I isrosornas tid

I helgen har jag tagit det lugnt, städat, lagat god mat och börjat läsa en tjock bok, " Det som inte dödar..", fortsättningen på Milleniumserien. Egentligen tänkte jag bojkotta boken då det är en "fejk",  enligt min mening.  Orginalförfattaren till serien är ju död och att låta en annan författare ta över pennan och fortsätta skriva om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander är jag skeptisk till. Dock så pass nyfiken att jag lånade den och har nu börjat läsa.

Eftersom det skulle bli mellan 10-15 grader minus så passade vi ävenpå att frosta av frysen. Allt bars in i växthuset igår och idag kunde vi fylla frysen igen. Jag hittade saffransbullar och kakor från i julas! Mums!

Sedan skulle jag ut på en sparktur tänkte jag men fick nöja mig med att  använda apostlahästarna eftersom det var ordentligt sandat. Det går inte att sparka på sandad väg och var jag än tog mig så var det sandat Bra i och för sig eftersom jag hatar halt väglag.
Det fick bli en rejäl promenad i mina nya termobyxor och Icebugs,  skor med inbyggda dubbar. De är inte vackra men mycket ändamålsenliga. Det viktiga är att jag kan gå ordentligt och gå fort till och med, utan att behöva vara rädd för att halka.

Jag  kollade in de nya kedjehusen i skogen där våra barn lekte, suck! Inga träd kvar, bara husrader. Förorten växer så det knakar men SL har inte fattat att vi behöver en utbyggd busstrafik i avvaktan pendeltågsstationen. Byggnationen av vår pendel tågsstation är på g, visst är det så. Dock  lär jag hinna gå i pension innan den blir klar om tre år. Det är väldigt långt tills dess. Och många bussresor i överfyllda bussar.

Så här års är det ju läge att se alla filmer som jag missat på bio. I går  blev det  Saving mr Banks,  en film om Mary Poppins skapare,  PS Travers ochom  Walt Disneys enträgna arbete att få göra film av hennes böcker.  Han lyckades ju till slut, med Dick van Dyke i huvudrollen. Och plötsligt så mindes jag att jag var väldigt förtjust i desssa böcker om Mary Poppins. När jag ser på bilderna av bokomslagen så väcks definitivt minnesbilder. Filmen såg jag långt senare på TV, biobesök blev det inte många av när jag växte upp. När jag kollade filmsnuttar på Youtube så hittar jag en pärla, The sister s suffragettes! 1964 år genustänk!

Nu är det vinter och skidan den slinter - så heter det ju i den gamla visan. Det är sannerligen vinter, med besked. Men inga skidor för mig. Skidor är inte min grej sedan jag bröt handleden för 13 år sedan.
Dessutom är det för kallt.  Idag har vi haft 14 grader kallt, snön har singlat ner i några dagar.  Dock har jag knappt varit ut fast jag har varit ledig fyra dagar på raken.  Bara åkt bil och handlat och så hem igen. Nyårsafton tillbingade vi hos våra goda vänner sedan 40 år, så länge har vi känt varandra.

I går for min äldste son tillbaka till sin arkitektutbildning i Holland och de övriga i familjen var på sina jobb. Så det var bara jag och katterna hemma idag, min lediga dag. Eftersom jag jobbar på ett företag med kollektivaavtal så har jag lediga inarbetade dagar som t ex Trettondagsafton.

Hur tillbringade jag denna lediga dag! Som jag ofta gör på lediga dagar, storstädade. Kastade ut granen, nåja den står på sin fot ff men på altanen. Den passar ju bra där, gör inget att den barrar utomhus. Pepparkakshuset tömdes och alla tomtar fick åka in på vinden igen. Sedan fram med skurtrasor och Ajax. Dammsugare fram.  Katterna gömde sig raskt, bäst att hålla sig undan tänkte de nog.
Egentligen hade jag tänkt mig att  gå ut i snön och njuta av solen som faktiskt visade sig men det var ca 12 grader kallt och i kväll sjönk temperaturen till 14 minus. Men i morgon ska jag ut på promenad i alla fall. Jag har köpt IceBugs nu och kan utn oro för att halka gå snabba promenader på isiga vägar. Det var verkligen skillnad att gå i sådana skor jämfört med vanliga kombinerat med broddar.
Kanske tar jag ut katterna en sväng också men de gillar inte att gå i snö..

Ser du stjärnan i det grå..

