Hösttankar

 Nu är det verkligen höst. Trädens löv i gult och rött faller till marken och det prasslar när jag går genom löven.. Jag söker ro och tröst i mörkret, läser goda böcker och lyssnar på vacker musik. Äter chokladtyngda bakverk. Men jag måste erkänna att jag är utled på detta nu. F-k Corona! Rastlösheten är således jobbig emellanåt. Jag bakar, lagar goda grytor och försöker hitta på aktiviteter som ska ge mig lite stimulans. Men det är knepigt när man ska var på distans hela tiden. Jag vill gå på museum och teater, se en bra biofim, sitta på kafé med en kopp kaffe eller rent av, dricka ett glas vin på en vinbar i Gamla Sta´n. Inget av detta, såklart,  gör jag  p g a pandemin. Liksom så många andra. I nio månader nu har jag inte träffat några andra än familjen förutom några få ett par tre gånger, och då på distans men ändå fysiskt närvarande. Så jag är så himla trött på detta. 

Några gånger tar jag mig till tingsrätten med bil för att vara nämndeman. Det ger mig en viss stimulans även om det är deprimerande att se vilken brottslighet som finns, vilket missbruk och vilken narkotikahandel som försiggår i princip, överallt. Sedan är det alla våldsbrott. Men det sägs vara en god samhällsinsats att vara nämndeman. även om det är mycket låga arvoden. 

I dag tömde jag sista krukorna på sommarblommor. Några pelargoner har fått flytta in på glasverandan liksom ett par krukor med doftande heliotrop. Växthuset är städat och nya vårlökar nedgrävda. Det var så fint i trädgården i vår och somras men nu är det först en höst och sedan vinter att genomlida.