Saknaden efter en katt

För precis ett år sedan somnade vår katt Tusse in för alltid, liggande på vardagsrumsgolvet. En timme senare skulle han ha blivit inburen till veterinären för att få en insomningsinjektion och sedan få sova för gott. Men han slapp detta och vi slappgå igenom en svår stund, även om det slutade på samma sätt så bestämde Tusse själv. Nu är det dags och så försvann han ut till den eviga jaktmarken!

Tusse blev 18 år. Han hämtades hösten 1996 från Stocksund där han var den lilla kattungen som först av alla kom fram till min dotter och make som åkt för att välja ut och köpa en kattunge. Tusse kom hem till oss och han fick bo på samma ort i hela sitt liv. Han vandrade på sina kända stigar, utforskade alla vrår och fångade ett oändligt antal möss, och fåglar tyvärr men sådan är kattens natur. Ett tamt vildjur. Ett par gånger var han försvunnen en längre tid, ena gången så länge att vi trodde att hannvar borta för alltid. Efter några veckors letande så hördes ett ynkligt jamande vid radhuset - Tusse var hemma igen. Trött, utmattad och magar. Men alive!
Som så många äldre katter fick Tusse under sista åren fick han alltmer besvär från njurarna. Under våren 2014 tacklade han av och kunde knappt gå på slutet. Det var plågsamt för honom, han slutade dricka och äta och det fanns inte mer att göra, så vi kontaktade veterinären och kom överens om en tid. Den 13 maj förra året skulle vi in till veterinären men Tusse somnade istälelt in hemma. Skönt att vår älskade Tusse fick sluta sin levnad lugnt och stilla hemmavid.