Den förbaskade Coronan

Covid 19 har ökat alldeles förfärligt igen , var femte som testats i Stockholmsregionen är smittad. Den har också börjat ta sig in i äldreboendena också. Den eller det, ett virus, som sätter hela världen i skräck. Det är som en mardröm. En skräckfilm. Men skräckfilmer tar slut och mardrömmar också, när man vaknar av dem. Men när tar detta slut? Alla väntar på ett vaccin och det är på väg men innan allmän vaccination kan göras så är det en bra bit. 

Så det gäller att hälla avstånd, hålla sig borta från allt socialt liv, inte  resa, inte göra det och det som vi alltid gjort..Och framför allt, hålla ångan uppe , hoppet och inte anlägga en alltför pessimistisk syn på allt just nu, då däckar man ju. Ett vaccin kommer när det kommer och vi måste göra allt för att skydda oss tills dess. 

I dag fick vi veta att skådespelaren Sven Wolter har dött i Covid 19. Han var förvisso gammal men så vital. Det lär ju droppa in flera kända namn som dukat under för denne hemska sjukdom. Det är som tidigare så många äldre som drabbas hårt och en del yngre men främst 70plus. 

Även om jag inte tillhör denna grupp, 70 plus, så är både jag och maken mycket försiktiga. Vi handlar på tider då affären har minimalt med folk, vi har handskar på och handspritar . Ibland har jag munskydd men det är så himla obekvämt men jag vänjer mig mer och me, märker jag. Allt socialt liv är fortfarande inställt. Vi har en bokcirkel som vi återigen kör på distans men det är ju inte lika kul. Men bättre än ingenting alls och böcker går ju att diskutera mot en datorskärm. Så vi gör vad vi kan för att skydda oss,  och begränsar oss till vårt lilla hushåll. 

Samtidigt är det ju så jäkla trist. Jag orkar inte läsa så många böcker som jag köpt, ser väldigt mycket på TV och promenerar en del. Jag gör lite gympa hemma men det är si och så med detta.  Någon gång, som igår när det var så fint väder med sol och uppehåll så tog vi bilen in till stan och gick en promenad längs Kungsholmsstrand. På ett kafé i närheten var det nästan folktomt så vi tog oss en fika där och satt utomhus. Det kändes lugnt. Skönt att komma ut lite. 

Som det är nu får man ju lov att leta efter ljuspunkter, såväl bildligt som bokstavligt. En sådan är ju att Biden blir USA.S näste president. Men Trump är ju galen, helt klart. Han har fortfarande inte gratulerat Viden elelr förklarat sig besegrad. Men USAs yngre befokning gick till valurnorna som aldrig förr, de vill inte ha Trump i fyra år till. Fullt förståeligt, Jag blev så glad över att Trump inte blir återvald att jag fällde en tår. 

Nu gäller det att försöka hantera julen coronasäkert. Det  blr till att beställa julklappar på nätet. Att gå i affärer är inte tänkbart. 

Kung Bore på väg?

 Nej knappast här, tyvärr. Stora delar av inlandet i mellersta och norra Sverige har fått snö, och stora mängder dessutom. Men här i Haninge så regnar det bara. Men i natt var det 3 minus och idag föll löven tätt.  Jag stod ute på gräsmattan med en av katterna när det började singla massor av löv från våra träd. Jag tänkte att katten skulle gilla att jaga löven men se Maja, hon markerade att hon ville in. Det började att regna därefter, ett kallt strilande regn. Jag gick också in. Turligt nog så hann höstsilveraxen blomma ordentligt. De frös ner i natt men det är nog första säsongen som de blommar ut ordentligt.

Rosorna blommar fortfarande.

Jag har tömt alla krukor, tvättat, sköljt och staplat dem. Växthuset är tömt och tvättat. Trädgårdsredskap med trähandtag har oljats in liksom det eminenta träbord som jag och maken snickrade ihop förförra sommaren. Täckt rabatter med löv och mer finns det nu att ta av..Trädgårdsmöblerna är staplade på altanen och på glasverandan står de sista pelargonerna och en doftranka. 

