Det här är en brödblogg så i brist på inlägg - en deg..En början på bröd.

Rödtopp fotograferade i Wij Trädgårdar i somras - ska inskaffas till vår trädgård nästa sommar men dit är det långt. Den numera gråa vintern är här och den ska vi ta oss igenom och så rätt som det är kommer snön och halkan. Broddar på! En kollega har köpt skor med inbyggda broddar men jag tror att jag håller mig till löstagbara varianten. De ligger i väskan - alltid!!

En krukväxt som fick flytta ut, blommade fint på altanen

Nätmelonen från växthuset...

serverades med egna hallon. Nästa år blir det storodling av melon..Två stycken blir ju en fördubbling...

Tillbaka i verkligheten: Jag har funderat - vågar man verkligen gå igenom operationer nu när Rehabkedjan slår undan fötterna på den sjukskrivne efter ett antal månader ifall FK anser att man kan jobba någon annanstans istället för att vara sjukskriven, även om man har ett jobb. Jag ska gå igenom plastikkirurgi efter cancersjukdom men frågan är om jag vågar. För tänk om det blir en komplikation och jag inte kan börja jobba så snabbt som rehabkejan stipulerar.. Visst kan man ha en protes livet ut men hur kul är det. Trist att det kan bli en fråga om ekonomi till slut. Är det så det ska vara?? Frågan bör ställas till ministern för social nedrustning -Husmark Persson.

Visst, detta blev ett agitatoriskt inlägg men sjukförsäkringdeformeringen är så upprörande..

Nu när det är som mörkast och eländigast så behöver man påminnas om sol och värme. Varmt för årstiden har vi ju men det beror ju sannolikt på miljöförstöringen.Jag vill ha en riktig vinter med snö och is och bra skor med dubbar. Efter vintern ska det vara en lagom kall vår som övergår i försommar och så har vi högsommar. Men snart är ett sådant scenario en utopi. Årstiderna utjämnas till en grå kall sommar och en grå varm vinter..
Nä, usch här är några fina bilder i stället!

 

En vy från en ljuvlig kväll i Piran, Slovenien. Kalkstenarna fungerar som vågbrytare - vågorna slog upp högt mot husen vid piren.

Kattblänk

 

Andra adventsljuset är tänt. Köket är varmt som en bakugn men så bakas det också- Levain med aprikoser, fikon och hasselnötter. Mycket gott! Perfekt gräddat vid 98 grader.
Och så kakor - drömmar enligt min kära syster Gudruns recept. Varje gång jag bakar dem så tänker jag på henne! Receptet fick jag för en så där tjugo år sedan och det blir ingen jul utan drömmar..I år har jag dessutom experimenterat lite och tillsatte ett par matskedar kakaopulver till den sista tredjedelen av smeten. De blev också supergoda...
Drömmar i ugnen: var försiktig med ugnsluckan om du ska kika på dem i förväg. Smäll inte igen luckan för då sjunker de ihop.
Receptet kommer här för den hugade. Kolla det väl använda receptet:

Klicka ut smeten ca 5 st på varje rad. Gräddas i 150 gr ca 20 min. Egentligen ska det vara Kronolja men den finns inte längre att köpa så en bra rapssolja duger fint. Sockret och smöret/margarinet ska vispas med elvisp till det är alldes fluffigt och därefter får oljan rinna ner i en försiktig rännil samtidigt som man vipsar på låg hastighet. De blir inte lika höga som med Kronoljan men så här duger de absolut...
Till slut: hallongrottor! Med marsanpulver -suveräna kakor. Sylten har brett ut sig lite men klart mumsiga.

Okristligt, ministern!

I gårdagens DN fanns en debattartikel av ett antal onkologer på KS, som skriver om cancerdrabbde kvinnor versus försäkringskassan och sjukförsäkringen. Dessa och många fler läkare möter dagligen kvinnor som har kronisk cancer med dålig prognos och som tvingas till att söka heltidsjobb ifall de nu jobbar deltid i sitt gamla jobb för att alls orka med. Dessa kvinnor kommer att dö av sin sjukdom och har gått igenom långvariga och svåra behandlingar. (Givetvis finns det också män som tvingas arbeta trots sin sjukdom men nu handlar det här om kvinnorna.) Artikeln tar upp ett par fall som typexempel. Hur är det med den kristna värdena vill jag fråga Husmark Persson? Är det kristligt att tvinga svårt sjuka och på sikt döende människor att arbeta? Det finns väl andra grupper av sjukskrivna som har arbetsförmåga att utnyttja. Det är skamligt att Alliansen tvingar ut cancerpatienter från försäkringen. Husmark Persson skyller ifrån sig på försäkringskassan men faktum är ju att handläggarna har att utöva en lag som är djupt orättvis. Sedan finns det givetvis dogmatiska och fyrkantiga handläggare på FK som inte vill eller vågar ta individuella ersättningsbeslut.

