I Pugh Rogefeldts låt från 70-talet dyker upp titt som tätt nu efter det fruktansvärda terror dådet på Drottninggatan.
Det som vi fruktat har hänt. Terrorn hittade sin väg i form av en lastbil fylld med öl.
Nu släcktes fyra liv och ytterligare tio personer blev skadade, flera av dem svårt. En liten hund fick plikta med livet också.
Jag har vandrat upp och ner så många gånger på Drottninggatan, senast förra tisdagen. Jag gick gansak högt upp ibacken och tänkte att här på det italienska kafeet ska jag ta mig en fika någon dag. Tänkte att det var trevligt att gå där och inte så mycket folk ute heller.
Det var ju en väldig tur att terrorattacken inte kom senare på eftermiddagen i fredags, vid tretiden har inte så många hunnit gå från jobbet ännu.
Det kunde ha blivit så mycket värre.
Min största rädsla är nu att detta öppnat portarna för de spärrar som även fanatiska fundamentalistiska galningar, ändå har.
Men vi får inte låta oss skrämmas till att inte våga vistas ute på gator och torg, i vår stad. Vi har tagit tillbaka vår stad. Terror och våld ska inte ta över.
Skrolla på bilden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att sörja sin katt
I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...
-
Fastän bara november så är det vinter. Härligt men kallt. Jag kom i alla fall ut en sväng och tog på broddskorna men det var så kallt att d...
-
Denna sång av Elton John är en av favoritlåtarna fortfarande och lär så vara. 1975 fick jag min första lya i Stockholm, en etta vid Medis. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar