Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Vissa dagar är ju tyngre än andra, i dag är nog en sådan dag. Känner mig trött, ögonen svider som sjutton och solglasögon är anbefallt hela dagen, trots molnigt väder. Ögonbesvären som nu dykt upp tar jag ögondroppar mot, har olika piller och krämer mot allehanda besvär som visar sig.

Kanske är det värmen som gör att man är lite utpumpad. Helst hade jag ju velat sola och bada som alla andra, den här fantastiska sommarn med 26-gradigt badvatten. Men så går ju inte och jag får njuta av vädret på mitt sätt,  stå på badberget och fotografera den vackra vyn, vistas  i trädgårdens skugga och på kvällarna på altanen. Det är så underbart att sitta ute och läsa på min  fantastiska Ipad långt in på natten så jag har blivit kvällspigg  och en sann nattuggla. Sover länge på morgonen den dagar jag inte behöver till sjukhuset eller till vårdcentralen för omläggning. t än det ena och än det andra. Men i stort sett så har jag väl klarat den här andra cytokuren bra.

Det tog längre tid innan biverkningarna av neurologisk art släppte, kuddkänslan och "krypsmärtan" i benen var jobbigt men är väl i stort sett borta. På kvällarna är fötterna ff som kalla klumpar men jag tar en hård borste och hett vatten samt olja och masserar dem så att fötterna känns varma igen. Sedan lägger jag mig och sover. I går var det svalt när vi lade oss och det var så skönt. Men sömnen vill ändå inte komma direkt så jag tar en insomningstablett. Det är märkligt, så trött men ändå kan jag inte somna direkt. Jag har inte haft så stora problem med att somna tidigare men numera är det knepigt.

Trädgården är i sitt esse f f men nu har en del blommar ut och annat står i knopp och väntar på sin tur. 



                                   







En del insekter som denna blombock har också gästat trädgården.

I helgen åker vi till Dalarna och Dalhalla. På måndag firar vi pärlbröllop, d v s 30 år.  Den 4 augusti 1984 gifte vi oss i Enskede kyrka. Bröllopsfesten hade vi en trevlig jugoslavisk restaurang på Riddarholmen (det var före inbördeskriget i forna Jugoslavien så därför skriver jag jugoslavisk).
                            
Svärfar Sture och min mamma Berta står i förgrunden, min svärmor Maud syns inte men hon var en chic och trevlig dam liksom min charmanta svärfar som tyvärr dog i cancer knappt ett år från bröllopet. Han fick inte uppleva sin sonson men visste att det var på väg ett barnbarn vilket gladde honom. Mina syskon Bernt och Gudrun som syns i förgrunden är båda borta liksom min svåger Lars. Min far var inte livet men levde när vi förlovade oss så han var nog glad att lilljäntan funnit sin kärlek, och jägmästare var han ju också.

När jag ser på den här bilden så påminns jag om hur livet kan förändras och hur fort det sker.

Det har varit så mycket sjukdom och elände med alldeles för tidig död i våra familjer. Min bror dog efter sex år som totalförlamad av okänd virussjukdom som slog hans hjärna totalt, min syster dog av bröstcancer liksom min mor. Min svärfar var hur pigg som helst och så slog cancern till. Så mitt
motto - lev medan du lever. utnyttja tiden och lev livet väl. Två av mina syskon är kvar och de är så osams att de inte kan prata med varandra alls och så lär det fortsätta. De har inte lärt sig något alls.

Men min svärmor överlevde sin tarmcancer och dog 85 år gammal . Hon var en ofta anlitad barnvakt till våra barn, bodde i Kista medan vi bodde i Haninge - en dryg resa som hon ofta gjorde per kommunala resmedel. Ända fram till att hon fick stroken vid 80 år så kom hon hem till oss, helt otroligt. Vi skjutsade hem henne eller så sov hon över. Ungarna älskade henne och de hade en väldigt fin kontakt.

Så i helgen blir det Dalerna och förutom Dalhalla, besök hos våra vänner som har stuga i närheten av Dalhalla.