Vägra frysa-klubben

Vintern håller oss i ett järngrepp. Jag åker till jobbet iförd lång täckkappa av varmare modell och täckbyxor, varma kängor med inbyggda dubbar och mössa. Min kollega Anette likaså. Vi vägrar att frysa. Men står man stilla så fryser man ändå. Den här veckan har ju varit i särklass med alla inställda bussar och t-banetåg. I måndags var det 24 grader och vid min hållplats fanns cirka 70 personer som väntade på bussen. 810:ans buss kom efter lång väntan, 30 personer kom med och resten blev kvar, hur länge vet jag inte. Jag bedömde det som lönlöst att försöka komma med nästa buss och gick hem för att jobba hemifrån. Igår blev det återigen långa väntetider, sedan tog färden in till sta´n tredubbelt så lång tid och på kvällen vid Gullmarsplan fick vi vänta på nytt. Vi väntade på bussen som aldrig kom. Jag åkte från Södermalm 18 00 och kom hem kl 19 30. Inte så lång tid kanske en del anser, men om resan normalt till jobbet tar 30 min och nu tredubbelt så blir det långa dagar. Jag har varit helt uttröttad på kvällarna.
Vi fick ju inte heller någon information om inställda turer. Det skulle ju underlätta för ens egen reseplanering om SL behagade informera oss resenärer bättre. Vi förstår att de har problem med snö och kyla men det blir ännu värre när inte någon vettig infomation ges. En träff med gamla kollegor fick ställas in - ingen av dem kunde ta sig in till sta´n på kvällen och hem igen. I morse var det dags igen men busschauffören körde olika omvägar så vi slapp värsta propparna på motorvägen. Resan tog bara 45 min mot 15 min.. Hade vi tagit motorvägen hade det tagit dubbelt så lång tid. En eloge till denne chaufför.