Monstersniglar

Om dessa kommer till Sverige så lägger jag ner allt vad trädgård heter. Asfalterar och målar asfalten grön, sedan kan man ju måla blommor... Nej usch, då är det dags att flytta till lägenhet..

GOTT MED RÅGE

Senaste brödbaket var i helgen. Brödet blev mycket gott, bakat på levain, fördeg på vildjäst.
Helgen innan bakade jag ett rådbröd som också blev väldigt gott, massor med rågsur och muskovadoscker samt mörk sirap gav ett mustigt bröd med sötma.

Nytt år - nya friska tag

Det har gått lång tid sedan förra inlägget. Min bror som dog i november har begravts och vi har firat jul och nyår mitt i allting.  Efter nyår åkte vi alla fem i familjen upp till Västerbotten för jordfästningen. Det blev en fin avslutning på min brors liv. Nu vilar han i samma grav som mina föräldrar och en syster. Frid över hans minne.

Nytt år år och bättre vanor. Har äntligen kommit igån med regelbunden träning, inte en dag för sent. Tre gånger i veckan blir det till att börja långpromenader på löpbandet. Kanske blir det löpnin längre fram. Men jag börjar med snabba promenader. Sedan kettelbellträning..
Samtidgt tittar jag på film, annars blir det så tråkigt.

Jag har mist min bror, det är tungt och sorgligt.  Men för min käre bror var det nog skönt att få fara vidare. Han var sjuk i flera år och dog i tisdagskväll efter många års fjättran i sin egen kropp. Kanske ger obduktionen svar på vad det var som slog ut alla vitala funktioner och gjorde honom till ett vårdkolli, helt oförmögen att röra sig, andas, äta, svälja, ja allt raderades ut.  Han blev totalförlamad och har levt på sjukhem sedan dess med vård dygnet.
man skulle kunna tro att sorg förenar men vad det gäller denna familj, stämmer inte det. Två av mina syskon tål inte varandra så att det blir två begravningsgudstjänster..Men kanske är det bäst så.  Öskar att syskonen kunde sträcka ut en hand mot varandra men nej. Så egentligen har jag mist mer än min bror.  Vi är nu bra tre systrar kvar och  kontakten är bruten mellan två av oss.
Liver är så kort, det är så onödigt med sådana här strider men de finns och de  förgiftar och tar kraft och ork. Så jag lägger dessa strider i en påse och knyter till mellan varven så att inte livet blir helt påverkat.

I vänta på kyla...

I morgon är det första advent.  På väg till bussen i går såg jag blommande timotej.. Gräsmattorna är alldeles gröna, kanske mest av mossan som verkligen trivs nu. Vinterfordret till kreaturen möglar så att djuren blir sjuka.  Om jag inte klippt ner allt som knoppat igen så skulle det blomma här och där i trädgården. T o m frösådden med ringblommor sätter fortfarande knopp.Vart är naturen på väg? Vad är det som händer?
Samtidigt är det skönt att slippa snö och ishalka men så här varmt, 10 grader 25 november, det är ju helt vrickat väder..

Nu är i alla fall stjärnor och adventsljustakar på plats och lyser upp mörkret.
I väntan på osso bocco som står och puttrar så testade vi året julglögg som var riktigt god med kaffeantydan, precis lagom, och pepparkakor med vitlöksost, konstig kombination men gott.

I dag har jag jobbat hemifrån och det är så skönt för då slipper jag resor till och från. De allmänna kommunikationerna är ju inte  att lita på, speciellt nu när is och snö närmar sig. även om det just nu är långt till snö och kyla som det känns. I vart fall harjag lämnat in mina nya vinterstövlar för en halksäkrare sulning och köpt nya broddar. Mina arbetskamrater torde kunna vara lugna nu då jag har nu tre uppsättningar av broddar.. bra att ha i väskan. Fast ännu bättre på fötterna.