Så nu är det bara att sjunka in i böckerna, filmerna och TV-seriernas värld så att man får lite stimulans. För allt som man kunde göra för ett år sedan, det kan man inte göra nu. Som  att gå på bio, teater , museum och restauranger.. Coronafallen ökar allt mer i Stockholmsområdet och man får verkligen se till att hålla distans. Blir det så illa som det var i våras får vi lov att beställa matvaror igen.

Vi försöker att komma iväg på utflykter på de dagar som maken är deltidspensionär. På helgerna vågar vi inte gå på museum för då är det för mycket folk. Vi får se vad det blir till helgen, utflykt till naturen kanske.   

Hösttankar

 Nu är det verkligen höst. Trädens löv i gult och rött faller till marken och det prasslar när jag går genom löven.. Jag söker ro och tröst i mörkret, läser goda böcker och lyssnar på vacker musik. Äter chokladtyngda bakverk. Men jag måste erkänna att jag är utled på detta nu. F-k Corona! Rastlösheten är således jobbig emellanåt. Jag bakar, lagar goda grytor och försöker hitta på aktiviteter som ska ge mig lite stimulans. Men det är knepigt när man ska var på distans hela tiden. Jag vill gå på museum och teater, se en bra biofim, sitta på kafé med en kopp kaffe eller rent av, dricka ett glas vin på en vinbar i Gamla Sta´n. Inget av detta, såklart,  gör jag  p g a pandemin. Liksom så många andra. I nio månader nu har jag inte träffat några andra än familjen förutom några få ett par tre gånger, och då på distans men ändå fysiskt närvarande. Så jag är så himla trött på detta. 

Några gånger tar jag mig till tingsrätten med bil för att vara nämndeman. Det ger mig en viss stimulans även om det är deprimerande att se vilken brottslighet som finns, vilket missbruk och vilken narkotikahandel som försiggår i princip, överallt. Sedan är det alla våldsbrott. Men det sägs vara en god samhällsinsats att vara nämndeman. även om det är mycket låga arvoden. 

I dag tömde jag sista krukorna på sommarblommor. Några pelargoner har fått flytta in på glasverandan liksom ett par krukor med doftande heliotrop. Växthuset är städat och nya vårlökar nedgrävda. Det var så fint i trädgården i vår och somras men nu är det först en höst och sedan vinter att genomlida. 

Över halva sommaren har gått och vädret har varit med oss. Maj månad var kall och regnig, med likadant väder in i juni. Men så, poff, kom värmen och stannade ett par veckor. Midsommarhelgen var den varmaste på 50 år. Veckan efter vågade vi oss till en mindre badplats, trots Corona och kunde sola, bada och koppla av.
Sedan blev det mera av normalvärme igen och inget direkt badväder, om än någon dag här och där.
Men vi fortsätta att distansera oss men har började träffa barnen i alla fall, i vår glasveranda eller ute i trädgården. Barnen har varit mycket noga med avstånd, handsprit och var i "karantän" innan de kom hem till oss.  
Vi har också haft bokcirkelträff i en park på Söder. Men att sitta på härda träbänkar i tre timmar gjorde mig stel i ryggen så till nästa träff ska vi nog vara i vår trädgård.
Det är så vacker i trädgården, även om rosornas första blomning nu är förbi. I går rensade jag bort allt överblommat och klippte ner till nästa grenklyka, så får vi se om de orkar blomma en gång till. Nu blommar jätteveronika, klematis och en mängd liljor så det finns ett överflöd av blommor. Därför 
undra jag var humlorna är:
Det är massor med andra  insekter och kryp, sniglar och annat som knaprar på blad och blommor. Men var är humlorna! Vi har massor med växter som gynnar dessa, trots detta så lyser de med sin frånvaro. En och annan finns ju men jätteveronikan brukar locka mängder . Vi får hoppas att de är lite sena i år.

I går fick vår familj ett mycket tråkigt besked, att min ena svägerska avlidit mycket hastigt! Inte av corona dock men troligtvis hjärtat. Det var en chock och vår saknad är mycket stor. Eva var en ljus personlighet, humoristisk och hade en härlig humor. Hennes skratt klingade över våra släktträffar och jag kommer alltid att minnas henne som en extra syster. 2016 var vi till Toscana med Eva, M&B. Vi har så mångr trevliga minnen av Eva, hennes härliga ljusa skratt och humor och självironi. R I P!

