Mor och dotterresa

 Nu har jag och dottern äntligen gjort vår mor&dotter-resa till Barcelona!   

  

Barcelona är en trevlig stad, med sina olika stadsdelar. Vi bodde i den äldre delen, nära Gamla stan med sina fina miljöer.

Vårkänning

Länge sedan sist på denna blogg. Har haft fullt upp med jobb och skrivarkurs och att flyttstäda. Nej. vi flyttar inte utan ena sonen har  nu lämnat sin studentlägenhet , själv studerar han i Holland så vi förldrar fick rycka in. Sedan var det dags för dottern att att flytta in i sin andrahandstvå så då blev det städning där och flyttlass.
Efter dessa intensiva helger med skrivarkuser därtill så fick jag himla ont i höften, i ett muskelfäste och blev riktigt orolig ett tag för jag hade svårt att gå, speciellt i trappor. Men det är antagligen  överansträngning och efter en kur med Voltaren är jag nu bättre.
 Skrivarkursen som jag gått på under tre lördager var riktigt bra. Jag har börjat  skriva och det är som en inre rening. Det kommer upp så mycket hela tiden som pockar på at skrivas ner och sedan så kan jag avsluta de kapitel som jag inte vill ha med att göra mer.
Det finns väldigt många skrymslen i ens innersta.

Att jag tidigt lämnade mitt föräldrahem och lämnade hela minbarndom och tånårstid bakom mig i en liten Norrlandsby, har satt sina spår. Att sedan ha varit med om tragiska händelser i den närmaste familjekretsen och till råga på allt, två cancersjukdomar och en arvstvist som heter duga,  kan ju knäcka den starkaste.

Så här börjar min berättelse;  

"Den vackra höstdagen var mild och solen värmde ordentligt. Det var tidig eftermiddag och fast jag hade gjort ett par stopp på vägen upp från Stockholm, så jag var rätt trött. Resan hade tagit nästan åtta timmar när jag körde in genom byn och vek in på den smala väg som leder till mitt barndomshem. Byvägen var lika öde som jag mindes den, var det inte precis om tiden stått stilla? En nött klyscha, men här stämde denverkligen. – Hur länge sedan var det som jag var här senast? 15-20 år? Jo minst 10 år i vart fall. Skogen hade tagit över de öppna fälten närmast vägen och det såg igenvuxet, ja rent av övergivet.

Kommen så långt i mina tankar var det nu dags att göra det sista vägvalet till gårde. Skulle jag ta den som går via bönhuset eller förbi min systers hus?  Jag tvekade inte utan tog bönhusvägen och passerade missionshuset, det vita trähuset som var granne med mitt barndomshus. Huset var nu omgjort till asylboende enligt ryktet. Kanske bättre så, än som bönhus betraktat.  Få var själarna som hittade dit innan i alla fall.

Nu var jag så nära att  jag kunde skymta husen, huvudbyggnaden och den förfallna ladugården. Pappas verkstad, den gamla ombyggda bagarstugan i sommarhuset.

Precis i böjen innan den lilla bron över bäcken,  stannade jag till, stängde motorn och klev ut ur bilen. Solens eftermiddagsstrålar silade ner genom lövverket  och  nedfallna blad kilade fram över vattenytan som små båtar.  Just precis här syntes inte bilen från grannhuset där min syster bodde och jag ville ha en stund för mig själv, andas ut och samla mig lite innan jag körde fram till gården. "  

Nedläggning och upplägg

Denna blogg är lite försummad nu men det är mycket annat som tar min fria tid. Jobbar mer än heltid som det är just nu, mer än flextid.  Det tar alla min ork och på kvällarna ska jag förutom att få hushållet tt fungera, vi delar på det mestaa  men det är ändå mest jag som ser helheten. Tvättkorgen svämmar över, högen med lakan osm behöver manglas, tvätt som ska vikas. Men när jag är klar med vardagsmödorna har jag försvunnit in i bokläsande, eller uppslukats av en film, prima verklighetsflykt denna gråa vinter. Dock har dottern och jag äntligen kommit oss för att boka en vårresa till Barcelona så om en månad åkter vi dit på fyra dagar. När vi kommer hem är det påsk och där är det äntligen vår här också.

Det som verkligen slukat all min tid de här senaste dagarna är att Stockholms läns landsting och Nobina, det bussföretag som har ladnstingets uppdrag att köra bussarna här på Södertörn, tänker lägga den enda snabba busslinje, direktbuss 810 som går från Jordbro via Vega till till Gullmarsplan.