Men   helgen måste det ju bli bakning, levain med råg och frukt. Lite dinkelmjöl och varför inte kornmjöl i brödet. Men först måste jag sätta i gång en startdeg med vildjästen.

Slutstädat i trädgården

November är ju den mörkaste månaden på året har i år  varit fylld av sol och värme av vårkaraktär. Ett närmast engelskt klimat. I växthuset fanns tills igår pelargoner, grekisk lövkoja och heliotrop. Det doftade ljuvligt men som sagt, det är inte lika kul att tvätta lerkrukor inför vintern i minusgrader. Så alla krukor som var kvar åkte nu ut och blommorna hamnade på komposten förutom pelargonierna som står i krukor lite varstans i huset. De är i knopp så jag kan inte förmå mig att slänga dem..Den engelska pelargonen svarade med att knoppar slog ut. Bredvid den står amaryllisen

Det är så varmt fortfarande att perennerna vägrat gå i vila utan har satt knopp igen. Förra helgen lät jag dock sekatören regera och klippte ner nästan allt, annars blir det inte någon vila för växterna. Men några sparades, som t ex riddarsporrens fina knoppställningar. Nu är de också borta eftersom rådjuren hittade dem.. Men vad gör det om hundra år..
Jag räfsade ihop stora högar med löv och täckte rabatter och planteringar.   Klematisens knoppar får dock vara - det är bara ett par grenar av många - resten håller på vissna ner.
Helgerna har ägnats åt matlagning och bakning.  Frukostfrallor med frukt, ett pain de la campagne och ett bikarbonatbröd. Plus en pärontårta. Mellan brödbaken åkte en gryta in och ut ur ugnen med långkok av fläskkarré. Köttet var så mört att det föll sönder, blandat med lök, paprila och chili,,, Receptet fann jag i appen  Allt om Mat som jag laddat ner till min Samsung Galaxy 10.1... Helt suverän grej..

picasaredigering

Rosa bandet

Du som inte ännu skänkt något till Rosa Bandet, gör det för din egen skull. för din mor eller syster, mormor  eller farmor, väninna eller partner. Använd något av de telefonnummer som visats på tv i kväll från Rosa Bandet-galan. En liten slant för dig som skänker men tillhopa blir det en stor slant för cancerforskningen.
Att drabbas av cancer är ju enormt påfrestande för psyket, det kan nog de flesta instämma i. Förutom att det är en allvarlig sjukdom så blir man stympad i och med att man amputerar ett bröst. Jag var strax över 50 år men kände mig mycket yngre och ser faktiskt yngre ut än mina 56 år som jag är nu. Men att förlora ett bröst var rätt så jobbigt, och jag har ofta kännt mig gammal i förtid efter operationen. Jag skärmade nog av detta först eftersom det viktiga var att överleva och bli botad.  Till slut kände jag att det var dags att göra en rekonstruktion och nu är det nästan klart.

