Det har varit en helg i skuggan av terror och våld. När attentaten i Paris började i fredags kväll, den 13 november, så visste jag inte om att vår äldste son var där på besök, kanske var det lika bra det. Han ringde i vart fall hem sent på fredagkvällen för att meddela att han var OK och att han inte var skadad! Då först kollade jag internet och slog på TV.n och fick en chock. Nyheterna visade bilder på ett Paris i blodbad, människor som sprang för sina liv, som sprängts och skjutits ihjäl av dessa mördare. Jag blev verkligen chockad, och stängde av mig lite. När jag vaknade i går morse så var det fullt med information överallt om de fruktansvärda händelserna och jag kände verkligen ångest och rädsla. Sonen är trygg och är försiktig men det är oroligt, ska bli skönt när han åkt därifrån.
Det råder undantagstillstånd i Frankrike och man jagar terrorister som kommit undan. Rafi är effektiv och kommer att hitta förövarna så de får nog sitt straff.
Vi vanliga medborgare, var vi än bor, ska inte låta rädslan och skräcken ta över våra liv oavsett IS. För det är det som terroristerna vill, att vi ska vara rädda. En ung kille, en franskman intervjuades i TV och han sade något viktigt - han kommer inte att begränsa sitt liv, ingen ska ta de franska medborgarnas frihet ifrån dem. Vive la liberté!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar