Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Våren har fått ett rejält bakslag liksom jämställdheten. I söndags var det 8 mars, internationella kvinnodagen och det noterades lite så där i förbifarten. Ett lysande exempel på bristande jämställdhet är att de kvinnodomerade yrkena i stort sett har en betydligt lägre lönebild, ännu så sent som 2009. En annan typisk företeelse är de orange kuvert som FK skickar oss varje år.
Mitt är så sorgligt att jag slutat läsa det men tecknar allt fler pensionsförsäkringar istället....

När jag växte upp så fanns det en allmän politisk medvetenhet och solidaritet var något som vi kämpade för - men finns allt detta nu? Hur många av våra ungdomar tycker att politik är viktigt? De flesta som engerar sig ägnar sig åt miljöfrågor och det är jättebra, absolut. Men att engagera sig politiskt innebär ju att man tar ett större grepp för att påverka samhället i stort.
Nu ska jag inte gnälla för mycket men lite mera politiskt medvetande efterlyses...
Numera finns det så mycket som tar upp vars och ens tid. Att blogga t ex eller chatta.

För mig som växt upp i en norrlandsby på 1960-talet så fanns det inte mera att göra på kvällen än att läsa läxor och titta på TV till kl 2200 och så var tv-programmen slut. Nu sitter ungdomarna framför datorer och bildskärmar tills långt in på natten -en del för att göra skolarbeten och samtidigt chattar de med kompisarna på Facebook eller annat. De måste ju vara uppkopplad mot kompisarna - självklart måste de även sms:a till varandra. Hur man höll kontakten med varandra på 60-talet är för mig en gåta...