tack till den som uppfann magnetkameran

Oktober - rosa kampanjen. Överallt  information, insamling till Rosabandet, reportage. Och så ett brev på posten efter magnetkameran - "du har en tid hos onkologen". Jag blev så klart väldigt orolig men fick snabbt kontakt med mottagningen och onkologen som jag träffade senast. Det var nu så  att återigen avslöjade magnetkameran en förändring, men i det andra orörda bröstet, en stråkighet som läkaren uttryckte sig. Ett stråk av cancer eller något annat, ofarligt, i mitt friska bröst.. Jag fick en tid till ultraljud och punktion veckan därpå och infann mig för ultraljudet. Det blev dock ingen punktion för man fann inte något avgränsat område att ta prov av.. Någon viss förändring, ja men inte något som man kunde sticka i och ta prov från. Jag blev ju så klart lättad. Sedan fick jag träffa onkologen Linda, en mycket engagerad och inkännande läkare på SÖS bröstcentrum. En underbar doktor som ger sig tid att förklara och lugna. Eftersom jag gått på kontroller på SÖS genom åren  finns alltid en bra vårdkontakt där. Jag har också fått göra en mutationsutredning som inte visade på någon känd ärftlig cancergen trots att vi är tre kvinnor inom samma familj som fått bröstcancer, min mor och en syster förutom jag själv. Efter denna utredning bestämde jag mig för att behålla det andra bröstet och inte ta bort det som jag först tänkt, med tanke på risken för cancer där också. Men nu vet jag inte hur det blir. Magnetkameran lär visa vad det blir.  Först  ska jag göra färdig rekonstruktionen av det amputerade bröstet där jag nu har en silikonprotes.   
 Eftersom tumören var svår att upptäcka får jag göra årliga magnetkamerakontroller och nu efter magnetkamerans nya fynd, halvårsvisa kontroller eftersom onkologen inte vill släppa förändringen. Det känns ju väldigt tryggt ändå att veta att man följer upp den diffusa förändringen. Dessa undersökningar är inte billiga men tack vare vårt sjukförsäkringsystem kan jag slappna av lite och inte oroa mig så mycket. För jag vet att magnetkameran ser det som inte mammografin ser och det var min räddning 2007. Det kan också var en helt ofarlig förändring men det går inte att säga i nuläget. Alltså är jag väldigt tacksam och glad över att vi har en sjukvård värd namnet. Den är definitivt värd sina skattekronor.
Den oro och ångest som man har innan man vet är den värsta oron. Den tär och gnager sig in och jag blir retlig och ologisk. Men så fort man får ett besked, av vilken sort det vara må,  så har man ett nytt utgångsläge. Så nu försöker jag tänka bort oron ett halvår och ska ägna mig åt att leva, som
t ex att fotografera, ta bilder med surfplatta Galaxy och spela Wordfeu fastän jag borde ägna mig åt tvätt eller städa.. So what - jag har ett liv att leva.

Rosa blommor - dahliorna som vägrar göra vinter

Trädgårdsarbetet är nästan över för säsongen eller borde vara, då trädgården skulle ha gått i vila för vintern, Men många av växterna har inte fattat galoppen - det finns rosenknoppar och riddarsporren har också gått i knopp liksom en hel del perenner i övrigt.

 Men höst är det ju så då får det bli höstmat - långkok och grytor och brödbak fyller huset med spännande dofter. Fint dukat bord och dukning och tända ljus. I lördags  gjorde jag en god gryta på älgkött och kantareller och söndagsmiddagen blev en lammgryta med massor av vitlök och rödvin, lök och krydor, Till detta hembakt bröd. Njutbart i högsta grad. Hösthallon till dessert.

Arbeta tills du stupar

Man kan ju fundera över vilka prioriteringar som är viktiga. I dagens DN kunde vi läsa att nu ska här satsats på bättre arbetsmiljö så att vi orkar jobba längre, socialförsäkringsministern vill höja pensionsåldrarna.
En bra tanke att göra arbetslivet mänskligare så att fler härdar ut och orkar jobba fram till pensionen. Det känns dock inte som att det är för arbetstagarnas skull som arbetslivet ska bli bättre utan för att vi ska arbeta, arbeta och åter arbeta.
Jag gillar mitt arbete men skulle dock gärna kunna tänka mig att arbeta med något helt annat när jag blir runt 60 år. Att byta jobb i den åldern är dock säkerligen mycket svårt. Men varför inte, om man nu är pigg och rask.
Men vilan är mycket viktig för att man ska kunna orka jobba. 
Varför ska man då inte kunna ta en tupplur på jobbet, siesta som i sydligare länder, eller "en kvart om dagen" vilket skulle göra väldigt många mycket piggare och alerta.
Det verkar som detta genomförts på en del håll..  Varannan pilot somnar.. stod det i en annan artikel. Det känns ju väldigt tryggt!! När man köper flygbiljetter borde man kunna se vilka bolag som har de mest utsövda piloterna!!