Karantäntrötthet

Facebook lägger nästan dagligen upp reminders om tidigare händelser som man skrivit om i sin logg. För två år sedan var jag och min man i New York i maj, precis vid den här tiden. Vi hann med väldigt mycket på tio dagar och tur var väl det, för vem vet när man kan resa igen. Vi var i alla fall på Metropolitan Museum of Arts. Det var fantastiskt att se dessa konstverk. I dag kunde jag se mina foton på FB och naturligtvis började jag minnas. Det här är historia, för detta här var på den tiden man gick på ett museum i r l. Hur blir det i framtiden, efter Coronaviruset?

Jag är så trött på karantänen, men vilka är inte det? Tre av våra grannar runt om har haft/har eländet.

Vi håller stenhårt på vår karantän. Men det är väldigt segt emellanåt.

Jag är ute i trädgården och jobbar så ofta jag kan men i dag var det så kallt och blött att jag höll mig inne. I går gick jag däremot en promenad och träffade på en kvinna med hund som bor på vår gata, vi språkade lite på var sin sida om gatan. Så kom en annan kvinna promenerande från andra hållet som också bott häri området så vi började prata med varandra om lite av varje, stod i en trekant men med säkerligen tre meter mellan. Det var trevligt att träffas så där spontant och på adekvat distans.
För att hålla humöret uppe så är det en fröjd att titta på Jacke Sjödins veckovisa video på Youtube.
Lite språkinfo: Ordet karantän kommer f ö från italienskan, quaranta = 40, så 40 dagar var det som besättning och övriga på ett skepp måste vänta innan de klev i land under pestdrabbade tider..

- Ibland måste jag trots allt till apoteket eller posten. Då planerar jag detta likt en general. Spejar utanför och kollar hur många i butiken, avstånd, flyktväg. Så gör jag min räd, gud nåde den som kommer innanför min tvåmeters gräns.

Det där med postförsändelser är ett sätt att bidra till att hålla landets ekonomi igång, något lite nytt vill jag ha på mig i trädgården. Att handla över nätet är mig egentligen främmande, men nu så, lite kläder och till och med växter har jag beställt över nätet.. Undrar ju dock vart är min trädgård på väg när jag inte kan granska en vara före köpet?

Vi har haft hemkörning av varor och hämtning av beställda matvaror från Coop och Willys. Varje gång blir jag lika förvånad över knallgröna bananer som vägrar mogna eller över varor som inte levererats eftersom de tagit slut, och jag inte tillåter utbytesvaror. Nu har vi en annan strategi, mycket tidigt på morgonen eller mycket sent på kvällen, nästan inga kunder på stormarknaden. Gubben handlar, jag oroar mig. Men han har handskar, handsprit och är duktig på att hålla avstånd.

På kvällen ser jag inget läskigt på TV eller internet, måste vara lugn och avslappnad och helst lite drogad av trädgårdsprogram och dylikt. Då somnar jag medan jag tänker på hur den där rabatten kan göras, flyttar den där rosen dit och zzzzzzzzzzzzzzzz

Nu är det en vecka in i maj, som inleddes med kalla och regniga dagar. Men i går och i dag var det skönt ute, 15 C ungefär och jag har kunnat dona och fixa i trädgården. Dagarna går fastän man inte kommer hemifrån, trädgården kräver sitt liksom växthuset. Där är knökfullt med plantor, de flesta omskolade men en hel del byttor där det inte alls grott. En del har jag tröttnat att vänta på, så där hjar krukorna. Eftersom jag inte varit till någon handelsträdgård p g a smittorisken så tänkte jag försöka driva upp allt själv. Men jag har köpt penséer och lobelior,  både Bauhaus och Blomsterlandet har stora butiker så jag har snabbt gått in, ilat runt och undvikit alla och snabbt till kassan. Med handskar och handsprit.

Våren kom först med supervärme och så började allt knoppas och blommar det lite överallt. S
Det är skönt med värme för mina leder. Jag känner verkligen av mina ledbesvär, om det är nu är medicineringen med Tamoxifen eller artros, vet jag inte. Det är i alla fall bättre nu än under det nya försöket att ta Anastrozol, aromatashämmare men fick ge upp efter tre månader och började med Tamoxifen igen. Jag fick än mer ledbesvär, ledstelhet och till och med med eksem. Kände mig som hundra år och kände mig ständigt väldigt låg till humöret.

Varje dag hastar jag ut i trädgården och jobbar. I växthuset växer det snabbt. Ett antal tomatplantor har fått komma till glasaltanen, allt ryms inte i växthuset. I mitten på april var vi till en hästgård i Huddinge och hämtade hästgödsel och en viss doft spred sig i trädgården, men detta var kortvarigt. Det blir en extra växtkraft för växterna med gödsel.

Denna våren lär man sent glömma. Coronahotet är och har varit så massivt. Jag har avbokat allt sedan i mitten på mars, har bara lämnat hemmet för enstaka butiksräder. Jag har antingen cyklat eller åkt bil, eller promenerat. Vi har beställt och hämtat hem/fått hemskickat varor. Nu gör vi så att vi åker antingen mycket sent på kvällen eller tidigt på förmiddagen och handlar, då är det tämligen folktomt.
Jag har avbokat tandläkarbesök två gånger då jag inte kan tänka mig sitta i en tandläkarstol just nu. För att inte tala om frisören, behöver verkligen klippa mig..

Det är kul att ha ett litet trädgårdsprojekt, så det har jag, inspirerad av Trädgårdstider, får se vad det blir. Nu har jag kantklippt gräset, gödslat och kalkat rosor och luckrat jorden. Rosorna är klippta och växer på sig och en del klematis har knopp redan. Päronträden är smockfulla med blommor, får se vad det blir av dem.

Drömmen om Italien

Om några dagar skulle vi ha åkt till Sorrento, Amalfi, Neapel och Pompeij. Vi skulle ha vandrat runt omkring de vackra sluttningarna och besökt små lokala små vingårdar och ätit god mat.. Det får bli ett annat år.

Tänker på vad hemskt det skulle ha varit om vi åkt iväg nästa vecka och så hade viruset börjat spridas medan vi var där. 

Södra Italien är så fattigt i jämförelse med övriga landet och det måste vara än mer kritiskt att bli sjuk i de södra delarna. Så kontentan är att om man tycker att det är kaotiskt här så är det inget mot t ex Italien.. Sjukvården i Italien klarar inte av alla provtagningar längre och många av sjukhuspersonalen har insjuknat och även avlidit. Så vi har det nog rätt så bra här.

Så alla, även du som vet att du är frisk, tillhör ingen riskgrupp och inte bär du på något virus, nej nej, du måste avhålla dig från sociala kontakter och hålla avstånd, två meter. 

Läs mer: Corona drabbar nu södra Italien

Stanna hemmavid!

I morgondagens DN varnar EU:s ordförande Ursula von der Leyden för att de äldre kan komma att behöva var isolerade året ut! Det behövs ett vaccin för att livet ska vara tryggt igen för de gamla.
I Sverige  avses med de äldre, de över 70 år och så har vi de äldre äldre..
Vart hör jag då? Fyllda 64 och snart 65 år.
Jag tar inga risker så jag håller mig på min kant. Pensionerad men skulle ha kunnat vara i jobb fortfarande om jag inte tagit ut förtida tjänstepension så jag är glad att jag inte behöver utsätta mig för att ¨åka kommunalt eller jobba i kontorslandskapet. Det måste vara en mardröm att jobba i kontorslandskap i dessa tider.
Våra barn är oroliga för oss, att vi ska vara i miljöer där smitta finns. Men jag lämnar nästan aldrig hemmet, i så fall åker jag bil och vi vidtar alla möjliga säkerhetsåtgärder om vi måste besöka en affär. Vi beställer hem varor och vi håller absolut avståndet.
Men i går cyklade vi runt i omgivningarna och tog en fika utomhus på ett kafé där borden var glest  placerade och vi höll avståndet till allt och alla. Jag gick inte in och beställde utan det gjorde maken och jag såg till att de bakom honom inte ställde sig för nära.. Sedan satte vi oss vid ett bord utanför den trängre kretsen så att säga. Minst 2 meter från resterande bord.
Faktiskt är kaféet värt en eloge att de har rejäla avstånd mellan borden.

