Före frosten

efter en vecka så känner jag mig äntligen bättre. I går och i förrgår fick jag ordentliga slängar av fatigue, en vidrig trötthet och total kraftlöshet som behandlingen medför. Jag har trott att jag haft det förrut men det har jag inte, det vet jag jag nu. Svårt att beskriva men det kommer plötsligt, under en promenad eller när jag gör något i köket,  benen vill nästan inte bära mig och jag vill bara falla ihop. Men då är det någon instinkt som tar över, jag går men sakta, sätter  mig och vilar. Jag skulle bl a till närsjukhuset för omläggning och tog bussen eftersom jag inte vill köra bil när jag är så trött. En promenad på två minuter med svagt uppåtsluttande gångbanor var nästan oöverstigligt. Men jag tog mig in till sjukhuset och då var plötsligt bättre och för att känna att jag fungerar så gick jag två hållplatser hemåt men sedan var det stopp. Bussen fick ta mig hem.

Efter en fika hemma så fick jag ett behov av att gå ut igen, till växthuset och altanen för att plocka ihop det sista av alla lyktor och allt annat som fyller sommarens vardagsrum, altanen. Tog sedan itu med att torka av glaset i växthuset, det är ju bara 2x2,5 meter så det är litet. Men alger måste bort innan vintern och likaså hittade jag en hel del åkersniglar!! Lite algtvättmedel, en långborste och hård vattenstråle så var det rent och fint, nu får sista tomatplantan  och chilin mogna på sig. Sedan slängs de på komposten och cirkeln är sluten.

När jag höll på så märkte jag knappt av att det blev kallare och kallare men på kvällen var det nollgradigt och när vi lade oss var det en minusgrad. Skönt att ha fixat växthuset. Räddade även ett par pelargoner från frosten, står i växthuset ett tag men har inte något bra övervintringsställe så de lär hamna på komposten