Äntligen kom den, sommaren.Efter den kallaste våren på länge så har vi över 20 grader och sol!

Underbart! 

Jag har planterat sommarblommor i krukor, skolat om plantor i växthuset och beskurit rosor och andra buskar. Och i går kom Tyresö Åkeri och plockade bort tre träd, jo det var faktiskt trädplockning. En enorm hydraulisk kranarm med såg tog tag om stammarna och visp var kronan avknipsad.  Sedan sågades stammen ner med motorsåg och stammen lyftes ned i containern, Ingen trädfällning..
De tre asparna som stod alldeles vid växthuset är nu borta. Skönt att inte skatorna kan sitta i träden och skita ner ner växthuset!  En asp är kvar liksom björkarna, så fåglarna har några träd att sitta i.

Det kvittras och sjungs i trädtopparna och jag hoppas att den lilla flugsnapparen får napp på kärleksfronten  i år. 

Att vara ute i trädgården är bästa botemedlet mot depression och leda. Om jag ska vara ärlig så har jag inte alls mått bra i vår. Förutom att våren varit kall och trist så har jag problem med ledstelhet, ledvärk och sömnproblem och en stark trötthet. Jag har inte känt igen mig själv. Jag har somnat i soffan var och varannan kväll. Inte haft ork till någonting annat än jobba och äta och sova..

Tröttheten är mindre kännbar nu men jag har liksom  inte riktigt den kraft som jag är van vid. Det går således långsamt för mig. Jobbet är tufft och jag har en del minnesproblem, kanske p g a stress. 

Jag blir allt stelare och har nervsmärtor i vila som gör att jag har väldigt svårt att sova. Har prövat olika preparat men nu funderar jag på att ta Sarotén , fick det under cytostatikabehandlingen. Men jag ska rådgöra med onkologen.

Någonting att deklarera

Äntligen har jag deklarerat! Det är ju så enkelt numera att jag alltid skjuter upp det men nu så. Lite grand får jag tillbaka av Robin Hood. Men jag betalar gärna min skatt, har inga problem med det.

I går kväll var jag och maken på Esperanto. Han fick presentkort för middag för två, i 60-årsprsent av våra vänner. Igår var det så dags. Jag tycker att det kul och häftigt men inte lika gott som på Lux när vi åt vår 50årspresents-middag där. Maten var små konstverk men det är för prententiöst och för mycket asiatiskt inspirerat för mig. Vi fick en mumsbit av något som bestod av friterad torskskinn. Nja inte så gott. Bästa rätten var  Lätt sjuden mjökko och Vårlamm med lök och långsamt stekt blomkål.

I helgen var det dags för Nordiska Trädgårdsmässan. Min dotter och jag var där, soh som vanligt så köpte jag alldeles för mycket, men inte bara plantor eller lökar. Bl a ett slags formgjutet kar för den lilla fontängrodan som jag köpte på Zeta  Handelsträdgård förra året.

Ute snöar det emellanåt och är kallt och grinigt och jag har inte kunnat plantera något ännu. I  växthuset tar det sig sakat, har ett oljelement där för säkerhets skull eftersom jag har plantor där inne.
I helgen hoppas jag att det ska bli en utehelg. Jag behöver komma ut och röra mig. Vertikalskära gräsmattan t ex. Göra i ordning rabatter. Listan är lång.

Snart så får vi se om vår envisa kamp för att behålla vår buss 810 ger resultat eller ej! Vi hade ett mycket välbesökt protestmöte förra veckan men Nobinas representanter stod med näsan i vädret  och menade att de hade vårt (resenärernas) bästa för ögonen! Bah! Jag höll på att storkna av ilska.

Ett frö är sått..

I kväll åt jag en tidigt middag, och efter en snabb kopp kaffe så skulle jag bara luta mig mot soffryggen och vila. Snart sov jag.. Men  jag vaknade efter en halvtimme så jag hann ut i växthuset och satte lite frön i krukor och planterade en dahlia. Nu har jag även sått gurkfrön i mängd men tomater blir det till att köra ett par rediga plantor av. I år ska jag åka en sväng till Ösmo plantshop, har hört bra om den. De har ett trevligt café dessutom och kanske får jag tag i en del plantor som blodtopp eller andra lite mer ovanliga sorter.

Än är det långt tills att magnolian slår ut men det är på väg. Gräsmattan är kolossalt mossbelupen, blir avtryck efter skorna när man går på den..

Aprilväder

En hyfsad vårdag, riktigt aprilväder dock. Sol, hagel, regn, moln, lite sol, mera av moln, regn och sol igen. Men jag räfsade  och krattade mossa, gräsmattan har mer mossa än gräs. Bort med alla presenningar från sommarmöblerna, fram med grillen och så lite städning i växthuset. Men det är bara två grader varmt ute så jag vågar inte ha sticklingar i växthuset. I morgon ska jag så frön men de får nog gro inomhus.

Förra fredagen jobbade jag hemma och gick ut en sväng i trädgården på lunchen med kaffekoppen. Såg ut över rabatterna där det dagen innan tittat fram så många lökar men nu.. ingenting! Små stubbar av lökstjälkar. I en rabatt låg det uppgrävda lökar, halvt uppätna. Och på grusgången var det flera mystiska uppgrävda hål. Sedan hade jag svårt att koncentrera mig. Så fort jag var klar med jobbet slängde jag på mig trädgårdsjackan och ut..
Rådjuren hade gjort rent hus i rabatterna och groparna i grusgången  - det var sannolikt vildsvin. I fall inte råddjuren stått och skrapat med klövarna men nej, grannen hade fått stora djupa hål i gräsmattan.
 Då är tyvärr dessa bestar tillbaka, för några år sedan var det en stor hop som drev omkring. Som om det inte räcker med rådjur..
 Nu har jag lagt på nät över alla rabatter men vad hjälper det om det är vildsvin tänker jag. Ibland funderar jag faktiskt om det är värt att lägga ner så mycket tid och pengar på trädgården. Men så kommerjag ut med frukosten på altanen en solig och varm morgon, humlorna surrar och det doftar av blommor i varme vrå. Jo det är det värt.
Men just nu är det tungt. Grått och regnigt och alltför kallt för att det ska vara skönt att vara ute och räfsa. Jag tvingade dock ut mig själv en stund efter jobbet och räfsade ihop ett par skottkärror med löv och kvistar. Än har jag inte sått något frö men till helgen är det nog dags. Cyklarna är i alla fall framplockade och däcken pumpade.
Våren är därmed formellt inledd.

Behåll 810an!

Eftersom jag är en ac dem som kämpar hårt för att få behålla vår direktbuss från vår del av kommunen och för att det är en bra miljöpolitik med direktbussar så bkev jag i veckan intervjuad av ekoredaktionen på Sveriges radio:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6402410&playaudio=5664382

Mor och dotterresa

 Nu har jag och dottern äntligen gjort vår mor&dotter-resa till Barcelona!   

  

Barcelona är en trevlig stad, med sina olika stadsdelar. Vi bodde i den äldre delen, nära Gamla stan med sina fina miljöer.

Vårkänning

Länge sedan sist på denna blogg. Har haft fullt upp med jobb och skrivarkurs och att flyttstäda. Nej. vi flyttar inte utan ena sonen har  nu lämnat sin studentlägenhet , själv studerar han i Holland så vi förldrar fick rycka in. Sedan var det dags för dottern att att flytta in i sin andrahandstvå så då blev det städning där och flyttlass.
Efter dessa intensiva helger med skrivarkuser därtill så fick jag himla ont i höften, i ett muskelfäste och blev riktigt orolig ett tag för jag hade svårt att gå, speciellt i trappor. Men det är antagligen  överansträngning och efter en kur med Voltaren är jag nu bättre.
 Skrivarkursen som jag gått på under tre lördager var riktigt bra. Jag har börjat  skriva och det är som en inre rening. Det kommer upp så mycket hela tiden som pockar på at skrivas ner och sedan så kan jag avsluta de kapitel som jag inte vill ha med att göra mer.
Det finns väldigt många skrymslen i ens innersta.

Att jag tidigt lämnade mitt föräldrahem och lämnade hela minbarndom och tånårstid bakom mig i en liten Norrlandsby, har satt sina spår. Att sedan ha varit med om tragiska händelser i den närmaste familjekretsen och till råga på allt, två cancersjukdomar och en arvstvist som heter duga,  kan ju knäcka den starkaste.

Så här börjar min berättelse;  

"Den vackra höstdagen var mild och solen värmde ordentligt. Det var tidig eftermiddag och fast jag hade gjort ett par stopp på vägen upp från Stockholm, så jag var rätt trött. Resan hade tagit nästan åtta timmar när jag körde in genom byn och vek in på den smala väg som leder till mitt barndomshem. Byvägen var lika öde som jag mindes den, var det inte precis om tiden stått stilla? En nött klyscha, men här stämde denverkligen. – Hur länge sedan var det som jag var här senast? 15-20 år? Jo minst 10 år i vart fall. Skogen hade tagit över de öppna fälten närmast vägen och det såg igenvuxet, ja rent av övergivet.

Kommen så långt i mina tankar var det nu dags att göra det sista vägvalet till gårde. Skulle jag ta den som går via bönhuset eller förbi min systers hus?  Jag tvekade inte utan tog bönhusvägen och passerade missionshuset, det vita trähuset som var granne med mitt barndomshus. Huset var nu omgjort till asylboende enligt ryktet. Kanske bättre så, än som bönhus betraktat.  Få var själarna som hittade dit innan i alla fall.

