Bland blommor och blad, nja

I dag var det dags för det årlig besöket på Nordiska Trädgårdar. Numera är det dock alltför stor del av krafs  på trädgårdsmässan i Älvsjö. Jag tycker att  det var det ännu mindre av växter och annat väsentligt och istället massor med mat, kaféer, kläder, livsstilsprylar och allt möjligt annat. än faktiskt plantor. Det är som en marknad men inte så mycket om växter och odling längre.

Men det blev i alla fall inköp av några fröpåsar, bl a min favoritsort av luktärter, Francis Cupani och några till. Så en frodig planta med vaxblommor, och så klart en agapanthus, vidare kryddplantor och härliga ranukler. I morgon ska jag plantera i växthuset och förbereda lite.

Om några dagar åker mitt yngsta barn ut i den stora vida världen och ja, orolig är jag ju men jag vet att min tjej är tuff och klarar sig bra på egna ben. Dock kommer jag att vara orolig men jag måste ju släppa taget. Det måste man som förälder.

Om en månad ska jag på Onkologisk rehab i tolv dagar. Känns lite dubbelt men jag tror att det är bra. Känner mig lite tom invärtes, rastlös och behöver nog gå in i mig själv ett tag. Synka min kropp och mitt psyke. Känner mig gammal och trött emellanåt för att i nästa stund tycka, att jag är rent av pigg. Men jag är på väg tillbaka men det gamla jag, det fick sig en törn med första cancer fallet och så en gång till. Det är klart att det tar sin tid att hitta sitt jag igen, att orka med allt som man måste orka med. Trädgårdens terapitimmar är viktiga, att rensa, klippa och forma skapar inte bara struktur i trädgården utan också i mitt inre liv.