Den vår den svage kallar höst

Den första veckan efter cyton är avklarad och biverkningarna har avlöst varandra. Trots att jag är urtrött så har det dock vänt nu. Jag känner inte längre den där metallukten i näsan, maten smakar igen och magen fungerar. Idag var jag ute och räfsade löv, vilket tog musten ur mig men jag fick i alla fall frisk luft. Kanske får jag sova bra i natt, har varit si och så med sömnen.

Det finns fortfarande rosenknoppar och även en del andra blommor blommar ännu. Men i helgen ska det bli kallare så det är bara en tidsfråga innan frosten slår ut de sista. Nu har jag räfsat löv över rabatterna och planteringar, flyttat ett par perenner och grävt ner höstens nya lökar, så nu är det viloperiod i trädgården.

I morgon blir det bara vila och på fredag ska jag in till jobbet, för att vara med på en kollegas pensionsavtackning. Av oss som jobbat längre på bolaget så är vi bara ett fåtal kvar nu, vilket känns
vemodigt.