Livet är oförutsägbart. Vi kastas än hit än dit. För ett år sedan pågick cytostatikabehandlingen för fullt och jag mådde verkligen inte bra. Sommaren försvan i ett töcken av behandlingar, undersökningar och provtagningar. Jag fick inte bada på hela sommaren som var den varmaste på många år. Fullproppad med mediciner vandrade jag runt i trädgården. Om jag inte haft den så vet jag inte hur det skulle ha gått.
Det har nu varit en fantastisk värmebölja och i dag fick jag mitt första sommarbad på två år, i Drevviken. Det var så skönt att bada och sola en stund. Läste en bok och njöt. Och när vi kom hem hade rosorna slagit ut så jag gick runt och drog in rosdoften i min täppta näsa. Min förkylning har inte riktigt släppt men jag är mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar