Idag var det en riktig höstdag. Grått, dimmigt och så regn med lite åskmuller. Fuktigt. Nu blir det kanske mest så varje dag, solen har gynnat oss länge. Lika bra att vänja sig.
I onsdags fick jag den femte kuren av cyton. Efter den fjärde kuren i augusti så förstod jag att det är nu det kommer att kännas, och att det blir värre för varje gång. Så blev det ju. Fick byta cytostatika till FEC100 istället för TAC som slog ut nervsystemet under fötterna, fick problem med att gå och svårt att sova. Det är faktiskt bättre den här gången men illamåendet har varit värre. Fick en dubbelt så hög kortisondos jämfört med tidigare för att skydda systemet så först blev jag superaktiv men sedan damp jag ner. Så enormt trött har jag aldrig varit, jag mådde illa, ingen matlust - ingenting smakar som det ska. allting luktar konstigt. För att slippa doften av vad det nu är som jag har i näsan sprutar jag favoritparfymen på handleden, det lindrar en stund men sedan blir även den doften konstig.
Att äta är inte lätt. Stekt ägg, stekt skinka, rostat bröd.. Men jag åt kvarg till lunch ett par dagar och så lite lagad middag, men matlust nej. Dock äter jag för att jag måste, orken tar fortare slut annars och jag kan ju välja att äta godis, frukt eller chips, smörgås. Äter alltså vad jag för tillfället vill ha. Idag åt vi lax och den var säkert jättegod men mina smaklökar är inte med mig ännu. Magbesvär då magen har svårt att komma igång igen.
Att inte ha ork, det är jag helt ovan vid. Och så den här känslan av att vara i en glasburk, att inte vara sig själv. I går var det värsta men efter att ha varit ute i trädgården och jobbat så släppte det. Plötsligt kändes mim hjärna klar igen. I dag var det lite bättre men jag tappar lite av tidsuppfattningen emellanåt. Men det är psykologiska fenomen, och de kommer att försvinna. Nu har jag bara en cytostatikabehandling kvar och när den är över så får jag vila några veckor innan strålningen börjar. Jag får ta en dag i taget.
Det är mycket som dyker upp emellanåt, mår ju inte alltid bra men inser att det är olika faser som jag befinner mig i. Ska nu gå med i Cancerrehabfonden då jag inser att jag nog behöver något psykologiskt stöd när behandlingen är avslutad. Kanske åka på en rehabkurs eller liknande för att landa.
Både igår och idag har jag plockat ihop i trädgården, tömt några krukor på sommarväxter och tvättat krukor. Plockat ihop dynor och annat på altanen. Rensat lite i växthuset där det ff finns tomater och gurka samt chili. Men det är sista versen nu så växtsäsongen är över. Dags att dela några perenner och gräva ner lite lökar, dock bara någon påse i år. Hörde och såg sångsvanar i formation flyga över skogen mot varmare länder, lite vemodigt.
In i värmen och katterna som springer runt, sover, äter, spinner och leker. De är verkligen sällskap nu om dagarna.
Skrolla på bilden
söndag 21 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att sörja sin katt
I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...
-
Fastän bara november så är det vinter. Härligt men kallt. Jag kom i alla fall ut en sväng och tog på broddskorna men det var så kallt att d...
-
Denna sång av Elton John är en av favoritlåtarna fortfarande och lär så vara. 1975 fick jag min första lya i Stockholm, en etta vid Medis. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar