Oro och ängslan

Härom dagen träffade jag en taleskvinna för en bröstcancerförening, . Vi pratade om föreningen och dess verksamhet och vad den gör för att stärka kvinnor som drabbats av bröstcancer. Det var ett givande möte och jag bestämde mig för att jag också ska engagera mig lite.

Jag har allt sedan första gången jag hade bröstcancer, distanserat mig. Inte tagit avstånd men hållit avstånd, inte gått på en enda träff mer än ett infomöte på sjukhuset 2007. Men sedan har jag valt bort. Jag har inte velat, inte orkat och inte hunnit. Inte velat i vart fall.. Jag har mitt liv, min familj och mitt jobb.

Men en sak har jag gjort, jag har  skrivit om sjukdomen och dess våndor här i bloggen. Det har varit min ventil. Jag har skrivit om att få denna fruktade diagnos, behandling och om att resa sig och gå vidare och så få nästa slag,  inte återfall utan en helt ny cancer.

Jag har således varit storkonsument av cancervård utan att egentligen reflektera så mycket på uppbyggnaden och organisationen, men  den är under stor förändring och sannolikt till det sämre, RCC.

Jag måste erkänna att jag som cancerpatient x 2, inte alls varit uppdaterad på detta. Regionalt cancercentrum för Stockholms del innebär att bröstmottagningen på Danderyds sjukhus läggs ner och att denna verksamhet ska koncentreras till NKS, (det nya skrytbygget ) SÖS och Capio St Görans sjukhus. Vad händer med bröstmottagningen på Aleris Sabbatsberg . ska den också läggas ner? Den är en av de få mottagningar där du kan få besked samma dag som du söker för din knöl!! De utför trippelundersökningar och du slipper gå igenom den oro och ängslan som det innebär att få vänta i flera veckor på besked. Jag vet definitvt vad det innebär att vänta och vänta. 

Det som var mest märkbart under den andra cancerresan som jag gjort, är att det tog längre tid mellan diagnos och behandlingsstart , delvis på grund av väntetider. Och att det nya systemet med dropin- behandling på strålningsenheten på SÖS ofta medförde väntetider på ett par - tre timmar. Det var patienter utanför Stockholmsområdet som satt och väntade på sin tur, för att sedan ta tåget eller taxi till flyget.

Eftersom syftet med dessa RCC ska vara att cancervården ska bli mer rättvis över landet så undrar jag vad det rättvisa består i, om det innebär att fler kvinnor i Stockholmsområdet år vänta längre på undersökningar och att påbörja sin behandling av cancern. Ändå så anser jag att SÖS har en bra mottagning, men det måste finnas på fler ställen än SÖS, Karolinska och St Göran.

Så oavsett var du bor, på norra eller södra, västra eller östra sidan om Stockholm och känner en knöl i ditt bröst, var god vänta inte. Sök dig till någon av de nu befintliga bröstmottagningarna, nu och inte sedan. Var envis - fråga om du har täta bröst, för då räcker inte mammografin till. 

Läs mera här: täta bröst innebär större risk 

Begär remiss till magnetkamera om du har täta bröst. Begär second opion om du inte känner dig trygg med beskedet du fått.

Min stora oro, förutom oron för återfall i sig, är att behöva vända mig till primärvården om jag skulle hitta något som kan vara återfall eller metastaser. Jag frågade därför den behandlingsansvariga onkolog som jag har, om hur jag ska hantera detta i framtiden.. Det som hon sade, var att jag ska inte vända mig till primärvården utan ringa till bröstcentrum och få undersökning den vägen. Ännu så länge fungerar det så men hur blir det nästa år när RCC blir helt genomfört? Det finns verkligen skäl till oro.

Det meningslösa

Det som hänt i dag i Trollhättan är en stor sorg. Två oskyldiga unga människor, varav ett skolbarn, mördades av en ung man i en rent rasistiskt motiv, ett hatbrott. Helt ofattbart.

Rosa öl!

Ett glas rosa fruktöl, vore det inte trevligt så här i Rosa Kampanjens månad. Jag är inte så förtjust i öl men det här fruktölet föll jag för. Jag var i Amsterdam och i väntan på flygbussen tog vi en öl på en bar. De hade inte någon cider men denna öl dock. När jag kom hem försökte jag få tag i det på Systembolaget och det visade sig finnas i beställningsregistret.. Ett aber var att man var tvungen att köpa ett helt flak på 36 flaskor, eller så. Min man är inte så begeistrad  i detta ö, det är nog ett "icke-grabbigt" öl, mer som en aperitif så våra 36 flaskor räckte nästan ett helt år. Det är inte ett öl som passar med mat heller, möjligen en Croque Monsieur eller dylikt. Men oavsett detta så är det gott, välkylt och gärna isbitar i glaset.

