Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

I veckan som var fick jag veta att en förändring som magnetkameran upptäckt men som hållits under observation s a s då den är så minimal, men dock förändring, ska undersökas igen. Man försökte ta ett punktionsprov för två år sedan men det fanns inget att ta av. Den här gången har det förändrat sig igen så något måste göras. Men jag har redan bestämt  mig att oavsett vad det är så tar jag bort detta bröst också. Jag har funderat på detta förrut men nu får det bli så.  Risken är att jag får gå igenom den här proceduren fler gånger annars och till slut så har jag inget val i alla fall.

Då blir jag dubbelamputerad, men hellre det än oro och ångest som tär på mig. Jag klarar mig utan bröst och livet är mig kärare. Jag har ju ett inplantat och nu blir det två,  mer symmetriskt kanhända. Huvudsaken är att förändringen tas bort och inte kan komma tillbaka, så då finns det bara en väg. Vid min ålder så har brösten mindre betydelse. Det viktiga är livet och att få vara med ett tag till.