Karantäntrötthet

Facebook lägger nästan dagligen upp reminders om tidigare händelser som man skrivit om i sin logg. För två år sedan var jag och min man i New York i maj, precis vid den här tiden. Vi hann med väldigt mycket på tio dagar och tur var väl det, för vem vet när man kan resa igen. Vi var i alla fall på Metropolitan Museum of Arts. Det var fantastiskt att se dessa konstverk. I dag kunde jag se mina foton på FB och naturligtvis började jag minnas. Det här är historia, för detta här var på den tiden man gick på ett museum i r l. Hur blir det i framtiden, efter Coronaviruset?

Jag är så trött på karantänen, men vilka är inte det? Tre av våra grannar runt om har haft/har eländet.

Vi håller stenhårt på vår karantän. Men det är väldigt segt emellanåt.

Jag är ute i trädgården och jobbar så ofta jag kan men i dag var det så kallt och blött att jag höll mig inne. I går gick jag däremot en promenad och träffade på en kvinna med hund som bor på vår gata, vi språkade lite på var sin sida om gatan. Så kom en annan kvinna promenerande från andra hållet som också bott häri området så vi började prata med varandra om lite av varje, stod i en trekant men med säkerligen tre meter mellan. Det var trevligt att träffas så där spontant och på adekvat distans.
För att hålla humöret uppe så är det en fröjd att titta på Jacke Sjödins veckovisa video på Youtube.
Lite språkinfo: Ordet karantän kommer f ö från italienskan, quaranta = 40, så 40 dagar var det som besättning och övriga på ett skepp måste vänta innan de klev i land under pestdrabbade tider..

- Ibland måste jag trots allt till apoteket eller posten. Då planerar jag detta likt en general. Spejar utanför och kollar hur många i butiken, avstånd, flyktväg. Så gör jag min räd, gud nåde den som kommer innanför min tvåmeters gräns.

Det där med postförsändelser är ett sätt att bidra till att hålla landets ekonomi igång, något lite nytt vill jag ha på mig i trädgården. Att handla över nätet är mig egentligen främmande, men nu så, lite kläder och till och med växter har jag beställt över nätet.. Undrar ju dock vart är min trädgård på väg när jag inte kan granska en vara före köpet?

Vi har haft hemkörning av varor och hämtning av beställda matvaror från Coop och Willys. Varje gång blir jag lika förvånad över knallgröna bananer som vägrar mogna eller över varor som inte levererats eftersom de tagit slut, och jag inte tillåter utbytesvaror. Nu har vi en annan strategi, mycket tidigt på morgonen eller mycket sent på kvällen, nästan inga kunder på stormarknaden. Gubben handlar, jag oroar mig. Men han har handskar, handsprit och är duktig på att hålla avstånd.

På kvällen ser jag inget läskigt på TV eller internet, måste vara lugn och avslappnad och helst lite drogad av trädgårdsprogram och dylikt. Då somnar jag medan jag tänker på hur den där rabatten kan göras, flyttar den där rosen dit och zzzzzzzzzzzzzzzz

Nu är det en vecka in i maj, som inleddes med kalla och regniga dagar. Men i går och i dag var det skönt ute, 15 C ungefär och jag har kunnat dona och fixa i trädgården. Dagarna går fastän man inte kommer hemifrån, trädgården kräver sitt liksom växthuset. Där är knökfullt med plantor, de flesta omskolade men en hel del byttor där det inte alls grott. En del har jag tröttnat att vänta på, så där hjar krukorna. Eftersom jag inte varit till någon handelsträdgård p g a smittorisken så tänkte jag försöka driva upp allt själv. Men jag har köpt penséer och lobelior,  både Bauhaus och Blomsterlandet har stora butiker så jag har snabbt gått in, ilat runt och undvikit alla och snabbt till kassan. Med handskar och handsprit.

Våren kom först med supervärme och så började allt knoppas och blommar det lite överallt. S
Det är skönt med värme för mina leder. Jag känner verkligen av mina ledbesvär, om det är nu är medicineringen med Tamoxifen eller artros, vet jag inte. Det är i alla fall bättre nu än under det nya försöket att ta Anastrozol, aromatashämmare men fick ge upp efter tre månader och började med Tamoxifen igen. Jag fick än mer ledbesvär, ledstelhet och till och med med eksem. Kände mig som hundra år och kände mig ständigt väldigt låg till humöret.

Varje dag hastar jag ut i trädgården och jobbar. I växthuset växer det snabbt. Ett antal tomatplantor har fått komma till glasaltanen, allt ryms inte i växthuset. I mitten på april var vi till en hästgård i Huddinge och hämtade hästgödsel och en viss doft spred sig i trädgården, men detta var kortvarigt. Det blir en extra växtkraft för växterna med gödsel.

Denna våren lär man sent glömma. Coronahotet är och har varit så massivt. Jag har avbokat allt sedan i mitten på mars, har bara lämnat hemmet för enstaka butiksräder. Jag har antingen cyklat eller åkt bil, eller promenerat. Vi har beställt och hämtat hem/fått hemskickat varor. Nu gör vi så att vi åker antingen mycket sent på kvällen eller tidigt på förmiddagen och handlar, då är det tämligen folktomt.
Jag har avbokat tandläkarbesök två gånger då jag inte kan tänka mig sitta i en tandläkarstol just nu. För att inte tala om frisören, behöver verkligen klippa mig..

Det är kul att ha ett litet trädgårdsprojekt, så det har jag, inspirerad av Trädgårdstider, får se vad det blir. Nu har jag kantklippt gräset, gödslat och kalkat rosor och luckrat jorden. Rosorna är klippta och växer på sig och en del klematis har knopp redan. Päronträden är smockfulla med blommor, får se vad det blir av dem.