Det är helt katastrofalt och Nobina har dessutom kört med dubbla kort eftersom den lokala villaföreningen här ute har haft möten med deras linansvarige herr Mohlin och förklarat att Vega och Jordbro verkligen behöver en utökad busslinje. Jo men de förstod ju Nobina och de skulla ta till sig detta.  Svaret kom härom veckan, när jag på en bussfärd int till Gullmarsplan och jobbet fick höra chauffören be om ursäkt för den kragftiga förseningen och så meddelade chauffören att Nobina vill lägga busslinjen. Vi passagerare tittade på varndra - är det sant! Jag skulle på kurs och var borta ett par dagar men förra helgen så hittade jag ett community på Facebook om det nya hotet mot 810 som det gäller, SLL och Nobina vill mycket riktigt lägga ner busslinjen. Jag larmade en lokala villaföreningen härute som först inte trodde på mig,  men eftersom jag hittat länken och mailat her r Mohlin på Nobina och fått remissen så kunde det ju styrkas. Nu finns det ännu en namninsamling,  och community /grupper på FB plus en namninsamling till:

http://www.minkampanj.nu/petitions/stoppa-bussneddragningarna-pa-sodertorn
Stoppa neddragningarna av Södertörnsbussarna

Det gäller att prostetera nu - om en månad fattar  Haninge kommun sitt beslut och tills dess måste vi påverka politikerna i landstinget! 

Kvinna av i dag och av i går

Vi har inte varit på bio så ofta de senaste åren. Förra året var det ett biobesök. Men nu har jag sett två biofilmer på en vecka!  Förra veckan såg  vi filmen En underbar jävla jul. En rolig och tankeväckande film om komplicerade familjekonstellationer i regnbågens alla färger. Det var få biobesökare i salongen så tur att vi kom iväg och såg den. Snart är den borta från repertoaren. helgen innan var jag på bio med dottern och såg The Suffragette som handlade om de tappra kvinnor med Emelie Pankhurst i spetsen som kämpade för kvinnors rösträtt. 

För bara 100 år sedan var vi kvinnor utan rättigheter. Ingen rösträtt. Barnen vi födde fick vi inte vårdnaden om ifall vi skilde oss. De pengar vi slet ihop var våra makars egendom, om vi var gifta. Om vi inte gängade oss och blev respektabel lydig hustru hamnade vi på glasberget. Ungmö..på överblivna kartan...Ogift mor..vilken skam! Ff finns det väldigt mycket att göra. Lika lön för lika jobb t ex. Varför är yrken som domimeras av kvinnor så lågbetalda. Så vi måste alltjämt höja våra röster för att höras.

Apropå röster så har ytterligare en röst tystnat, Bodil Malmsten, också hon i cancer. Ytterligare en penna som lagts ner. Bodil Malmsten var väldigt engagerad  fastän hon var så sjuk. Hon kämpade in i det sista.

Jag var på första träffen på skrivarverkstad om Amazona ordnade i helgen. Det var riktigt bra, kändes inspirerande. Kursledaren som är författare uppmanade oss att låta känslorna komma ut igenom orden, inte genom tårar. Det var svårt men jag skrev. Nu gäller det att fortsätta skriva, skriva,  ljuga och fantisera. Och mitt i allt, vara konkret. 

"Hemma hos" Kjell Alinge - R I P

Stars in heaven

Förra veckan var tung, både artisten David Bowie och en av mina favoritskådespelare. Alan Rickman lämade jordelivet.  Jag har inte lyssnat så mycket på David Bowie på senare år men han var ju en legend. Min favoritlåt är nog Life on Mars.
Hans sista skivan med bl a låten Lazarus är definivt ett slags avsked. Han gjorde livsavslut på sitt sätt. Grand final. Men videon med låten Lazarus är tung att se. Han såg väldigt tärd ut.

Och Alan Rickman  - en sådan bra skådis, med sin mörka röst och uttrycksfulla ansikte gjorde han sin roller lysande. Som i Love actually. Eller förstås filmerna om Harry Potter, där han spelade professor Severus Snape. Han kom från arbetarklassmiljö. fyra syskon och utbildade sig till skådespelare, hårt arbetande.
Över huvudtaget så är det många kända ansikten som gått hädan de senaste två åren. Robban Broberg, Henning Mankell, Magnus Härenstam, Brasse Brännström, Kim Anderzon, m fl. 50- och 40-talister. ÄR det åldern som gör att det känns så tungt!  Eller att man/jag som femtiotalist/ vuxit upp med många bra radioprogram och filmer. Man vet ju att livet är ändligt, och när det är kända människor som dör så blir det så tydligt.
Vi kan dock lyssna på den efterlämnade musiken, se  filmerna som de var med i och läsa böcker. Dessa artister har lämnat spår efter sig, i större eller mindre omfattning. Så frågar jag mig själv, vem kommer att minnas mig den dag jag försvinner?  Min familj så klart. Men andra?  Några kollegor, de vänner som jag har. Men tiden bleker alla minnen. Till slut är ens liv bara några fragment i någons minne.
Jag tänker på de av mina egna släktingar som är borta sedan länge.  Min brors röst, den minns jag ännu. Fars röst har jag svårt att minnas. Hur min mor lät kan jag faktiskt lyssna på, har inspelade band. Mina systrar, en av dem, Gudruns röst minns jag väl.

