ingen scenskräck här inte

Var på en inspirationsföreläsning med Pia Johansson, som håller föredrag tillsammans med Elisabeth Gummesson på Rival. De tog upp en hel del tänkvärda aspekter på kommunikation. Pia Johansson är en kvinna med många strängar på sin lyra. Hon är slängd i käften, frispråkig och bjuder verkligen på sig själv. Öch så mitt i allting så är hon praktiserande katolik.

Yes - äntligen vår

Vilken härlig helg med över 10 grader varmt och vindstilla. I går räfsade jag undan en del av lövhögarna och under löven stack det fram en hel del vårlökar, ännu så länge bleka men nu kommer det att gå snabbt. Det gäller det att hålla koll så att inte rådjuren tar knopparna innan de hinner slå ut. Ska bli spännande att se vad som överlevt vintern. Idag så var det lika fint väder så jag planterade om krukväxter och sådde första frösådden, allt utomhus. Den i Nice inköpta fröpåsen med portlak ska bli intressant, blommor eller grönsak?? Långkok till middag båda dagarna och ett brödbak hann jag också med. Kännermig riktigt nöjd. Som vanligt hann jag inte med att stryka kläder men det kan man göra när det regnar typ...

Istider II

Våren sägs vara här. Butikerna har vårkläder i mängd, blomsterhandlarna säljer vivor och vårliljor.. Men det är ju så kallt, de stackars blommorna fryser. I morse tog jag, i hastigt mod, på mig en tunnare kappa och höll på att frysa bort på vägen hem.. I morgon kanske det snöar så det blir varm täckjacka igen. Det är ju inte mycket att göra åt utan man får stå ut, tids nog blir det vår. Apropå istider ..har i alla fall fått Haninge kommun att sanda en gångväg till bussen som var (mycket) partiellt, täckt av stora issjok. I övrigt var vägen isfri långa stycken men så kom man till ispartier som i vart fall jag, inte vågade korsa. Med tre frakturer bakom mig vill jag ha isfritt. Men det krävdes ett par telefonsamtal och ett mail för att få gatukontoret att inse att det inte är vår riktigt ännu, i vart fall inte isfritt. Nu är det rejält sandat. Massor med sand som måste sopas bort.. De som längtar efter vår är nog de hemlösa. Så egentligen borde vi, icke hemlösa, klaga på kylan. Varje dag ser jag dem, männen och även kvinnor som inte har någonstans att bo. Som sitter eller ligger i tunnelbaneuppgången eller som tigger vid bankomaten. Oftast gör jag som de flesta, går förbi men så slår det mig att dessa människor skulle kunna vara vem som helst av oss andra. Ingen är immun mot elände och sjukdom, missbruk och arbetslöshet. Som mister sitt jobb, sin familj och sin bostad för missbruket som tar över allt eller för psykiska problem som inte personen kan hantera. Den som tror att detta drabbar bara dem som är svaga med dålig karaktär och lata individer som bara vill snylta på oss som jobbar, borde fundera över varför det ser ut som det gör i samhälet. Förr, och då menar jag 70- och 80-talet fanns det ännu en socialtjänst med sociala ambitioner. Att förhindra att människor sjönk alltför långt ner i dyn. Vad finns det i dag? Nästan inget, individen är helt utlämnad åt sitt eget öde. Männen  och kvinnorna som sitter i trappuppgången vid Medis och värmer sig när termometern kryper ner mot 10-15 grader, har de något hem?  Och vart ska de ta vägen annars? Det finns inga härbärgen, inga värmestugor, ingen dagverksamhet där dessa människospillror kan ta vägen. Som jag ser det finns det snart inte någon barmhärtighet i vårt samhälle, bara ren och skär egoism. Jag har ett hem, familj och jobb att gå till och lever ett bra liv på många sätt. Ännu så länge är mitt hjärta inte förstockat utan jag känner en social indignation över att vi bara lämnar individerna åt sitt missbruk och elände. Och visst stämmer det att det finns det professionella tiggare och ligor som lever på tiggeri. Men det finns även en nyfattigdom i Sverige, dessanyfattiga tigger inte på gatan utan det är de vars barn inte kan åka med på skolutflykter, skolresor eller delta i aktiviteter som kostar. Dessa föräldrar är oftast ensamförsörjande och det finns många exempel på hur de försöker att få ihop tillvaron för sina barns skull. De tigger inte på gatan utan försöker leva sitt liv och sätter barnen i första hand. De går till stadsmissionen eller kyrkans biståndsverksamhet när maten tryter eller kläder behövs. Jo då, fattigdom finns och det finns nyfattigdom. I ett välfärdssamhälle som vårt borde det räcka till för alla. Men den som icke arbetar ska icke heller äta, heter det. Så den som sjukskriven och blir utförsäkrad arbetar ju icke. Och säger regeringen att du inte är sjuk utan kan arbeta, ja då är det ju fritt fram att välja, svält eller arbeta... Men värst är det för barnen.De är de verkligt utsatta, i alla lägen. Läs mer om de hemlösa i Stockholm hemlösa

Istider

När jag steg upp i morse var det blå himmel och sol. En stund senare tittar jag ut mot träden och tror inte mina ögon, det snöar ju  Går till sovrummet,  som vätter mot gräsmattan, tittar ut - ingen snö, bara strålande sol. Tillbaka till snöfönstret.. snöar. Men det var iskristallerna som föll från träden när solen började värma dem.. Det har det varit så kallt och fuktigt i natt att alla träd var klädda med långa isstavar, rent av spjutformade. Jag var snabbt ute med kameran och tog bilder med makroobjektivet.

                                                                ISKRISTALLER

Och så en bild på Hacke som kan hantera även den här frömataren. Talgoxen och blåmesen turas om att inspektera fågelholken så vi ska nog sätta upp ett par till. Tussekatten börjar bli gammal och klättrar inte lilka högt som förr så de är nog fredade. Ekorren har varit och kollat fågelholken men sannolikt i andra syften än att sätta bo...
Vi har ett rikt djurliv häromkring. I natt kom en stor räv in på tomten, spanade lite och nosade runt och slank sedan in i skogen bakom. Rådjuren kommer in och då då, tyvärr som sagt.

Monstersniglar

Om dessa kommer till Sverige så lägger jag ner allt vad trädgård heter. Asfalterar och målar asfalten grön, sedan kan man ju måla blommor... Nej usch, då är det dags att flytta till lägenhet..

GOTT MED RÅGE

Senaste brödbaket var i helgen. Brödet blev mycket gott, bakat på levain, fördeg på vildjäst.
Helgen innan bakade jag ett rådbröd som också blev väldigt gott, massor med rågsur och muskovadoscker samt mörk sirap gav ett mustigt bröd med sötma.

Nytt år - nya friska tag

Det har gått lång tid sedan förra inlägget. Min bror som dog i november har begravts och vi har firat jul och nyår mitt i allting.  Efter nyår åkte vi alla fem i familjen upp till Västerbotten för jordfästningen. Det blev en fin avslutning på min brors liv. Nu vilar han i samma grav som mina föräldrar och en syster. Frid över hans minne.

Nytt år år och bättre vanor. Har äntligen kommit igån med regelbunden träning, inte en dag för sent. Tre gånger i veckan blir det till att börja långpromenader på löpbandet. Kanske blir det löpnin längre fram. Men jag börjar med snabba promenader. Sedan kettelbellträning..
Samtidgt tittar jag på film, annars blir det så tråkigt.

Jag har mist min bror, det är tungt och sorgligt.  Men för min käre bror var det nog skönt att få fara vidare. Han var sjuk i flera år och dog i tisdagskväll efter många års fjättran i sin egen kropp. Kanske ger obduktionen svar på vad det var som slog ut alla vitala funktioner och gjorde honom till ett vårdkolli, helt oförmögen att röra sig, andas, äta, svälja, ja allt raderades ut.  Han blev totalförlamad och har levt på sjukhem sedan dess med vård dygnet.
man skulle kunna tro att sorg förenar men vad det gäller denna familj, stämmer inte det. Två av mina syskon tål inte varandra så att det blir två begravningsgudstjänster..Men kanske är det bäst så.  Öskar att syskonen kunde sträcka ut en hand mot varandra men nej. Så egentligen har jag mist mer än min bror.  Vi är nu bra tre systrar kvar och  kontakten är bruten mellan två av oss.
Liver är så kort, det är så onödigt med sådana här strider men de finns och de  förgiftar och tar kraft och ork. Så jag lägger dessa strider i en påse och knyter till mellan varven så att inte livet blir helt påverkat.

I vänta på kyla...

I morgon är det första advent.  På väg till bussen i går såg jag blommande timotej.. Gräsmattorna är alldeles gröna, kanske mest av mossan som verkligen trivs nu. Vinterfordret till kreaturen möglar så att djuren blir sjuka.  Om jag inte klippt ner allt som knoppat igen så skulle det blomma här och där i trädgården. T o m frösådden med ringblommor sätter fortfarande knopp.Vart är naturen på väg? Vad är det som händer?
Samtidigt är det skönt att slippa snö och ishalka men så här varmt, 10 grader 25 november, det är ju helt vrickat väder..

Nu är i alla fall stjärnor och adventsljustakar på plats och lyser upp mörkret.
I väntan på osso bocco som står och puttrar så testade vi året julglögg som var riktigt god med kaffeantydan, precis lagom, och pepparkakor med vitlöksost, konstig kombination men gott.

I dag har jag jobbat hemifrån och det är så skönt för då slipper jag resor till och från. De allmänna kommunikationerna är ju inte  att lita på, speciellt nu när is och snö närmar sig. även om det just nu är långt till snö och kyla som det känns. I vart fall harjag lämnat in mina nya vinterstövlar för en halksäkrare sulning och köpt nya broddar. Mina arbetskamrater torde kunna vara lugna nu då jag har nu tre uppsättningar av broddar.. bra att ha i väskan. Fast ännu bättre på fötterna.

Men   helgen måste det ju bli bakning, levain med råg och frukt. Lite dinkelmjöl och varför inte kornmjöl i brödet. Men först måste jag sätta i gång en startdeg med vildjästen.