Nu var jag så nära att  jag kunde skymta husen, huvudbyggnaden och den förfallna ladugården. Pappas verkstad, den gamla ombyggda bagarstugan i sommarhuset.

Precis i böjen innan den lilla bron över bäcken,  stannade jag till, stängde motorn och klev ut ur bilen. Solens eftermiddagsstrålar silade ner genom lövverket  och  nedfallna blad kilade fram över vattenytan som små båtar.  Just precis här syntes inte bilen från grannhuset där min syster bodde och jag ville ha en stund för mig själv, andas ut och samla mig lite innan jag körde fram till gården. "  

Nedläggning och upplägg

Denna blogg är lite försummad nu men det är mycket annat som tar min fria tid. Jobbar mer än heltid som det är just nu, mer än flextid.  Det tar alla min ork och på kvällarna ska jag förutom att få hushållet tt fungera, vi delar på det mestaa  men det är ändå mest jag som ser helheten. Tvättkorgen svämmar över, högen med lakan osm behöver manglas, tvätt som ska vikas. Men när jag är klar med vardagsmödorna har jag försvunnit in i bokläsande, eller uppslukats av en film, prima verklighetsflykt denna gråa vinter. Dock har dottern och jag äntligen kommit oss för att boka en vårresa till Barcelona så om en månad åkter vi dit på fyra dagar. När vi kommer hem är det påsk och där är det äntligen vår här också.

Det som verkligen slukat all min tid de här senaste dagarna är att Stockholms läns landsting och Nobina, det bussföretag som har ladnstingets uppdrag att köra bussarna här på Södertörn, tänker lägga den enda snabba busslinje, direktbuss 810 som går från Jordbro via Vega till till Gullmarsplan.

Det är helt katastrofalt och Nobina har dessutom kört med dubbla kort eftersom den lokala villaföreningen här ute har haft möten med deras linansvarige herr Mohlin och förklarat att Vega och Jordbro verkligen behöver en utökad busslinje. Jo men de förstod ju Nobina och de skulla ta till sig detta.  Svaret kom härom veckan, när jag på en bussfärd int till Gullmarsplan och jobbet fick höra chauffören be om ursäkt för den kragftiga förseningen och så meddelade chauffören att Nobina vill lägga busslinjen. Vi passagerare tittade på varndra - är det sant! Jag skulle på kurs och var borta ett par dagar men förra helgen så hittade jag ett community på Facebook om det nya hotet mot 810 som det gäller, SLL och Nobina vill mycket riktigt lägga ner busslinjen. Jag larmade en lokala villaföreningen härute som först inte trodde på mig,  men eftersom jag hittat länken och mailat her r Mohlin på Nobina och fått remissen så kunde det ju styrkas. Nu finns det ännu en namninsamling,  och community /grupper på FB plus en namninsamling till:

http://www.minkampanj.nu/petitions/stoppa-bussneddragningarna-pa-sodertorn
Stoppa neddragningarna av Södertörnsbussarna

Det gäller att prostetera nu - om en månad fattar  Haninge kommun sitt beslut och tills dess måste vi påverka politikerna i landstinget! 

Kvinna av i dag och av i går

Vi har inte varit på bio så ofta de senaste åren. Förra året var det ett biobesök. Men nu har jag sett två biofilmer på en vecka!  Förra veckan såg  vi filmen En underbar jävla jul. En rolig och tankeväckande film om komplicerade familjekonstellationer i regnbågens alla färger. Det var få biobesökare i salongen så tur att vi kom iväg och såg den. Snart är den borta från repertoaren. helgen innan var jag på bio med dottern och såg The Suffragette som handlade om de tappra kvinnor med Emelie Pankhurst i spetsen som kämpade för kvinnors rösträtt. 

För bara 100 år sedan var vi kvinnor utan rättigheter. Ingen rösträtt. Barnen vi födde fick vi inte vårdnaden om ifall vi skilde oss. De pengar vi slet ihop var våra makars egendom, om vi var gifta. Om vi inte gängade oss och blev respektabel lydig hustru hamnade vi på glasberget. Ungmö..på överblivna kartan...Ogift mor..vilken skam! Ff finns det väldigt mycket att göra. Lika lön för lika jobb t ex. Varför är yrken som domimeras av kvinnor så lågbetalda. Så vi måste alltjämt höja våra röster för att höras.

Apropå röster så har ytterligare en röst tystnat, Bodil Malmsten, också hon i cancer. Ytterligare en penna som lagts ner. Bodil Malmsten var väldigt engagerad  fastän hon var så sjuk. Hon kämpade in i det sista.

Jag var på första träffen på skrivarverkstad om Amazona ordnade i helgen. Det var riktigt bra, kändes inspirerande. Kursledaren som är författare uppmanade oss att låta känslorna komma ut igenom orden, inte genom tårar. Det var svårt men jag skrev. Nu gäller det att fortsätta skriva, skriva,  ljuga och fantisera. Och mitt i allt, vara konkret.