Bulor och blånader

I dag är det precis en vecka postoperativt och kontrolldags av ärr.  När jag stod i morgonduschen så kände jag plötsligt en bula i midjan, liksom en stor en bulle med något hårt i, nedanför ett stort blåmärke. Jag har haft rejält ont där sedan operationen och har en mindre blånad även på andra sidan i midjehöjd.  Det måste ju ha något med fetttransplantationen att göra. Nu var det ju lätt att gripas av panik men jag tvingade mig själv att tänka logiskt: det var inte varmt, rött och svullet, alltså inte tecken på en blodpropp.  Men dock en distinkt ömmande bula, som måste kollas upp. Som tur är så skulle jag ju på kontroll just idag.

Det första jag tog upp på bröstmottagningen var bulan. Sköterskan kollade först och sedan bad hon en läkare undersöka bulan.  Plastikkirurgen var inte där, men den trygge läkaren som opererat mig tidigare ett antal gånger, klämde, kände och bedömde att det inte var fråga om trombos eller blodpropp, bara blödning som gett hematom och inte heller något som hade förbindelse med bukhålan. Puh - detta hade jag inte tänkt på. Det senare skulle kunna vara riktigt farligt.  Så jag åkte till jobbet för att lämna sjukintyg och hälsa på mina kollegor,  fick chokladpraliner av min arbetsgrupp och åt lunch med mitt lunchgäng för att sedan åka hem. Sedan var jag så trött att jag somnade i soffan när jag kom hem.

Operationen som jag gjorde var en kapselklyvning, dvs den inkapslade expanderprotesen frigjordes och klövs och man tog bort allt runt omkring för att sedan lägga in en silikonprotes samt spruta in kroppseget fett. Metoden att spruta in kroppseget fett i brösten utvecklades av plastikkirurget som sysslar med bröstförstoring, för mig handlar det om rekonstruktion efter bröstcancer. Det känns  vettigt att den kostsamma plastikkirurgin översatts till offentlig vård, dvs att i sådana lägen som mitt,  använda sig av vedertagna metoder att för att hjälpa  cancerdrabbade kvinnor.

Så nu hoppas jag att bulnader och blånader ger med sig snart. Jag har korsett, nej gördel i form av stödstrumpbyxa med avklippta ben, dygnet om och ska ha det en vecka till. Jag ger mig själv injektioner mot blodproppar varje och har tagit en antibiotikakur för säkerhets skull. Hela batteriet av smärtstillande får stå, tar mest Alvedon just nu.

Höstlöv

Idag har jag faktiskt kunnat räfsa lite, det känns bra att kunna röra sig lite mer. Jag har haft rejält ont i buken och i midjehöjd efter fettransplantationen.. Stora blaffiga blåmärken överallt. Men det går framåt och i morgon har jag en vecka kvar i gördeln som håller in bukmusklerna så jag inte får bråck, antar jag att det är.. Jag fick ett tips från plastikkirurgen att klippa av strumpbenen på stödstrumpbyxor /stay ups.. Det funkar rätt så bra. Jag måste dock ha dem dygnet om i 14 dagar..

Hoppet finns och ska alltid finnas

Nu har jag gjort en rekonstruktion v höger bröst, s k kapselklyvning och fettransplantation från buken till båda brösten. Hmm bröstförstoring alltså  men av medicinska skäl eftersom jag haft  cancer i båda brösten.

Strax innan jag gick in genom ingången till SÖS så tog jag denna bild, det finns två grunda dammar framför sjukhuset med fina skulpturer med finaspeglingar.  Den här människan som begrundar sin spegelbild, kändes passande. Jag vill ju få tillbaka litet av av mitt forna jag, som jag såg ut före bröstcancern.

Den duktiga plastikkirurgen Catharina Eriksen och hennes kollega har nog gjort ett bra jobb. Operationen gjordes, i vart fall enligt sköterskan på avdelningen , som den andra i sitt slag på det sjukhus jag tillhör så jag får sägas vara pionjärpatient. Visserligen har jag rejält ont och måste ta en hel del smärtstillande men så vitt jag kan bedöma redan nu, så ser de bra ut redan, brösten har en mjuk  och naturlig form. Jag har dock blånader här och där av fettsugningen men de bleknar så småningom. Jag fick antibiotika och tar injektioner mot blodproppar så det är ett pyssel. Ärren har jag ju men de syns ju inte under kläderna. De psykiska ärren av cancer, att dessutom drabbad två gånger, syns inte heller men de finns. En oro och en latent ovisshet men den får hållas i schack för annars kan jag inte leva livet.

Samtidigt så läser jag i media att den och den har dött i cancer, nu senast Henning Mankell. Det är klart att jag funderar men jag måste lägga dessa tankar åt sidan.  Jag lever här och nu, tar vara på varje dag.

