Sensommar

Sensommaren är inledd med kyligare väder men det var ändå skönt att vara ute och påta lite. Klippte in rosorna, hyfsade till rabatter och städade lite. Idag var första gången sedan tredej cyton som jag inte hade besvär med "iskänslan i fötterna så jag kunde vara lite aktiv, vilket var skönt.

I maj dog ju vår  katt Tusse, nästan 18 år gammal och nu har vi köpt två!! kattungar som tagit om hand som hemlösa. Det känns väldigt bra. Vansinnigt söta är de båda. På fredag ska de hämtas och då blir det full rulle hos oss och massor av kattfoton!

I dag var också det sista Sommarprogrammet på P1-kanalen.  Det var ett bra program, med författaren Mustafa Can som pratade om fyra människoöden från Norrlands inland. Det värmde mitt hjärta att höra om dessa fyra gamla människor från Västerbottens inland, Margit, Hans Henry Napoleon, Gerda och Bengt som representerade ”den sista generationen som gick från myr o...ch dike till räls och välfärd”. Kan ju inte låta bli att tänka på mina föräldrar som var födda i under 1900-talets första decennier, idag skulle min far ha varit 107 år och min mor, 103 år. De fick sex barn och slet först på liten gård i övre Västerbotten och sedan på ett hemman i Västerbottens kustland. Ett hemman som innebar tungt slit men alltid mat på bordet (och gott om utrymme) och precis som småbrukarhustrun Margit så klagade aldrig min mor på tillvaron, fastän den var svår understundom.  
Min mor slet med sex barn på gården och i ladugården,  medan far slet i skogen och på åkrarna.

Dessa personer som han intervjuat,  representerade ”den sista generationen som gick från myr och dike till räls och välfärd” menar Mustafa Can. Han har helt rätt i detta. Dessutom handlar det om människor i grannkommunen Bjurholm, själv kommer jag från Nordmaling, kustlandet mellan Umeå och Örnsköldsvik.