Julhelgen är över. Nu är det mellandag och i morgon och på tisdag ska jag jobba igen. Det känns faktiskt rätt så skönt. Det blir ju en massa ätande av godis och kakor när jag är ledig, har redan gått upp två kilo.  Det gråa och trista julvädret har i vart fall inte lockat ut mig så mycket men i går blev det en lång promenad i alla fall. Det har regnat en del och mest plusgrader.  Men idag blev det snö, hurra! Några minusgrader och snöfall - det är julväder som jag vill ha det. Så jag tog raskt på mig kängorna och gick ut med Maja, den tuffaste av kattena. Men hon ville inte vara i snön, usch nej! snabbt in igen. Jag tog därefter en liten promenad längs några gator och där var inte det någon som gått ännu och inte heller på gångstigen,  helt vitt och orört.  Här och där syntes stjärnmönster i gatan.

 Jag njöt i fulla drag av snöfallet men inser att det kan bli problem med kollektivtrafiken i morgon. Så fort det blir snö så får SL problem..Men om det fortsätter snöa så kan jag ta fram sparken!!

Det behöver ju inte bli som julen 2012, men lite mer snö än vi har nu vill jag gärna ha.

Praktfull amaryllis och blommor i allmänhet blir jag aldrig trött på så jag har nog köpt 25 st hyacinter i olika färger och gjorde egna jukgrupper. De är nu bli utblommade, doftar gott den första veckan men sedan blir det lite unken doft.  Amaryllis har vi ett flertal, de avlöser varandra i  blomningen. Av snittblommor har jag gjort arrangemang för matbordet. Att duka med finporslin och manglad duk samt levande ljus förhöjer vilken måltid som helst. Ernst är en bar inspiratör vad gäller dukning!

Julemat på alla fat!

Eftersom det blir en grön jul i år, med noll snö och 10 grader varmt så köpte jag flaska spraysnö.. Sprayade på granprydnaden utomhus. Sedan sprayade jag lite på dekorationsvadden runt pepparkakshuset. Lite kitchigt, jag vet.Men vad gör man inte för illusionen av A white Christmas!

Polynéer! 

 I frysen finns nu fyra sortersrhembakta kakor, så var det i mitt föräldrahem, min mor bakade och mina systrar likaså. Jag är inget undantag, kakor måste finnas till jul.Men jag håller mig nu till fyra kaksorter, inte sju..

Saffransbröd 

Plus två sorters godis! Puh. Men nu känns det som jag hunnit med en hel del. I morgon ska jag köpa julklapparna som fattas, sedan blir det till att slå in dessa.

Matlagning inför julen blev två sillinläggningar, dels citron och limesill och dels glasmästarsill. Ett brödbak, fruktbröd med surdeg hann jag med. Plus kola och chokladfudge vid namn Strykande åtgång! Ett gammalt recept från Arla som är är ack så sött och gott!!

Så var det dags för julgransinköp. Vi hittade snabbt vad vi tyckte var en lagom stor gran, jämn i formen (de är numera formklippta!). I morgon får den komma in och bli klädd.

Julstök!

Idag har jag varit ledig, tog en semesterdag för att få klart lite av julstöket innan julveckan! Jag har faktiskt köpt en hel del julklappar i god tid, några återstår dock.
Idag gjorde jag kalasgoda köttbullar på över två kilo färs från gris, nöt och älg. Med krydd-, vit- och svartpeppar, hackad brynt lök och två äggulor samt lite kolsyrat vatten så blev de perfekta. En liten skvätt grädde blev det också i smeten.
För att effektivisera rullandet så slevade jag ner köttfärs i lagom mängd i en spritsstrut av vaxad plast utan något munstycke-  Helt perfekt! Jag skar korvlängderna i lagom bitar och rullade snabbt till bollar i lagom storlek. Det blev inte alls så kladdigt som det brukar bli när man rullar köttbullar för hand.

Sedan brynte jag köttbullarna i stekpannan och efterstekning i traktörpannan för vidarebefordran ner i foleformar och infrysning. Fast sista omgången blev dagens middag tillsammans med potatismos och hemgjord lingonsylt.

I morgon ska jag göra Glûhwein a la Ernst, tända ljus och mysa. Men först inköp av gran och julskinka, sill för inläggning och lite julmat. Hm, ja det blir ju en hel del mat med alla matglada i vårt hushåll.

