Att sörja sin katt

 I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökningen, tumörer med metataser i bukspottskörteln och levern. Så det fanns ingenting som de kunde göra för honom, vi måste avsluta hans liv. På kvällen samma dag samlade vi hela familjen på kliniken, formade en ring runt honom där han låg på undersökningsbordet, pratade med honom, klappade och strök honom över pälsen  och så fick han injektionen. I tre dagar var jag tröstlös, gråten kom och gick. Sorgen och saknaden var total. Nu har sorgereaktionen lättat, vi har minnena att glädjas över.  Elliot blev tolv år.