"Hemma hos" Kjell Alinge - R I P

Stars in heaven

Förra veckan var tung, både artisten David Bowie och en av mina favoritskådespelare. Alan Rickman lämade jordelivet.  Jag har inte lyssnat så mycket på David Bowie på senare år men han var ju en legend. Min favoritlåt är nog Life on Mars.
Hans sista skivan med bl a låten Lazarus är definivt ett slags avsked. Han gjorde livsavslut på sitt sätt. Grand final. Men videon med låten Lazarus är tung att se. Han såg väldigt tärd ut.

Och Alan Rickman  - en sådan bra skådis, med sin mörka röst och uttrycksfulla ansikte gjorde han sin roller lysande. Som i Love actually. Eller förstås filmerna om Harry Potter, där han spelade professor Severus Snape. Han kom från arbetarklassmiljö. fyra syskon och utbildade sig till skådespelare, hårt arbetande.
Över huvudtaget så är det många kända ansikten som gått hädan de senaste två åren. Robban Broberg, Henning Mankell, Magnus Härenstam, Brasse Brännström, Kim Anderzon, m fl. 50- och 40-talister. ÄR det åldern som gör att det känns så tungt!  Eller att man/jag som femtiotalist/ vuxit upp med många bra radioprogram och filmer. Man vet ju att livet är ändligt, och när det är kända människor som dör så blir det så tydligt.
Vi kan dock lyssna på den efterlämnade musiken, se  filmerna som de var med i och läsa böcker. Dessa artister har lämnat spår efter sig, i större eller mindre omfattning. Så frågar jag mig själv, vem kommer att minnas mig den dag jag försvinner?  Min familj så klart. Men andra?  Några kollegor, de vänner som jag har. Men tiden bleker alla minnen. Till slut är ens liv bara några fragment i någons minne.
Jag tänker på de av mina egna släktingar som är borta sedan länge.  Min brors röst, den minns jag ännu. Fars röst har jag svårt att minnas. Hur min mor lät kan jag faktiskt lyssna på, har inspelade band. Mina systrar, en av dem, Gudruns röst minns jag väl.

Jag är så trött av att jobba heltid, har alldeles för  mycket att göra. Jobbar sent. Men har ett jobb, det är ju inte alla som har det. Den här månaden får jag en hel lön, det har jag inte haft sedan april 2014. Då hade jag fått  cancerdiagnosen och orkade inte jobba heltid, var sjukskriven på 25 % tills att alla behandlingar påbörjades.

Tiden läker alla sår men så är det ju inte riktigt. Det finns alltid ärr, som påminner om det svåra som var. Oron finns alltid där, mer eller mindre förvisad. Det gäller dock att gå vidare, att inte fastna.

I isrosornas tid

I helgen har jag tagit det lugnt, städat, lagat god mat och börjat läsa en tjock bok, " Det som inte dödar..", fortsättningen på Milleniumserien. Egentligen tänkte jag bojkotta boken då det är en "fejk",  enligt min mening.  Orginalförfattaren till serien är ju död och att låta en annan författare ta över pennan och fortsätta skriva om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander är jag skeptisk till. Dock så pass nyfiken att jag lånade den och har nu börjat läsa.

Eftersom det skulle bli mellan 10-15 grader minus så passade vi ävenpå att frosta av frysen. Allt bars in i växthuset igår och idag kunde vi fylla frysen igen. Jag hittade saffransbullar och kakor från i julas! Mums!

Sedan skulle jag ut på en sparktur tänkte jag men fick nöja mig med att  använda apostlahästarna eftersom det var ordentligt sandat. Det går inte att sparka på sandad väg och var jag än tog mig så var det sandat Bra i och för sig eftersom jag hatar halt väglag.
Det fick bli en rejäl promenad i mina nya termobyxor och Icebugs,  skor med inbyggda dubbar. De är inte vackra men mycket ändamålsenliga. Det viktiga är att jag kan gå ordentligt och gå fort till och med, utan att behöva vara rädd för att halka.

Jag  kollade in de nya kedjehusen i skogen där våra barn lekte, suck! Inga träd kvar, bara husrader. Förorten växer så det knakar men SL har inte fattat att vi behöver en utbyggd busstrafik i avvaktan pendeltågsstationen. Byggnationen av vår pendel tågsstation är på g, visst är det så. Dock  lär jag hinna gå i pension innan den blir klar om tre år. Det är väldigt långt tills dess. Och många bussresor i överfyllda bussar.

Så här års är det ju läge att se alla filmer som jag missat på bio. I går  blev det  Saving mr Banks,  en film om Mary Poppins skapare,  PS Travers ochom  Walt Disneys enträgna arbete att få göra film av hennes böcker.  Han lyckades ju till slut, med Dick van Dyke i huvudrollen. Och plötsligt så mindes jag att jag var väldigt förtjust i desssa böcker om Mary Poppins. När jag ser på bilderna av bokomslagen så väcks definitivt minnesbilder. Filmen såg jag långt senare på TV, biobesök blev det inte många av när jag växte upp. När jag kollade filmsnuttar på Youtube så hittar jag en pärla, The sister s suffragettes! 1964 år genustänk!

Nu är det vinter och skidan den slinter - så heter det ju i den gamla visan. Det är sannerligen vinter, med besked. Men inga skidor för mig. Skidor är inte min grej sedan jag bröt handleden för 13 år sedan.
Dessutom är det för kallt.  Idag har vi haft 14 grader kallt, snön har singlat ner i några dagar.  Dock har jag knappt varit ut fast jag har varit ledig fyra dagar på raken.  Bara åkt bil och handlat och så hem igen. Nyårsafton tillbingade vi hos våra goda vänner sedan 40 år, så länge har vi känt varandra.

I går for min äldste son tillbaka till sin arkitektutbildning i Holland och de övriga i familjen var på sina jobb. Så det var bara jag och katterna hemma idag, min lediga dag. Eftersom jag jobbar på ett företag med kollektivaavtal så har jag lediga inarbetade dagar som t ex Trettondagsafton.

Hur tillbringade jag denna lediga dag! Som jag ofta gör på lediga dagar, storstädade. Kastade ut granen, nåja den står på sin fot ff men på altanen. Den passar ju bra där, gör inget att den barrar utomhus. Pepparkakshuset tömdes och alla tomtar fick åka in på vinden igen. Sedan fram med skurtrasor och Ajax. Dammsugare fram.  Katterna gömde sig raskt, bäst att hålla sig undan tänkte de nog.
Egentligen hade jag tänkt mig att  gå ut i snön och njuta av solen som faktiskt visade sig men det var ca 12 grader kallt och i kväll sjönk temperaturen till 14 minus. Men i morgon ska jag ut på promenad i alla fall. Jag har köpt IceBugs nu och kan utn oro för att halka gå snabba promenader på isiga vägar. Det var verkligen skillnad att gå i sådana skor jämfört med vanliga kombinerat med broddar.
Kanske tar jag ut katterna en sväng också men de gillar inte att gå i snö..