Oro och ängslan

Härom dagen träffade jag en taleskvinna för en bröstcancerförening, . Vi pratade om föreningen och dess verksamhet och vad den gör för att stärka kvinnor som drabbats av bröstcancer. Det var ett givande möte och jag bestämde mig för att jag också ska engagera mig lite.

Jag har allt sedan första gången jag hade bröstcancer, distanserat mig. Inte tagit avstånd men hållit avstånd, inte gått på en enda träff mer än ett infomöte på sjukhuset 2007. Men sedan har jag valt bort. Jag har inte velat, inte orkat och inte hunnit. Inte velat i vart fall.. Jag har mitt liv, min familj och mitt jobb.

Men en sak har jag gjort, jag har  skrivit om sjukdomen och dess våndor här i bloggen. Det har varit min ventil. Jag har skrivit om att få denna fruktade diagnos, behandling och om att resa sig och gå vidare och så få nästa slag,  inte återfall utan en helt ny cancer.

Jag har således varit storkonsument av cancervård utan att egentligen reflektera så mycket på uppbyggnaden och organisationen, men  den är under stor förändring och sannolikt till det sämre, RCC.

Jag måste erkänna att jag som cancerpatient x 2, inte alls varit uppdaterad på detta. Regionalt cancercentrum för Stockholms del innebär att bröstmottagningen på Danderyds sjukhus läggs ner och att denna verksamhet ska koncentreras till NKS, (det nya skrytbygget ) SÖS och Capio St Görans sjukhus. Vad händer med bröstmottagningen på Aleris Sabbatsberg . ska den också läggas ner? Den är en av de få mottagningar där du kan få besked samma dag som du söker för din knöl!! De utför trippelundersökningar och du slipper gå igenom den oro och ängslan som det innebär att få vänta i flera veckor på besked. Jag vet definitvt vad det innebär att vänta och vänta. 

Det som var mest märkbart under den andra cancerresan som jag gjort, är att det tog längre tid mellan diagnos och behandlingsstart , delvis på grund av väntetider. Och att det nya systemet med dropin- behandling på strålningsenheten på SÖS ofta medförde väntetider på ett par - tre timmar. Det var patienter utanför Stockholmsområdet som satt och väntade på sin tur, för att sedan ta tåget eller taxi till flyget.

Eftersom syftet med dessa RCC ska vara att cancervården ska bli mer rättvis över landet så undrar jag vad det rättvisa består i, om det innebär att fler kvinnor i Stockholmsområdet år vänta längre på undersökningar och att påbörja sin behandling av cancern. Ändå så anser jag att SÖS har en bra mottagning, men det måste finnas på fler ställen än SÖS, Karolinska och St Göran.

Så oavsett var du bor, på norra eller södra, västra eller östra sidan om Stockholm och känner en knöl i ditt bröst, var god vänta inte. Sök dig till någon av de nu befintliga bröstmottagningarna, nu och inte sedan. Var envis - fråga om du har täta bröst, för då räcker inte mammografin till. 

Läs mera här: täta bröst innebär större risk 

Begär remiss till magnetkamera om du har täta bröst. Begär second opion om du inte känner dig trygg med beskedet du fått.

Min stora oro, förutom oron för återfall i sig, är att behöva vända mig till primärvården om jag skulle hitta något som kan vara återfall eller metastaser. Jag frågade därför den behandlingsansvariga onkolog som jag har, om hur jag ska hantera detta i framtiden.. Det som hon sade, var att jag ska inte vända mig till primärvården utan ringa till bröstcentrum och få undersökning den vägen. Ännu så länge fungerar det så men hur blir det nästa år när RCC blir helt genomfört? Det finns verkligen skäl till oro.