Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

I förrgår var jag på uppföljning av den genetiska utredningen  av min andra bröstcancer. Som förra gången så var det ingen av de två kända generna men onkologen är övertygad om att det är fråga om en ärtlig gen  med tanke på den cancerhistoria som finns på min sida av släkten. Hon har gjort ett släktträd med alla kända cancerfall. På ett sätt deprimerande att se eftersom detta är vad jag för över i genetiskt arv till min dotter.

 I vart fall så tog jag mod till mig och frågade om det är fråga om spridd cancer när man hade spridning till tre av sju lymfkörtklar, som i mitt fall.  - Nej, nej, definitivt inte!  fick jag då besked om och det kändes ju väldigt skönt att höra. Dels så hade man ju kollat buk och alla organ med alla upptänkliga undersökningar. Man tog vid operationen bort allt i lymfkörtlar plus lite till och all bröstvävnad och för säkerhets skull fick jag cytostatikan, även fast de inte  kan avgöra om det var behövligt eller ej. Men nu fick jag denna behandling och än viktigare menade hon, så tar jag
 aromatashämmare för att förebygga återfall.

Preparatet ger rätt så mycket biverkningar med ledvärk och stelhet och mycket torra slemhinnor men det får jag stå ut med. Huvudsaken är att jag inte får cancer igen, fast det kan  inte någon garantera. Jag lever på hoppet i vart fall. Och i min trädgård så är det väldigt mycket rosa blommor.