Gryning i coronans tid

Klockan är fyra på morgonen och jag har återigen inte sovit mer än två - tre timmar. Solen går snart upp över skogbrynet, maken sover liksom katterna. Själva har jag varit vaken sedan klockan tre. Det är märkligt men jag har nog fått helt nytt sömnmönster nu under coronakrisen. Förrut har jag haft svårt att somn, har ofta legat och vridit mig i sängen för att somna om morgonen. Det gör jag mer sällan nu,  har lyckats somna hyfsat på sistone, dock vaknar jag istället klockan tre, halv fyra och det är ofta svårt att somna om som idag.
 Jag vet inte vad som är värst, svårt att somna eller vakna i svinottan. Det enda jag vet att jag behöver sova men jag har svårt att koppla av, tankarna på den pandemi som går över hela världen ger mig ingen ro. Jag är orolig för familjen och mig själv, maken går snart i pension och om två veckor skulle vi ha klivit på planet till Sorrento. Resan är inställd naturligtvis, ännu har vi inte fått tillbaka pengarna men de kommer väl så småningom, Albatros Travel är ju ett mer seriöst resebolag.
Jag försöker dock att inte oroa mig alltför mycket, ransonerar nyhetsinslagen lite och försöker hitta på vettiga saker. Nu är det varmare ute så jag har kunnat påbörja trädgårdsarbetet men jag kan inte riktigt uppbringa samma intresse längre.
Det är så så mycket som står på spel, för oss som individer, samhället, landet och världen. Här i Sverige har vi ännu inte nått smittpeaken ännu men den kommer nog snart och då går siffrorna ner men så många har drabbats och många har dött.
Maken jobbar hemma på fjärde veckan, barnen pluggar/jobbar på distans och jag försöker få tankarna på distans, vilket inte är lätt. Eftersom jag är är äldre, men inte i riskgruppen så har jag ändå varit i karantän mer eller mindre sedan 12 mars. Jag har varit i ett par affärer på hela den här månaden och under tider då det varit nästan tomt. Bussar och tåg har inte varit aktuellt utan jag tog bilen. Min språkkurs är inställd och jag har ställt in alla uppdrag i tingsrätten där jag är nämndeman.
Men hur länge ska vi isolera oss? Jag behöver sociala kontakter  men allt är på vänt.

Hä ä inte bar å åk, hä är bar å vänt.

Promenad i Paradiset

Idag tog vi bilen ut till naturreservatet Paradiset i Huddinge. Det var väldigt många andra som också fått denna impuls, visade det sig. Redan en bra bit före parkeringen var det kö med bilar i båda riktningar och en propp hade uppstått så ingen kom varken fram eller bakåt. Jag klev ur bilen, maken som körde pratade med dem i bilarna framför oss medan jag snirklade mig bakåt och fick bilarna att backa. Till slut blev det en öppning och jag stod där som en trafikpolis och vinkade fram bilar tills det vi kunde köra vidare. När vi så kom till parkeringen så var det knökfullt, så vi tänkte ge upp och åka hem.  Men vi hade tur, en kvinna klev in i sin bil precis där vi var så vi fick en parkering i alla fall.
Sedan gick vi minst 7 kilometer, över stock och sten och över spångar. Det var helt tyst i skogen, nästan inget fågelliv men jag tog några bilder med systemkameran som jag släpat med mig.

När vi kom hem efter tre timmar i skogen värkte mina ben och speciellt mitt atrosknä men det var skönt att komma utanför huset. Känns ju som tiden står stilla och jag vill göra något annat än baka, städa och läsa. Vi är ändå lyckligt lottade då vi har ett hus med gott om utrymme, en stor trädgård och inglasad altan som vi kan njuta av under soliga dagar. Jag skulle bli tokig att vara instängd i en lägenhet, nu under Coronavirusets framfart. När solen ligger på så kommer innetemperaturen på altanen upp till 25 C, även om det är ett par plusgrader ute.

