Vinterkänsla!

Idag var jag in till stan och träffade mina f d kollegor från försäkringskassan. Den äldsta är över 80 år  och en pigg dam. Den pigga pensionärskvintetten åt lunch i Kulturhuset och kollade sedan in Marionetteaterns fina dockutställning. Därpå fotoutställningen Witnesses om nazisternas koncentrationsläger och utrotning. Den var stark, jag klarade nästan inte att se de fruktansvärda fotona. Jag har sett en hel del foton från koncentrationslägren, journalfilmer m m genom åren men blir alltid lika berörd av dessa foton.
Det är nog bra att friska upp minnet så att vi inte glömmer. Snart är de sista överlevarna borta men deras vittnesbörd finnas kvar. Vi ska aldrig glömma vad som skedde. Det får aldrig ske igen.

Ikväll är det minusgrader och det har snöat pyttelite, men i alla fall. SNÖ!
Jag fick lite entusiasm och gjorde mina goda chokladkola men turkisk peppar! Mycket goda!

Dags att lägga den lutade fisken i blöt!?

Anna-dagen, 8 december 2018.
Som vanligt har det regnat. Det är blött, disigt och mossan växer överallt. Det plaskar i markerna. När jag i veckan gick runt i trädgården för att se över ljuskedjorna,  som jag satt upp inför julen, så såg jag att en syren hade några grenar med utslagna gröna blad . Det var dock minusgrader förförra veckan så bladen hade frusit..
Vädret är så grått och trist  trots all julbelysning, så jag vet inte hur jag ska stå ut. Jag brukar tycka att november är värsta månade men nu är det ännu gråare. 
Den här klimatförändringen som vi nu ser, med ett väder som inte alls hör till vår del av Skandinavien, är djupt oroande. En del tycker kanske att det är bra med varmare klimat. Men nej, det är inte vårt väder. Vi borde ha en kall vinter med snö och kyla och en ren frisk luft. Många klagar på att de är trötta, och det är inte att undra på när vi inte ser någon sol.. Bara dimma och och regn.
Förra helgen var vi på Skansens julmarknad, i hällregn! En fördel med regnet var att vi upptäckte Nyloftet, där tog vi skydd till slut mot vätan. Jag har varit på Skansen många gånger men aldrig varit in där.
Jag pysslar och bakar. Försöker få till julstämning trots det gråa utanför. I veckan är det dags att göra i ordning pepparkakshuset och tomtelandet.. När vi var på Skansen så köpte jag ett litet fint dekorerat pepparkakshus, skönt att slippa detta pilljobb.

Saftigt inlägg och insyltade typer

Den här hösten har varit exceptionell, liksom sommaren. Kanske för att jag varit ledig, pensionerad som jag är. Blommorna slutar aldrig att blomma, idag plockade jag in malva och lejongap. Eftersom det är 9-10 grader varmt fortfarande så fortsätter gräset att växa och till och med fågelfröna har grott. Jag trodde att det gröna som hängde ut från behållaren var mögel, men det var gröna blad.

Denna höst har ju gett en jätteskörd av äpplen för de flesta. För vår del var det en mer blygsam skörd, cirka 20 kilo. Men för oss var detta en stor skörd, brukar få ett par kilo maximalt.  

Vi fick dock mängder av äpplen från grannen samt även päron. Vi lämnade in 50 kilo äpplen till ett musteri, Rosenhill, och efter fem timmar i kö med bilen kom maken hem med 21 liter must. Jag gjorde även egen must på ca 10 kg. