I fredags var jag in till jobbet och var med på en pensionsavtackning, det var den dagens bedrift och sedan var jag väldigt trött. Men nu är det bättre, skönt att känna att nu har det vänt, kroppen är inte så tung och jag börjar känna mig rätt så normal.Den här gången har jag sluppit den där känslan av att vara i en glaskupa, kanske var det den skyhöga kortisondosen som bidrog förra gången. Kortison kan ge psykiska biverkningar enligt onkologen som jag träffade senast. Den här gången tog jag dock en något lägre dos och kortade ner intaget med en dag, mådde kanske mer illa men jag ville försöka och det gick.
Jag har varit enormt trött och seg, och det har varit tungt men nu är jag igenom. Fötterna är fortfarande påverkade, har ungefär som en miljon nålar i fötterna och det känns mest nattetid. Det ger nog med sig med tiden, hoppas i alla fall.
Det jag får passa mig för är nu infektioner och undviker därför alla kontakter utanför familjen. Jag var och handlade igår mitt på dagen, det brukar vara folktomt men en mor och dotter som skrällhostade gjorde att jag gick långa omvägar till kassan. Jag blir lite nojig av snörvlande och hostande personer pga smittorisken. Jag är som mest infektionskänslig hela veckan så nu gör jag bäst i att hålla mig för sig själv och gå ensamma promenader med kameran i stället.
Ett bra sätt att fördriva tiden är att gå igenom alla tusentals bilder i datorn, men sömnigt. Börjar med sommarens trädgårdsfoton. En Ingrid Bergman-ros blommar fortfarande och även en liten rosa buskros, som jag tyvärr glömt namnet på.
De här blommorna passar ju bra nu då det är Rosa bandet-kampanjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar