Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Förra veckan var vi på semester i  Lyon för att hälsa på vår dotter.  Det regnade när vi anlände men andra dagen vände det och sedan hade vi strålande sol varje dag. Vi kunde gå i kortärmat och njöt av att atmosfären.  Lyon är en trevlig stad, lagom stor och med många parker och grönytor. Två floder, varav den mindre, Sâune  rinner ut i Rhône.  Det finns stora lummig parker, alléer och planteringar. Mitt i stan finns t o m en djurpark som en del av en större park.
Det var härligt att se dottern i  Lyon, staden verkar passa henne som handsken. Hon guidade oss runt bl a till den fantastiska rosenparken, och så den gamla staden med sin basilika/kyrka med en och fantastisk utsikt over staden.

 Mitt i stan så finns en fantastisk park med rosenträdgård och dammar.

Vid kajen till Saune lät sig svanfamiljen nådigt fotograferas med den vita svanungen.

 

Och så de inbyggda kvarteren  med dolda sina gångar och dörrar i olika riktningar så att fransmännen som jagades av tyskarna kunde smita in genom en dörr  i ett kvarter och lugnt gå ut på andra sidankvarterat. Det var fascinerande att slinka in dessa gångar inuti ett hus i La Vieux Ville och veta att de här gångarna mellan husen räddade många frihetskämpar i Lyon under ockupationen.  Husen är sammanbyggda och en dörr mot gatan leder till fyra fem olika gångar till olika hus med egna utgångar. Nazisterna som invaderade Lyon hade ingen aning om dessa dolda gångar.

Det var skönt att komma till jobbet igen, för normalitet är viktigt,  om än  för några dagar. Men cytostatikabehandlingen är nu uppskjuten ett par veckor eftersom onkologen inte vill påbörja den innan hjärtutredningen är helt klar.

Idag var det dags för skiktröntgen så jag bälgade i mig en liter vatten med kontrastvätska på två timmar. Sedan skulle jag dricka ännu mer vätska under dagen för att rensa njurarna. De här senaste veckorna har jag varit på sjukhuset två - tre gånger per vecka.

Men jag är tacksam över att vi har en så bra vård som vi har. På onkologen gör de nu allt för att det ska gå så fort som möjligt att påbörja behandlingen och man låter mig göra flera avancerade undersökningar för att kontrollera att inte cancern spridit sig. Det är jag tacksam för. Jag vet att de gör vad de kan och den behandling som nu väntar är förebyggande. Det är där jag är nu. Men på grund av jag ska göra alla dessa undersökningar så är jag återigen i en bubbla. Att vänta är jobbigt.

Det är tur att jag har min familj och min terapi, trädgården. Den är läkande då den  inte tillåter att jag deppar ihop för då förfaller den. Bladlössen härjar på rosenknopparna, fram med vattenslangen. Liljebaggarna äter på liljebladen om jag inte nyper ihjäl dem. Jo det är nödvändigt att ta kål på krypen. Det är de eller liljorna. Och jag har många liljor, fantastiskt vackra liksom rosor i mängd för att inte tala om klematis.

Och har vi ju Berra som nu äntligen verkar ha fått en fru. Det är i vart fall två flugsnappare som flyger in och ut i holken.