Take it isi!

Efter en snöig helg så har vi forfarande snö, trots att det varit tö. Ha, ha - det rimmar så här på eftermiddagens timmar. Halt så in i vassen, bara igår kom det in ett 30-tal frakturer pga halka till ett av Stockholms akutmottagningar. Jag har kraftiga skodubbar, vågar inte gå till bussen utan dessa.  Gångvägarna är hyfsat sandade och bara  jag håller koll på fläckarna av gråis och glansis, de är läskigt hala, så går det att ta sig fram. Det var på en sådan fläck som jag råkade sätta min kängklädda fot, utan dubbar, vintern 2009 och jag damp i backen. Landade på ena fotleden som fick en mycket ful fraktur och fotleden blev inte vad den varit sedan. Lite snedställning blev det tyvärr.

Trots att det är jobbigt att ta sig fram till bussen så är det är kul att var igång med jobb igen. Det är bara två timmar per dag men nu har jag rutiner igen. Jag går iväg på morgonen, senare än de flesta men slipper ju köer och rusningstrafik. Det är väldigt skönt. Efter mina timmar på jobbet  så äter jag lucnh och åker hem. eller tvärt om. Väl hemma så är jag rätt trött och vilar med katterna, läser eller tittar på en bra film. Idag blev det den första Götakanal-filmen , från 1981, 34 år sedan! De flesta skådisar var så unga,  Janne Carlsson, Yvonne Lombard och  Kim Anderzon m fl  skådespelare.

År 1981 var jag 26 år, inte purung men pluggade på högskolan, var politiskt aktiv och samma år blev jag och Håkan ett par. Tre år senare gifte vi oss och sedan kom barnen, tripp, trapp, trull. En hel kull.

Det är ju enormt mycket som hänt i   världen, samhället och Sverige sedan dess. och definitivt i ens egen lilla värld sedan 1981. Har ju lite svårt att ta in att jag närmar mig sextio och pensionen är inte så långt borta. Men sedan är det ju frågan om man har råd att bli pensionär, kanske måste vi 50-talister jobba hela 2020-talet! Den som lever får se.