Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Idag har jag varit mindre flitig och vilat mer. Jag satt i solen på altanen med fleecejacken om ryggen och njöt av att läsa tidningen och en bok. Det var skönt att ta det lite lugnt och njuta av trädgården istället för att leta upp nya saker att göra, för jobb är det alltid. Häcken behöver gödlas, salladen gallras och ...
Vädret är ju långt i från sommarlikt med 9-10 grader varmt. Det har dock inte varit så kallt i solen men fleecejackan är ett måste i skuggan. Nu väntar jag på att vallmon ska slå ut sina stora tallriksstora blommor där borta i hörnan. Små botaniska tulpaner kommer upp här och där och klängrosen har knoppar. Honungsrosen växer men inga knoppar synes än - är lite orolig att den skuggas alltför mycket av sälgen som står vid växthuset.

Nu måste jag dock fundera på vilken bok som jag ska läsa till nästa bokcirkel. Den är nästa helg och vi ska vara här hos oss.
Att läsa är nödvändigt annars förtorkar själen. Från det att jag kunde läsa själv så var jag en flitig gäst i folkbiblioteket i Nordmaling. Det låg en trappa upp i kommunalhuset, man passerade polisstationen på gatuplanet och gick upp för trappan. Bibliotekarien, en kvinna i övre medelåldern, förstod att jag hade en läshunger utöver det vanliga. Eftersom jag åkte skolbuss så hann jag inte alltid till bibblan efter skolan men på håltimmarna i högstadiet brukade jag smita dit. Jag fick komma in på bibblan fastän det var stängt, behövde bara knacka på så släppte bibliotekarien in mig och jag var i himmelriket.. Jag släpade travar av böcker från biblioteket varja vecka och hemma satt jag alltid med näsan i en bok. Ett annat intresse än böcker som biblitekarien och jag delade var att vi båda hade en pudel.
Mitt intresse för böcker och läsning har alltid varit till fromma för mig. Jag har ett rikt språk och grammatiken sitter i ryggen. Kommatering och stycken, objekt, subjekt, predikat och dativ- poch ackusativobjekt lärde man sig i skolan på min tid och det var definitivt lättare när man läste så mycket som jag gjorde. Vet dagens skolbarn i högstadiet vad predikat är?
Stavningen fick jag på köpet och lässnabbheten är hög. Det finns numera kurser för snabbläsning men jag behöver nog inte gå en sådan. Jag kan läsa ut en bra bok på några timmar om jag har tid.
Jag fick alltid böcker i julklapp och födelsedagspresenter från mina syskon så jag hade alltid något att läsa. Efter som jag var ett ensamt barn, bodde i en avfolkningsby med få jämnåriga kamrater på fritiden, så var jag hänvisad till böckernas värld. Och det var inte det sämsta. I böckerna fanns mycket av den fantasi, spänning och dramatik för att inte tala om humor som gör livet lite roligare.
Vår bokcirkel har varit igång sedan 1980-talet. I stort sett så är det samma personer som från början. Några har dock försvunnit medan andra har tillkommit. Just nu ingår nio personer i cirkeln och sex av oss har varit med hela tiden. En gång i tiden så läste vi alltid samma bok eller valde en viss författare eller kanske ett tema men numera väljer vi fritt de böcker som vi vill presentera. Detta fungerar bra eftersom vi får tips av varandra om bra böcker, som man kanske inte själv skulle leta efter.