Nattsudd

Det är natt. Klockan är 01.21 och jag kan inte sova, trots insomningstablett, varm mjölk och andra knep. Min hjärna stänger inte ner och jag är så trött men sömnen kommer inte ändå.  Tankarna far fram och tillbaka. Men jag har himmit göra en hel del inför julen, borde kunna varva ner lite nu.

Malet kött till kalvsylta. Ett måste på julbordet. 

Drömmar - ingen jul utan dessa.

Saffransdeg

Surdegsbröd på g. 

Ovinter

För cirka tre år sedan, i slutet av november, första advent 2012 tog jag dessa bilder. Det var massor med snö. Lagom kallt. Juligt.  Nu är det 10-12 grader varmt, regn och rusk. Men i morse var det faktiskt fem grader kallt, dock steg temperaturen snabbt till fem grader plus. Ingen ordning på vädret.

Arbetsförmögen - ett lustigt ord för arbetsför.

I slutet av november var jag på kontroll på sjukhuset, träffade min behandlingsansvariga onkolog Linda. Hon är bra och lätt att prata med, insiktsfull och empatisk. Jag undrade om framtida  kontroller och vad jag ska vara uppmärksam på, med tanke på reccidivrisker och dylikt. Nu blir det årsvisa kontroller på onkologen.

Vikten av självkontroll även om jag nu inte har någon bröstvävnad alls, så ärrvävnaden måste jag ändå ha koll på. Och knölar som dyker upp från ingenstans. Och lymfkörtlar.
Eller om jag får ont  i ryggen eller huvudvärk som inte ger sig.. Då ska jag ringa onkologen så får jag komma på kontroll direkt, lovade hon. Jag behöver inte vända mig till primärvården och sega mig fram i korridorerna därledes.

Medicineringen byttes i september från s k aromatashämmare till tamoxifen och efter några veckor hade det mesta av ledvärken försvunnit, som tur är.

Det blir sannolikt livslång tamoxifenbehandling med tanke på att jag haft denna sjukdom två gånger. Aromatashämmare är förvisso snäppet bättre vad gäller förebygga recidiv men ger så mycket biverkningar att livskvaliten blir mycket lägre. Alltså lite högre risk men jag mår bättre.

Jag fortsätter således mitt liv här och nu. Det som sker det sker, man kan inte förutsäga vad sker i framtiden, bara hoppas att jag slipper ytterligare cancer. Eftersom jag fått den starkaste behandlingen de har menade onkologen att jag har goda chanser.

Efter återbesöket bestämde jag mig att nu får det räcka, jag lägger det här bakom mig nu. Jag bröt sjukskrivningen helt och gick upp på heltid från de 75 % som jag hade t o m december. Det känns bra även om jag är mycket trött emellanåt på kvällarna. Det är viktigt att vara tillbaka i jobbet igen, även om det varit en lång uppförsbacke. Jag hade glömt så mycket rutiner och det var så mycket som förändrats på det här året som jag varit sjukskriven. Jag började min deltidssjukskrivning med 25 % i mars 2014 och i januari 2015 började jag arbeta deltid igen 25 % efter ca sju-åtta månaders hel sjukskrivning, under cytostatika och strålningsperioderna.Det är klart att det varit tufft att komma tillbaka men nu jar jag segat mig upp på sadeln igen!

Min fritid är mycket begränsad eftersom jag inte orkr så mycket mer än att jobba. Tränar ett par kvällar på Curves och  övriga kvällar slappar jag hemma framför tv:n, läser och vilar. Det rullar på. Bakningen t ex. Det är ju snart jul. Så klart att jag måste baka lite.

I helgen har jag bakat polynéer och syltkakor och förra helgen bakade jag saffransbröd i mängd.

Men var är julvädret, det är ju så grått  och 10 garder varmt!! Nä nu vill jag ha snö och kallt. Vitt och rent: Kom igen,  Kung Bore!

Maja och Elliot! 

Advent

Nu har det gått två veckor sedan terrordådet i Paris och i Libanon. Om Libanon skrivs det inte så mycket men där dog också många människor. Liksom på så många andra ställen. Det är så deprimerande, hur ska framtiden bli?

Paris är ju närmare oss, en del av Europa och EU så kanske är det därför det mesta som händer i Frankrike och Belgien, ventileras. Så blev det ett gripande i Boliden, men det blev fel. Jo men, det kan ju gå fel, men hellre att de griper en för mycket än en för lite. Det finns mycket att fundera över i samband med detta gripande, men vi får nog vänja oss vid att det måste gå snabbt vid ett ingripande och då kanske inte allt är klarlagt innan.

