Promenad i Paradiset

Idag tog vi bilen ut till naturreservatet Paradiset i Huddinge. Det var väldigt många andra som också fått denna impuls, visade det sig. Redan en bra bit före parkeringen var det kö med bilar i båda riktningar och en propp hade uppstått så ingen kom varken fram eller bakåt. Jag klev ur bilen, maken som körde pratade med dem i bilarna framför oss medan jag snirklade mig bakåt och fick bilarna att backa. Till slut blev det en öppning och jag stod där som en trafikpolis och vinkade fram bilar tills det vi kunde köra vidare. När vi så kom till parkeringen så var det knökfullt, så vi tänkte ge upp och åka hem.  Men vi hade tur, en kvinna klev in i sin bil precis där vi var så vi fick en parkering i alla fall.
Sedan gick vi minst 7 kilometer, över stock och sten och över spångar. Det var helt tyst i skogen, nästan inget fågelliv men jag tog några bilder med systemkameran som jag släpat med mig.

När vi kom hem efter tre timmar i skogen värkte mina ben och speciellt mitt atrosknä men det var skönt att komma utanför huset. Känns ju som tiden står stilla och jag vill göra något annat än baka, städa och läsa. Vi är ändå lyckligt lottade då vi har ett hus med gott om utrymme, en stor trädgård och inglasad altan som vi kan njuta av under soliga dagar. Jag skulle bli tokig att vara instängd i en lägenhet, nu under Coronavirusets framfart. När solen ligger på så kommer innetemperaturen på altanen upp till 25 C, även om det är ett par plusgrader ute.

Efter att ha gjort lasagne till middag och avnjutit denna med ett glas vin så var det dags att lyssna på statsministerns tal till nationen. Det är en overklig känsla, denna djupa kris som vi befinner oss i. Men Stefan Löfvens tal var utmärkt, lugnt och sakligt, präglat av allvar och medkänsla för alla som drabbas på olika sätt. Han menar att vi måste vara beredda på fler uppoffringar.

Och visst är jag orolig, jag går knappt utanför huset och har ställt in allt, även tandläkarbesök. Precis innan det stora utbrottet av Corona blev kän så tappade jag en krona på en tand längs in i överkäken. Jag fick tid efter en vecka hos folktandvården som tyckte att tanden måste tas bort, finns inget kvar att bygga en ny krona på.. En tid tre veckor senare bokades in men nu vågar jag inte göra det. Tanden värker inte så tandbehandlingen får anstå tills att Coronaviruset lagt sig.

Det inställda

När jag skrev senaste inlägget hade jag inte ägnat många tankar åt Coronaviruset. Det var under spridning, men jag hade nog inte tänkt så mycket på detta faktum.  Sedan började informationen drälla över mig. Nu är det upp och nervända världen. Paniken tycks sprida sig fastän viruset inte är så farligt som SARS och svininfluensan. Men även om jag är frisk så vill jag ju inte bli smittad, och lite orolig blir jag ju. Så nu följer jag alla råd som ges hur man ska undvika smittan.
Först tänkte jag att det hela nog är över tills slutet av april då vi ska till Italien, eller skulle.
Jag har gradvis tagit in allt mer information, så kom sportlovet med många som drog till Norditalien och tog med sig viruset hem.. Det har sedan dragit fram som stormvind över Europa och stora delar av välden. Ingen kontinent går fri men Afrika verkar hyfsat förskonat än så länge.
Allt som fyllt dagarna med lite substans är nu inställt. Min italienska kurs på Senioruniversitet är inställd tills vidare. Vår resa till Sorrento och Amalfi i södra Italien kommer sannolikt att bli inställd, just nu avråder UD från resor till hela världen och den rekommendationen gäller t o m 14 april. Även om denna avrådan upphör därefter så vill vi ju inte åka i alla fall, viruset kommer att finnas kvar ett bra tag, kanske gå i skov. De nu till synes desperata åtgärderna,  med inställda resor, avståendet från all social samvaro utanför hemmen och arbeta hemifrån m m  har till syfte att förskjuta piken av smittade personer så att inte sjukvården och samhällsförsörjningen brakar samman.
Vi tvättar händerna så att de blir så torra att det blir hudsprickor. Jag håller mig hemma, undviker att åka buss och tåg, vi träffar inte barnen, går inte på teater, bio eller museum. Trädgårdsmässan är inställd.
Vi hamstrar dock inte, varken toapapper eller annat. Hygieniskt är vi exemplariska.
Noggrann handtvätt och handskar på när vi åker kommunalt. Byter vagn om någon hotar eller nyser i närheten.. Undviker affärer utom för att handla mat.
De som inte kan jobba hemifrån måste ju in och jobba men det är ju färre som åker kommunalt och det är ju bra i detta läge.
Livet blir ganska begränsat, att se på TV till ögonen blir trötta, läsa böcker, tapetsera ett rum vilket vi snart är klar med, baka lite, oroa sig över nya virussiffror.. Pluggar italienska men inte med samma frenesi nu eftersom resan inte blir av.
Jag går ut i trädgården och jobbar lite, eller titta på fåglar i trädgården. Promenerar och i dag tog jag fram cyklarna. Våren är så extremt tidig, vintern blev ju i princip inställd den med och i februari började vårlökar att blomma. Nu idag såg jag att våririsarna blommar. Så våren är igång, inte inställd än så länge.  Gäller att njuta av våren i alla fall, fast den är på tok för tidig. Livet måste levas!