Oktober - rosa bandet - rosa allting

Så var det oktober och till veckan som kommer så blir det en plastikoperation. Nu ska expanderprotesen tas ut och en silikonprotes läggas in, och så lite kroppseget fett från buken ska fylla upp det andra som har ett krondike tvärs längs med ärret.

Jag är verkligen ärrad. Det blir min 11:e operation om jag räknar in övriga operationer, cancern förutan. Efter canceroperationen förra året var jag så trött och orkade inte med tanken på en rekonstruktion, dock var ju en expanderprotes inlagd och förr eller senare bör den tas ut. Så nu är det dags, Södersjukhusets duktiga plastikkirurg ska fixa till ytskiktet!!

Jag har en hel besvär av den antihormella behandlingen fortfarande och har fått byta från aromatashämmande behandling Tamoxifen. Ledbesvären har blivit något bättre och jag börjar kunna somna utan piller. Tänk, jag hade aldrig tagit ensömntablett innan förra våren men då fick jag problem, låg vaken långt in på småtimmarna, vred och vände på mig för att till slut gå upp och lägga mig i en soffa. Då kunde jag somna ibland men vaknade stel och ännu segare. Jag började med insomningstabletter, lägsta dos och kunde sova igen. Men man blir lätt beroende av dem och numera tar jag bara dem bara om jag känner att ikväll kommer jag inte att kunna somna.

Eftersom jag blir konvalescent ett par veckor så försöker jag hinna med att räfsa löv och tömma krukor, dela och plantera perenner och jaa, så mycket som möjligt i trädgården. Egentligen borde jag torka fönsterna också men jag tror inte att jag hinner det.  Gräsmattan har vuxit fast det är oktober nu, löven trillar av och snart är det riktigt grått . Men innan dess gäller det att dra ut på sommarfägringarna så krukor med alltjämt blommande sommarväxter får stå ett tag till. Har jag tur så håller vädret i sig och då  kan jag ta en fika på altanen, bland mina blomkrukor, när jag är konvalescent. 

Höstrött

Usch och fy för hösten.

Eller är det leda och tristess. Hur som, för det mesta är jag så trött på kvällarna att jag inte orkar någonting. Sätter jag mig vid datorn så överfalls jag nästan alltid av trötthet och stänger av.  Utom i kväll förstås.
Jag tror att det är efterreaktioner på allt som jag gått igenom senaste åren. Jag är inte ung längre och har gått igenom några kriser, minst sagt. Men jag tagit mig igenom och någonstans ska kraften tas ifrån. Så jag tillåter mig att vara trött, att inte göra så mycket utan bara göra ingenting, läsa, sova, vila.  Apropå åldern och krämpor: när jag visade upp mina krökta tår för allmänläkaren sade hon bara; "Det är hammartå. Undvik skor som trycker på tårna ". Så nu blir det ännu svårare att hitta skor, det måste vara bekväma men även snygga skor.

Som lök på laxen konstaterade min tandläkare att jag hade ett stort kariesangrepp undre en krona.. Det var inte mycket kvar av tanden. Kronan gjordes på 70-talet men sista året har kariesen exploderat pga muntorrhet. I vart fall ansåg min tandläkare att detta var förklaringen. Jag har gått på kontroller varje år och inte haft någon karies de senaste åren.  Förra årets cytostatikabehandling medförde extrem  muntorrhet och det kan ha bidragit. Pga munsvamp hade jag svårt att använda tandtråd, det blödde väldigt lätt i tandköttet. Men som tur var så kunde tandläkaren göra ett underverk, dyrt blev dt men tanden är kvar, eller plastfyllningarna. Går den sönder så får jag dra ut den och gör en krona på tanden intill.Löständer kanske, nej hu ja mej.

Glädjande är att jag har mycket mindre ledbesvär. Efter diskussion med min onkolog så gör jag nu uppehåll med det aromatashämmande preparatet, Anastelb. Resultatet märktes snabbt - mycket mindre besvär från lederna. Jag har inte nattliga besvär med värk och inte heller krypningar och domnade fötter. Det ska bli intressant att höra vad onkologen föreslår i stället., någon som blockerar hormonerna måste jag ju ta.  

Om några veckor ska jag göra en plastikkirurgi, ta ut expanderprotesen och lägga in en silikonprotes och så ska även åtgärda krondiket som uppstått över det vänstra bröstet. Detta innebär att man tar fett från magen, kroppseget material omfördelas s a a. Jo jo men, fettsugning..

Jag är lite kluven inför en ny operation men måste, eller bör ju förr eller senare, byta ut expandern. 

Förra veckan var det dags att äntligen se Kristina från Duvemåla. En storslagen föreställning men väldigt lång. Nästan fyra timmars sittande i hårda stolar gav mig stela ben..åldern igen, men ack så stolpig jag blir av stillastittande. I pausen fick jag stödja mig mot stolarna när jag skulle gå ut..