Jag är så trött av att jobba heltid, har alldeles för  mycket att göra. Jobbar sent. Men har ett jobb, det är ju inte alla som har det. Den här månaden får jag en hel lön, det har jag inte haft sedan april 2014. Då hade jag fått  cancerdiagnosen och orkade inte jobba heltid, var sjukskriven på 25 % tills att alla behandlingar påbörjades.

Tiden läker alla sår men så är det ju inte riktigt. Det finns alltid ärr, som påminner om det svåra som var. Oron finns alltid där, mer eller mindre förvisad. Det gäller dock att gå vidare, att inte fastna.

I isrosornas tid

I helgen har jag tagit det lugnt, städat, lagat god mat och börjat läsa en tjock bok, " Det som inte dödar..", fortsättningen på Milleniumserien. Egentligen tänkte jag bojkotta boken då det är en "fejk",  enligt min mening.  Orginalförfattaren till serien är ju död och att låta en annan författare ta över pennan och fortsätta skriva om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander är jag skeptisk till. Dock så pass nyfiken att jag lånade den och har nu börjat läsa.

Eftersom det skulle bli mellan 10-15 grader minus så passade vi ävenpå att frosta av frysen. Allt bars in i växthuset igår och idag kunde vi fylla frysen igen. Jag hittade saffransbullar och kakor från i julas! Mums!

Sedan skulle jag ut på en sparktur tänkte jag men fick nöja mig med att  använda apostlahästarna eftersom det var ordentligt sandat. Det går inte att sparka på sandad väg och var jag än tog mig så var det sandat Bra i och för sig eftersom jag hatar halt väglag.
Det fick bli en rejäl promenad i mina nya termobyxor och Icebugs,  skor med inbyggda dubbar. De är inte vackra men mycket ändamålsenliga. Det viktiga är att jag kan gå ordentligt och gå fort till och med, utan att behöva vara rädd för att halka.

Jag  kollade in de nya kedjehusen i skogen där våra barn lekte, suck! Inga träd kvar, bara husrader. Förorten växer så det knakar men SL har inte fattat att vi behöver en utbyggd busstrafik i avvaktan pendeltågsstationen. Byggnationen av vår pendel tågsstation är på g, visst är det så. Dock  lär jag hinna gå i pension innan den blir klar om tre år. Det är väldigt långt tills dess. Och många bussresor i överfyllda bussar.

Så här års är det ju läge att se alla filmer som jag missat på bio. I går  blev det  Saving mr Banks,  en film om Mary Poppins skapare,  PS Travers ochom  Walt Disneys enträgna arbete att få göra film av hennes böcker.  Han lyckades ju till slut, med Dick van Dyke i huvudrollen. Och plötsligt så mindes jag att jag var väldigt förtjust i desssa böcker om Mary Poppins. När jag ser på bilderna av bokomslagen så väcks definitivt minnesbilder. Filmen såg jag långt senare på TV, biobesök blev det inte många av när jag växte upp. När jag kollade filmsnuttar på Youtube så hittar jag en pärla, The sister s suffragettes! 1964 år genustänk!

Nu är det vinter och skidan den slinter - så heter det ju i den gamla visan. Det är sannerligen vinter, med besked. Men inga skidor för mig. Skidor är inte min grej sedan jag bröt handleden för 13 år sedan.
Dessutom är det för kallt.  Idag har vi haft 14 grader kallt, snön har singlat ner i några dagar.  Dock har jag knappt varit ut fast jag har varit ledig fyra dagar på raken.  Bara åkt bil och handlat och så hem igen. Nyårsafton tillbingade vi hos våra goda vänner sedan 40 år, så länge har vi känt varandra.

I går for min äldste son tillbaka till sin arkitektutbildning i Holland och de övriga i familjen var på sina jobb. Så det var bara jag och katterna hemma idag, min lediga dag. Eftersom jag jobbar på ett företag med kollektivaavtal så har jag lediga inarbetade dagar som t ex Trettondagsafton.

Hur tillbringade jag denna lediga dag! Som jag ofta gör på lediga dagar, storstädade. Kastade ut granen, nåja den står på sin fot ff men på altanen. Den passar ju bra där, gör inget att den barrar utomhus. Pepparkakshuset tömdes och alla tomtar fick åka in på vinden igen. Sedan fram med skurtrasor och Ajax. Dammsugare fram.  Katterna gömde sig raskt, bäst att hålla sig undan tänkte de nog.
Egentligen hade jag tänkt mig att  gå ut i snön och njuta av solen som faktiskt visade sig men det var ca 12 grader kallt och i kväll sjönk temperaturen till 14 minus. Men i morgon ska jag ut på promenad i alla fall. Jag har köpt IceBugs nu och kan utn oro för att halka gå snabba promenader på isiga vägar. Det var verkligen skillnad att gå i sådana skor jämfört med vanliga kombinerat med broddar.
Kanske tar jag ut katterna en sväng också men de gillar inte att gå i snö..

