Vädrets makter äro inte med oss men jag går en promenad varje dag nu med min promenadkompis. Jag ser
gamla hus och spännande miljöer som jag inte upptäckt tidigare, fastän vi bott här i 23 år. I början gick vi ofta promenader med barnen och sedan själva, men numera åker vi bil genom området och tar bara korta promenader. Men promenadkompisen drar med mig på igensatta gångstigar och genom skogsdungar eller till igenvuxna tomter. Riktigt spännande!
Skrolla på bilden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att sörja sin katt
I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...
-
Fastän bara november så är det vinter. Härligt men kallt. Jag kom i alla fall ut en sväng och tog på broddskorna men det var så kallt att d...
-
Höst! Regn! Grått! Fast solen tittade fram när jag åkte hem från Personskadeseminariet på Östermalm. Det blev en givande och intressant dag...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar