Veckan efter kur 1

har ju inte varit besvärsfri, som förväntat. I onsdags i förra veckan fick jag första kuren av sex cytostatikabehandlingar och på fredagen märkte jag tydligt de första besvären. Främst ledsmärtor, ända upp i höften och lite i armarna. Det ilade i kroppen och huvudet värkte. Sedan blev jag mörkröd i ansiktet och blossade starkt men ingen feber. Det var mycket svårt att sova och på lördag var det min födelsedag.

Vi firade i alla fall detta med middag men aptiten var borta och så tårta (frangipane med jordgubbar var jättegod, recept kommer senare). Jag fick en jättefin kikare av min man som jag nu ligger i solstolen och kikar på fåglar med.

 På lördagskvällen stod jag dock inte ut längre och ringde akutnumret till behandlingskliniken och fick prata med jourhavande onkolog, jo visst förväntade effekter men svårt att säga om det är Neolasta, cyton eller kortison. Jag var i akut behov av någon form av smärtlindring mer än Alvedon och hade kvar lite tabletter efter canceroperationen i april så jag föreslog att jag skulle ta dem och som tur var så hjälpte dessa.  Jag har f f besvär men inte så kraftiga och är mest trött och smakförändringar, tarmbesvär och illamående.  Som den ordentliga person jag är så har jag tagit alla läkemedel enligt schema och det är inte lite tabletter, men tror ju att de hjälpt en del. Men tungan är som ett rasp och jag har nåldynor under fötterna. Det är dock bara att stå ut.

Det trevliga är att jag fått en promenadkompis, en äldre dam som nu varje dag tar mig ut på promenad med hunden hon har hand om. Vi har småpratat  lite över häcken i bland, hon gillar trädgården och är otroligt social så nu har hon sugit tag i mig och det är bra för jag har ett mål varje dag, komma upp och ut och promenera. 

Cupcakes av frangipanesmet  

Jag får kickar ibland och gör en insats i trädgården som nu dignar av rosenknoppar och blommande pioner.
I växthuset har vi nu skördat de första gurkorna. Jättegoda!