En rosa julklapp

Till min stora tacksamhet så har jag återigen blivit friad ett år till! Inget återfall hittills, har nu klarat två år av fem. Sänder en tacksam tanke till min onkolog som remitterar mig till magnetkamera varje år. Eftersom min bröstcancer var svårupptäckt så får jag göra MRT varje år och det är min livförsäkring. Nu väntar jag bara på att mutationsutredningen ska bli klar. Den ska ge mig vägledning för hur jag ska förhålla mig till framtida och förebyggande åtgärder.

Tack också till det svenska skattesystemet som faktiskt gör att jag fått utmärkt vård och behandling, kort sagt en en bra sjukvård oavsett vart jag vänt mig. Både Sophiahemmet och SÖS har varit bra så jag har bara gott att säga om de vårdinrättningar som jag kommit i kontakt med när jag var under behandling för bröstcancer. Livet går vidare och för varje år som jag kan lägga bakom mig utan återfall är jag tacksam för. Utan den excellenta handläggningen på Sophiahememt våren 2007 skulle jag var i ett helt annat läge idag. Jag vågar nog tillstå att magnetkameraundersökningen räddade mig från ett mycket större lidande och elände än vad som jag faktiskt genomlevde när jag fått diagnosen och genomgick behandlingen.

Ett annat tack till personalen som fick mig att känna mig trygg mitt i allt.

Vårdpersonalen har alltid varit lågavlönade men under senaste åren fått upp sina lönelägen och det är de sannerligen värda.

Adventstider

Höstmörkret är kompakt men nu lyser alla adventsljustakar och ljuskedjor upp mörkret. När alla adventsljusstakar var på plats var det dags för första julbaket...

Kl 15 00 - degen har precis jäst upp och är så härlig att knåda. Till saffransdegen behövdes fyra saffranspåsar, kesella och vit sirap gör bröden extra mjälla. Ochså gammeldags mjölk.. Inte billiga bullar men ack så goda.
En timme senare, massor med lussekatter. Några saffranssnurror med hemgjord mandelmassa blev det också.
Mera bröd - försöker att få till en egen rågsur men den luktade rent för d-t i morse så jag tillsatte mer mjöl och vatten i hopp att få den att bli bubblig och fin .. Förra helgen bakade jag dock ett runt levainbröd med fikon och aprikoser. Brödet fick jäsa i en korg och blev bra mycket högre än de som jäst på plåt. Det blev så gott och riktigt fint att titta på.

Men hos oss bakas inga skådebröd utan bröden blir snabbt imundigade.

En annan katt - Tusse.

Foton tagna en mulen söndag i november

Så skimrande var aldrig degen och brödet aldrig så nybakat som mitt

Glass? Nej, levaindeg. Len som sammet, lyster som siden.

Dojor och annat

Förra helgen dristade jag mig ut på sta´n en stund eftersom husbandet Håkan ändå skulle in och jobba lite. Liftade in till city och gick en lång promenad efter Kungsholmstrand. Det var skönt att komma ut i höstluften. Tog en hel del foton av saker och ting som kom i min väg...

Jag slank in här och där under min promenad genom stadens centrala delar. Tog en sväng på Stadshusgården där Håkans anfader,hans morfar vid namn Gottfrids gjorde stenläggningen när det begav sig. Hittade inte minnestavla över den stenfirma som lade det vackra stenmönstret. Det var väl bara de besuttna som fick minnesplattor och statyer.

En annan sväng var ett besök på Forum för levande historia. Jag tittade på utställningen Middag med Pol Pot. Den handlar om folkmordet i Kambodja på 70-talets mitt där omkring 20 % av befolkningen under fyra år utrotades. Skrämmande och tänkvärt. Jag demonstrerade mot Chilejuntan och Vietnamkriget men det som hände i Kambodja blev aldrig så uppmärksammat. Utställningen handlar just om hur detta folkmord kunde ske utan protester från omvärlden.

