I går var jag på ett möte där jag kom i kontakt med en kvinna visade sig komma från min hembygd.
Hon hade en dialekt som jag genast reagerade på. Det lät som hon kom norrifrån varpå jag raskt frågar; är du norrifrån?
- Jo från Västerbotten. En stund senare, har vi kommit fram till att vi gått i samma skola i Västerbotten, vi är båda födda i mitten på 50-talet och kommer från familjer med många barn. Vi var sex barn, de var tolv barn. Båda flyttade vi hemifrån och söderut efter grundskolan och jobbade som barnflickor.
Jag flyttade hemifrån för att slippa gå i gymnasium där mina f d mobbare antagligen skulle finnas och hon flyttade hemifrån för att slippa agan. Hennes far agade ofta de äldsta barnen. Det fanns oftast ingen anledning till agan, men det hette ju att "onga skull ju tuktas. Så var det förr. Hennes småsyskon säger sig inte minnas någon aga vilket kan förklaras av att aga förbjöds i lag 1979.. Därefter upphörde pappans uppfostrngsmetoder.
Skrolla på bilden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att sörja sin katt
I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...
-
Fastän bara november så är det vinter. Härligt men kallt. Jag kom i alla fall ut en sväng och tog på broddskorna men det var så kallt att d...
-
Höst! Regn! Grått! Fast solen tittade fram när jag åkte hem från Personskadeseminariet på Östermalm. Det blev en givande och intressant dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar