Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Alla jobbiga hälsobesked har kommit på en fredag, av alla dagar. En fredag i mars ringde onkologen och sade att jag måste komma in till sjukhuset för provsvaret var klart.  Så jag åkte in på darriga ben. Ja resten vet du ju om du läst min blogg.  Så fick jag en tid för återbesök efter operationen och den 9:e maj,  nästa chockbesked. På en fredag så klart.

I går fredag så var det således dags för besked om behandling och jag hade läst in mig på alla behandlingar och var laddad. Håkan och jag  träffade läkaren och beskedet blev ungefär som jag trodde.
 
Jag hade många frågor och läkaren hade förstått detta  så hon hade diskuterat fyndet med sin kollegor. Ingen av dem kunde förstå att magnetkameran, det som avslöjar allt, inte skulle kunna avslöja denna stora tumörbildning. Den här tumörtillväxten ju ha funnits i flera år, och magnetkameran har alltså inte avslöjat något förutom en förändring 2011 och det är därför jag menar att det fanns ju något där som de skulle ha tagit fasta på.

Läkaren var faktiskt rätt så ställd inför operationsfyndet. Alla undersökningar före operationen tydde på en liten förändring  men fyndet från operationen visar sig vara en fullt utvecklad cancer. Läkarna vet inte hur det ska förklara detta. Jag framförde min synpunkt att det nog skulle ha varit bra om jag rekommenderats att ta bort bröstet i fråga redan när MRT-bilden visade på förändring första gången 2011.  Läkaren svarade inte helt på detta men menade att det varit oförändrat fram till 2013, något hände sista året. Dessförinnan antydde läkaren att förändringen gått tillbaka i storlek 2012.

Det som var bra är att tumörerna var långsamväxande och hormonkänsliga. Mindre bra är ju att  det en mycket stor tumör plus två mindre, plus en stor platta med cancerceller ”cancer in situ”, i princip ett  förstadium på nio cm samt tre lymfkörtlar med tumörer. Men det som också var bra att det var radikal kirurgi, allt borttaget med marginal. Utifall någon tumörcell skulle finnas kvar så ska jag genomgå adjuvant behandling, cytostatika och strålning  samt antihormonell behandling.

Sammanfattningsvis är min egen slutsats - eftersom jag inte orkade att fråga klart ut om prognosen , att det när en sämre prognos än förra gången men att det finns goda chanser att det blir utläkt. 
 

Jag ställde dock frågor om risk för spridning. Allt ska vara borttaget. Men ingen vet ju om det är så i verkligheten då det fanns tre påverkade lymfkörtlar. Så jag begärde scintografi och ska även  göra CT thorax och buk - läkaren tvekade inte när jag begärde detta. Så ska även kardiologen kolla upp hjärtat inför cytostatikan. En sak som jag kan vara lugn över är att jag nog får den allra  bästa vården och uppföljningen nu.

Om magnetkameran nu varit min trygghet, min garanti för en tidig upptäckt så gäller ju inte detta längre. Jag har haft en falsk trygghet i att jag litat på att MRT skulle avslöja en förändring.Nu har jag ju inga bröst kvar så bröstcancer kan jag inte få mer men för andra.

Vi fick så mycket info om all behandling  så att jag kunde inte ta in allt. Dels var det info om behandling, alla biverkningar och medicinering mot dessa, om att tappa hår, kanske naglar. Fick en perukremiss – även remiss för ögonfransar och ögonbryn så jag ska beställa långa svepande ögonfransar. Jag får en PicLine för cytostatikan och massor med mediciner för än det ena än det andra. Sedan var det möte med kontaktsköterska och mer info och provtagningar. Än en gång erbjöds samtalsstöd men jag avböjde. Orkar inte med att sitta och prata, gråter tillräckligt ändå. Ibland, utan vidare, så faller jag i gråt och då är det bara att låta det komma. Håkan finns där och stöttar - det räcker. Jag ska jobba lite till och från ett par veckor till men inser att det inte kommer att bli så mycket jobb det närmsta halvåret. I juni startar cytostatika i en kur var tredje vecka i sex intervaller och sedan fem veckor med strålning x 5dagar /vecka.  Så sommarsemester blir det inget av med så Håkan och  jag får försöka hitta på korta utflykter som jag orkar med. Tur att vi har en stor trädgård att vara i, att kunna gå ut och får frisk luft och sitta på altanen och läsa får bli min sommar.
Jag ska odla mitt fågelintresse om jag orkar. Vi har matat fåglarna rejält i vinter och nu är det nya sorter i trädgården varje vecka. Det är fint att sitta omgiven om fåglar som flyger fram och tillbaka. De har t o m fått ett fågelbad i form av en gammal ampel som jag satt ett glas i och där dricker de vatten.

Sädesärlan är en pigg sak.

Tittut. Kom hiiit! Den lilla flugsnapparen har bokat den ena holken och sjunger intensivt - han lockar på en fru men ännu så länge är han ungkarl. Vi hoppas att får napp snart.

 

Nu har jag ett par veckor med undersökningar och så kör allt i gång. Jag har försökt läsa alla broschyrer  och faktablad - och ja det blir helt klart en svår tid. Men jag ska se cyton som en vän som ska hjälpa mig att bli av med ovälkomna besökare i min kropp, om det nu finns sådana. Det är en försiktighetsåtgärd och det ska gå bra. Jag bestämmer det här och nu!!