Ser du stjärnan i det grå..

Julhelgen är över. Nu är det mellandag och i morgon och på tisdag ska jag jobba igen. Det känns faktiskt rätt så skönt. Det blir ju en massa ätande av godis och kakor när jag är ledig, har redan gått upp två kilo.  Det gråa och trista julvädret har i vart fall inte lockat ut mig så mycket men i går blev det en lång promenad i alla fall. Det har regnat en del och mest plusgrader.  Men idag blev det snö, hurra! Några minusgrader och snöfall - det är julväder som jag vill ha det. Så jag tog raskt på mig kängorna och gick ut med Maja, den tuffaste av kattena. Men hon ville inte vara i snön, usch nej! snabbt in igen. Jag tog därefter en liten promenad längs några gator och där var inte det någon som gått ännu och inte heller på gångstigen,  helt vitt och orört.  Här och där syntes stjärnmönster i gatan.

 Jag njöt i fulla drag av snöfallet men inser att det kan bli problem med kollektivtrafiken i morgon. Så fort det blir snö så får SL problem..Men om det fortsätter snöa så kan jag ta fram sparken!!

Det behöver ju inte bli som julen 2012, men lite mer snö än vi har nu vill jag gärna ha.

Praktfull amaryllis och blommor i allmänhet blir jag aldrig trött på så jag har nog köpt 25 st hyacinter i olika färger och gjorde egna jukgrupper. De är nu bli utblommade, doftar gott den första veckan men sedan blir det lite unken doft.  Amaryllis har vi ett flertal, de avlöser varandra i  blomningen. Av snittblommor har jag gjort arrangemang för matbordet. Att duka med finporslin och manglad duk samt levande ljus förhöjer vilken måltid som helst. Ernst är en bar inspiratör vad gäller dukning!

Julemat på alla fat!

Eftersom det blir en grön jul i år, med noll snö och 10 grader varmt så köpte jag flaska spraysnö.. Sprayade på granprydnaden utomhus. Sedan sprayade jag lite på dekorationsvadden runt pepparkakshuset. Lite kitchigt, jag vet.Men vad gör man inte för illusionen av A white Christmas!

Polynéer! 

 I frysen finns nu fyra sortersrhembakta kakor, så var det i mitt föräldrahem, min mor bakade och mina systrar likaså. Jag är inget undantag, kakor måste finnas till jul.Men jag håller mig nu till fyra kaksorter, inte sju..

Saffransbröd 

Plus två sorters godis! Puh. Men nu känns det som jag hunnit med en hel del. I morgon ska jag köpa julklapparna som fattas, sedan blir det till att slå in dessa.

Matlagning inför julen blev två sillinläggningar, dels citron och limesill och dels glasmästarsill. Ett brödbak, fruktbröd med surdeg hann jag med. Plus kola och chokladfudge vid namn Strykande åtgång! Ett gammalt recept från Arla som är är ack så sött och gott!!

Så var det dags för julgransinköp. Vi hittade snabbt vad vi tyckte var en lagom stor gran, jämn i formen (de är numera formklippta!). I morgon får den komma in och bli klädd.

Julstök!

Idag har jag varit ledig, tog en semesterdag för att få klart lite av julstöket innan julveckan! Jag har faktiskt köpt en hel del julklappar i god tid, några återstår dock.
Idag gjorde jag kalasgoda köttbullar på över två kilo färs från gris, nöt och älg. Med krydd-, vit- och svartpeppar, hackad brynt lök och två äggulor samt lite kolsyrat vatten så blev de perfekta. En liten skvätt grädde blev det också i smeten.
För att effektivisera rullandet så slevade jag ner köttfärs i lagom mängd i en spritsstrut av vaxad plast utan något munstycke-  Helt perfekt! Jag skar korvlängderna i lagom bitar och rullade snabbt till bollar i lagom storlek. Det blev inte alls så kladdigt som det brukar bli när man rullar köttbullar för hand.

Sedan brynte jag köttbullarna i stekpannan och efterstekning i traktörpannan för vidarebefordran ner i foleformar och infrysning. Fast sista omgången blev dagens middag tillsammans med potatismos och hemgjord lingonsylt.

I morgon ska jag göra Glûhwein a la Ernst, tända ljus och mysa. Men först inköp av gran och julskinka, sill för inläggning och lite julmat. Hm, ja det blir ju en hel del mat med alla matglada i vårt hushåll.