I helgen var det kanonväder, varmt och soligt så jag ägnade både lördag och söndag åt att städa upp i trädgården, tömma en del av krukorna på komposten, gräva om och plantera om. Den numera mycket stora ginsten fick en ny placering, där blev den ännu större eftersom jag inte behövde binda ihop grenarena neråt marken. Nu fick istället ett par plantor, Höstsilverax och en för året nyplanterad, David Austinros, mera utrymme och  ljus. Jag flyttade och delade även på en trädpion, det var kanske överilat men vi får se till våren vad växten tyckte om detta.

Som vanligt blev det plantor över. Jag kan ju inte slänga på komposten och vissa växter tenderar att breda ut sig välidgt mycket. Som de där vita tuvorna med fina vita blommor i maj-juni. Anemon eller sippor? Sedan blir de tråkiga, bara blad. Och nu på hösten, så har jag ett stort antal alunrot över.
Vissa perenner är hel fel placerade, som ginsten. Ett annat projekt är att utvidga rabatten med en mycket hög växt höstanemon. Den planterades nära kanten, helt fel. Den borde stå i mitten och med liljor runt om, de är också höga men blommar i juli. Höstanemonen blommar för fullt nu. Så finns en fin rugge med prydnadsgräs. Den borde också få en egen scen..Men antalet rabatter får inte bli för stort och vi ska ha lite gräs att klippa också.

Sensommarsötma

Den kom till slut, sommaren,  men här varierar värmen. Dock åkte vi till den riktiga värmen, till Sicilien med sol, sol och åter sol och 34 grader, benissimo. Vi har haft en skön vecka med bad och solande, riktigt varmt med strandbad och vila vid poolen. Ett par dagar med utflykter, bl a  till öar som Stromboli och Panarea. Med buss åkte vi upp och ner på en mycket brant och slingrig väg,  till den lilla staden Taormina och även till mandelvinets hemort, Castelmola. Jag har lite höjdskräck men är nu lite botad. efter bussturerna!!Chaufförerna är väldigt skickliga och kör mycket säkert men ack så brant väg. Hisnande vackert ! Vi var ju även till Stromboli, ön som ligger en bit ut från Sicilien och där Ingrid Bergman bodde med Rosselini. Vi fick t o m se ett litet vulkanutbrott.

Kvällarna var så vackra! Speciellt kvällen vi lade till vid Stromboli med utflyktsbåten för att få se ett litet vulkanutbrott. Det blir hela tiden små eruptioner på Stromboli, en märklig ö med svarta lavastenar överallt. Men badstranden var inte något för mig, hade glömt badskorna och kunde knappt gå på den hårda lavastenarna. 

I trädgården har nu höstblommorna tagit äver. En av klematisarna klipptes ner på höjden i augusti då jag tröttnat på att det inteblivit några blommor alls. Fortfarande inga blommor så frågan är om jag inte ska ta bort den och plantera en ny sort. De gamla behöver kanske bytas ut helt.

Rosorna har varit lite trötta efter den första blomningen, Ingrid Bergman och Peace-rosen har dock fått knoppar och den senare har en hel del knoppar.

Sol i sinne

Den här vecka ntog jag ut två semesterdagar och fick sol och värme!! Tre med idag, så himla skönt. Jag har passat på att dona i trädgården, rensat sniglar och luftat jorden. Ny jord här och där. Planterat lite nytt där regnet malt ner blommorna.  Egentligen var jag på jakt efter sommarväxter men det fanns inte så mycket at välja på, det mesta som finns nu är perenner.

Mahognybröllop

Just i dag för 31 år sedan vigdes min man och jag i Enskede kyrka. Efteråt hade vi bröllopsmiddag på Riddarkällaren, vid Riddarkajen.  En mycket trevlig restuarang och ett trevligt bröllop, lagom stort och inte ruinerande för våra föräldrar som delade på bröllopskostnaderna. Dvs min mor och mina svärföräldrar för min far hade dött i början på året. Men pappa var nog rätt så nöjd över mågvalet. Nu skulle ju lilljäntan gifta sig, så två av döttrarna hamnade ju inte på glasberget som man sade förr i tiden. Dvs på 60- och 70-talet.

Begreppet "att hamna på glasberget" innebar att   kvinnan blir objektiverad. Så  klart  det - hon hamnar ju där,  hon valde ju inte bli ogift, inte gift osv.  "Jag blev inte gift"  - ingen säger väl så längre. "Jag gifte mig aldrig" - där har jag gjort valet själv. "Jag gifte mig" - likaså där. Jag blev gift - då har jag lika gärna kunnat blivit bortgift.

Nä, jag valde den man som hittat till mitt hjärta och där finns han ännu, min käre Håkan!