Blåser till strid

I morgon ska jag träffa onkologen tillsammans med Håkan. Jag har googlat och kollat sajter om typer  av BRCA, dess behandlingar, prognoser och kollat bloggar. Vill veta så mycket som möjligt och ändå inte. Jag är realistiskt positiv- det är nog en sämre prognos än 2007 men dagens behandlingar kan skräddarsys så det ska gå. Jag kommer att ställa svåra frågor och kommer kanske inte att få alla svar kanske vill jag inte veta allt men jag behöver vetskap om vad som väntar. Om jag känner fienden så är det lättare att bekämpa den. Jag hade fram till förra fredagen inte fullt klart för mig hur det var egentligen och det gjorde att jag blev så chockad av beskedet:  tre tumörer, varav en stor, grad 2 och så tre lymfkörtlar.

Så nu gäller att göra upp en behandlingsstrategi - det är ju jag som till syvende och sist ska utkämpa den här striden och ju bättre rustad jag är, desto bättre är det. Min ammunition är:

Positiv grundsyn  - jag har i stort sett en positiv syn på livet. Jag älskar livet alldeles för mycket för att bara ge upp. I mitt liv är min familj nummer ett,  en underbar familj och det är stark sammanhållning mellan oss. Den ger mig kraft och styrka och kärlek. Håkan och jag har varit gifta i 30 år i augusti och när behandlingen så tillåter så ska vi åka iväg på en skön resa, han och jag.

Jag har nära och goda vänner och kollegor och jag har vänner på distans, som  FB. Allt
 är viktigt -  allt behövs. Stödet är starkt från alla håll och jag får peppningar och kramhälsningar.

Jag har ett bra jobb som jag kan gå till när jag orkar under behandlingen och då som terapi, utan att behöva prestera. Jag kan gå dit och känna att jag kan utföra något viktigt , att få koncentrera mig på annat än sjukdomen. Eller bara ta en fika med mina justa kollegor.

Min trädgård och mina växter - allt som växer och behöver omsorg, arbetet tvingar bort negativa tankar. Det är ljuva dofter överallt.

 God mat är a och o. Tack och lov har jag alltid haft bra aptit. God mat och gott bröd ska jag njuta av - även om jag vet att aptiten kan svikta.

Min kreativa sida kan få utvecklas, skriva , fotografera så klart. Bloggen och hemsidan.

 Jag ska njuta av allt som går att njuta av. Och har jag tur så tolererar jag behandlingen utan större problem, håret växer ju ut och jag får kanske det lockiga som jag ville ha när jag var ung, mitt hår är urtjockt och av tagelkaraktär så det kan  bli fjunigt.. Vem vet?

Och jag litar på sjukvården, trots att de nog kunde ha gett mig bättre råd 2011 än att ge mig en tid för uppföljning varje år.

Nu blåser jag till strid tillsammans med alla goda krafter!