I DN kunde man förra helgen läsa om det driv som vår kära statsministerfru har från sin mamma. Det finns olika driv som sagt och frågan är vem som rätta drivet för att arbeta för rätt till bostad för alla. Eller rätt till arbete för våra ungdomar. Eller rätt till ett mänskligt liv oberoende vilket land man kommer ifrån..

Ja du läste rätt. R ä t t - för det är en rättighet att ha en bostad, tak över huvudet. Eller att få en jobb så att ungdomarna kommer in på arbetsmarknaden.

I förra veckan var ett reportage i Uppdrag Granskning om bostadslösa barnfamiljer. Visst - föräldrarna har schabblat och ställt till det men ska barnen behöva lida för detta. Den färgade kvinnan med bl a en tonårsdotter som skämdes så för att inte ha en bostad dit hon kunde ta hem sina klasskamrater sade, “straffa mig stället , inte mina barn” . Dottern ville inte visa sitt ansikte för då fick alla se hur illa det var ställt. Mamman arbetar och sköter sig men får inte skuldsanering för att hon inte har någon bostad, dä kan man inte beräkna bostadskostnaden. Så hon får inte något hyreskontrakt eftersom hon inte får skuldsanering. Ja, det fick mycket att skylla på för myndigheterna men jag tycker att ma nkunde utgå från en schablonkostnad tills hon fått en bostad och så göra en ny beräkning. Varför ska det var aså förbenat byråkratiskt - den stackars tjejen och hennes syskon får lida oförskyllt. Det finns många frågor att fundera på inför nästa års val..

Den sista tiden har jag ägnat mig åt kulturutsvävningar. Två biofilmer, del två av Milleniumtriologin , dubbelbio och så Book life i måndags med Mikael Nyqvist. I vanliga fall så kommer jag aldrig i väg på något. När jag kommer hem till Haninge så fins det inga krafter kvar att åka in till stan och göra något utan jag sitter vid datorn, skriver eller redigerar foton. Jag köpte givetvis boken och fick en signering som var värd att köa för i all fall. En annan intressant bok som presenterades av sin författare var Gabriella Alströms syster, som också är journalist som systern Catti. Systrarna är väldigt lika och framför allt så har de väldigt lika röster. Boken verkar vara intressant, kanske mer läsvärd än Mikael Nyqvists bok.

Det var en trevlig afton och jag ska nog läsa även Ahlströms bok, De oförglömliga vad det lider. Jag har precis läst ut Dödergök av Katarina Wennstam som är en tidigare journalist på DN. Det är en krinalroma nian man väl säga och den var bra, tankeväckande och tätt skriven. Den har två parallella handlingar och vissa av rollfigurerna finns i båda. En riktigt bra och baserad på händelser eller fenomen i samhället som väcker frågor och engagerar. En annan bok som jag tycker är jämförbar ”Flickan under gatan” av Roslund & Hellström.

Behovet av att skriva växer sig allt starkare. Idag så jag en rescension av en bok för ungdomar (och medelålders kvinnor?) om konsten att skriva. Kanske att jag skaffar den. Jag har uppenbarligen skrivklåda - det är därför jag fortfarande bloggar. Även om få läser denna blogg så finns det ju en och annan som ramlar in på sidan ser jag ju och det är kul.

Regnet och mörkret gör ju inte någon glad men snart är det advent och då blir det lite ljusare med alla lampor och ljuskedjo som ploppar upp. Och min gamla favorit, Cat Stevens har börjat ge ut musik igen…Jag gillar verkligen detta. Musicalen Moonshadow baseras på Cat Steven eller Yusufs musik. Den innehåller gamla och nya låtar som Father and son m fl av de riktigt bra låtarna.
Nostalgin riktigt sköljer över mig. Musik som väcker minnen ..1970-talet då jag var ung…Cat Stevens LP-plattor har jag fortfarande kvar. Liksom skivor av min andre favorit, irländaren Van Morrison. Har streamat fram massor av Cat Stevens låtar på Spotify. Och - jag har ett par inbjudningar kvar till Spotify.