Efter att ha gjort lasagne till middag och avnjutit denna med ett glas vin så var det dags att lyssna på statsministerns tal till nationen. Det är en overklig känsla, denna djupa kris som vi befinner oss i. Men Stefan Löfvens tal var utmärkt, lugnt och sakligt, präglat av allvar och medkänsla för alla som drabbas på olika sätt. Han menar att vi måste vara beredda på fler uppoffringar.

Och visst är jag orolig, jag går knappt utanför huset och har ställt in allt, även tandläkarbesök. Precis innan det stora utbrottet av Corona blev kän så tappade jag en krona på en tand längs in i överkäken. Jag fick tid efter en vecka hos folktandvården som tyckte att tanden måste tas bort, finns inget kvar att bygga en ny krona på.. En tid tre veckor senare bokades in men nu vågar jag inte göra det. Tanden värker inte så tandbehandlingen får anstå tills att Coronaviruset lagt sig.

Det inställda

När jag skrev senaste inlägget hade jag inte ägnat många tankar åt Coronaviruset. Det var under spridning, men jag hade nog inte tänkt så mycket på detta faktum.  Sedan började informationen drälla över mig. Nu är det upp och nervända världen. Paniken tycks sprida sig fastän viruset inte är så farligt som SARS och svininfluensan. Men även om jag är frisk så vill jag ju inte bli smittad, och lite orolig blir jag ju. Så nu följer jag alla råd som ges hur man ska undvika smittan.
Först tänkte jag att det hela nog är över tills slutet av april då vi ska till Italien, eller skulle.
Jag har gradvis tagit in allt mer information, så kom sportlovet med många som drog till Norditalien och tog med sig viruset hem.. Det har sedan dragit fram som stormvind över Europa och stora delar av välden. Ingen kontinent går fri men Afrika verkar hyfsat förskonat än så länge.
Allt som fyllt dagarna med lite substans är nu inställt. Min italienska kurs på Senioruniversitet är inställd tills vidare. Vår resa till Sorrento och Amalfi i södra Italien kommer sannolikt att bli inställd, just nu avråder UD från resor till hela världen och den rekommendationen gäller t o m 14 april. Även om denna avrådan upphör därefter så vill vi ju inte åka i alla fall, viruset kommer att finnas kvar ett bra tag, kanske gå i skov. De nu till synes desperata åtgärderna,  med inställda resor, avståendet från all social samvaro utanför hemmen och arbeta hemifrån m m  har till syfte att förskjuta piken av smittade personer så att inte sjukvården och samhällsförsörjningen brakar samman.
Vi tvättar händerna så att de blir så torra att det blir hudsprickor. Jag håller mig hemma, undviker att åka buss och tåg, vi träffar inte barnen, går inte på teater, bio eller museum. Trädgårdsmässan är inställd.
Vi hamstrar dock inte, varken toapapper eller annat. Hygieniskt är vi exemplariska.
Noggrann handtvätt och handskar på när vi åker kommunalt. Byter vagn om någon hotar eller nyser i närheten.. Undviker affärer utom för att handla mat.
De som inte kan jobba hemifrån måste ju in och jobba men det är ju färre som åker kommunalt och det är ju bra i detta läge.
Livet blir ganska begränsat, att se på TV till ögonen blir trötta, läsa böcker, tapetsera ett rum vilket vi snart är klar med, baka lite, oroa sig över nya virussiffror.. Pluggar italienska men inte med samma frenesi nu eftersom resan inte blir av.
Jag går ut i trädgården och jobbar lite, eller titta på fåglar i trädgården. Promenerar och i dag tog jag fram cyklarna. Våren är så extremt tidig, vintern blev ju i princip inställd den med och i februari började vårlökar att blomma. Nu idag såg jag att våririsarna blommar. Så våren är igång, inte inställd än så länge.  Gäller att njuta av våren i alla fall, fast den är på tok för tidig. Livet måste levas!