Hur som helst, vår äldsta son  var i Paris när attentaten skedde den 13 november. Som tur var visste vi inte att han skulle till Paris, då hade vi blivit väldigt oroliga.  Nu hann vi inte bli detta eftersom J ringde snabbt och meddelade att de var OK.  Han och kompisen hade hyrt ett rum i en lägenhet i närheten av cafeerna där terroristerna slog till. Men på väg i le metro till lägenheten  fick de ett mobilsamtal från lägenhetsinnehavaren, som varnade dem,  och bad dem vända om för att det var skottlossning! Det kom människor springande mot tbanan med panik i blicken så sonen och kamraten  förstod att något var fel och vände snabbt.

De tog en annan linje och tog in på första bästa hotell och hörde av sig till oss anhöriga. Sedan stannade de på rummet tills dagen därpå och försökte se något av staden som turister men det mesta var stängt. Men de var i vart fall i Paris, kafeernas och frihetens stad.

Idag är det första advent och vi tände första ljuset. Min vana trogen så har jag bakat. Igår blev det saffransbröd på en liter degvätska och degen höll aldrig på att ta slut. Lussekatter, saffranssnurror med mandelmssa och rivet äpple och en julkrans!! Idag har jag börjat på pepparkakshuset men det blev lite strul med bygget. Maken hade köpt glutenfri pepparkaksdeg av någon anledning men den gick inte alls att bytta et hus med! Det mesta åkte i soporna.  Av innehållsförteckningen framgår att der var palmolja i pepparkaksdegen! Plus chiafrön och kokos? Inte underligt att degen flöt ut och sprack. Nä, jag fick tag i annan deg och nu gick de bättre. Men så förväxlade jag hustak med husvägg och på den bogen är det, Just nu är jag bäldigt trött på bakning..Egentligen är jag trött på julen innan den ens börjat.
Jag är ganska trött på det mesta just nu. November är en trist månad, och det har varit så mörkt och regnigt. Det vor nog bra med snö och kallt, trots halkrisken.

Vive la libertè, fraternitè et egalité!

Det har varit en  helg i skuggan  av terror och våld. När attentaten i Paris började i fredags kväll, den 13 november, så visste jag inte om att vår äldste son var där på besök, kanske var det lika bra det. Han ringde i vart fall hem sent på fredagkvällen för att meddela att han var OK och att han inte var skadad! Då först kollade jag internet och slog  på TV.n och fick en chock. Nyheterna visade bilder på ett Paris i  blodbad, människor som sprang för sina liv, som sprängts och skjutits ihjäl av dessa mördare. Jag blev verkligen chockad, och stängde av mig lite. När jag vaknade i går morse så var det fullt med information överallt om de fruktansvärda händelserna och jag kände verkligen ångest och rädsla. Sonen är trygg och är försiktig men det är  oroligt, ska bli skönt när han åkt därifrån.
Det råder undantagstillstånd i Frankrike och man jagar terrorister som kommit undan. Rafi är effektiv och kommer att hitta förövarna så de får nog sitt straff.

Vi vanliga medborgare, var vi än bor, ska inte låta rädslan och skräcken ta över våra liv oavsett IS. För det är det som terroristerna vill, att vi ska vara rädda. En ung kille, en franskman intervjuades i TV och han sade något viktigt  - han kommer inte att begränsa sitt liv, ingen ska ta de franska medborgarnas frihet ifrån dem. Vive la liberté!

Novembermörkret har sänkt sig över landet. . Det är lite ljusare nu på morgnarna men när man kommer hem är mörkret ganska så kompakt. Men med många små lampor, ljus och lyktor i varje hörn så fördrivs mörkret.

Egentligen så är det en skön tid, bara den inte var så mörk. Trädgården vilar, det går inte att göra så mycket på tomten och växthuset är tömt. Jag läser böcker , har två på gång just , en i väskan att läsa på bussen och en i fåtöljen. Ofta ligger jag i soffan och ser filmer på Nexflix som jag inte hunnit se på bio, eller kollar serier och då är bra att växla till en bok ibland.
Just läser jag "I museets dunkla vrår."

Jag har börjat engagera mig i en bröstcancerförening plus att jag är aktiv i en villaförening. i kväll hade vi möte och planerade lite åtgärder för att driva frågan om en bättre kollektivtrafik. Men det är mycket tomgångsprat, dvs det händer inte så mycket. Kommunen kör sittrace, Nobina kör sitt  och någonstans däremellan kommer en buss i rätt tid..