Nostagia

Tranströmerbiblioteket öppnades i veckan, i själva verket är det  stadsbiblioteket vi Medborgarplatsen,  som flyttat in i grannhuset, intill saluhallen. Forsgrenska badet och stadsbiblioteket ska renoveras under tre år och under denna tid huserar biblioteket,  omdöpt till Tranströmerbiblioteket,  i samma hus som jag jobbar.  Då mitt jobb snart flyttar till nya lokaler blir glädjen kort men det blir som tur är inte så långt bortt, nu när jag fått ett nytt bibliotekskort. Jag läser mycket och utlästa böcker  travas därhemma. Då är det bra att låna ibland istället.  Till min stora glädje så hittade jag tre  böcker av Stieg Trenter som jag inte har läst, bla Färjkarlenn och de har alla förord av Stieg Trenters maka, Ulla Trenter eller dottern Laura eller någon annan författare. Själva boken som sådan innehåller många skildringar av ett Stockholm som var, och som inte längre är  med andra ord.

Jag minns första gången som jag var i Stockholm, det var på vinterlovet 1969. Min syrra bodde på Holländargatan så det var väl där mest som vi var. Jag minns Hötorget och varuhuset Grand, PUB och NK som det då var. Jag tyckte att staden var stor och spännande. Det nya Stockholm var på väg. Men jag hade ju i och för sig inte sett så mycket av det gamla. Men det var häftigt i Stockholm.

När jag flyttade till Uppsala och sedan Stockholm i mitten av 1970-talet så hade mycket hänt i Stockholm. Jag fick en lägenhet vid Medis, hyrde i andra hand och kort därefter fick jag en etta med riktigt kontrakt, förstahandskontrakt. Jag bodde på Borgmästargatan nära Sofiakyrka. Drömmen om ett liv kunde börja.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år, bodde inneboende i Uppsala och sedan i studentbostad innan jag tog klivet till Stockholm. Jag fick lätt jobb och efter en tid som kontorist på KPA och sedan  på ett socialdistrikt  kom jag till försäkringskassan. 1976 så fick jag hyreskontraktet. Jag hade egen lägenhet på Södermalm, kök och sovalkov. Balkong mot gården. Och inte några svarta pengar för kontraktet. Jag hade jobb.

Vad har dagens 20-åringar för chans att få jobb eller en egen bostad? Ingen bostad om inte det finns väldigt rika föräldrar.

Våra barn har hankat sig fram i studentbostäder och andrahandslägenheter och en bor kvar hemma. Dagens ungdomar får starta sina liv på egna ben så sent.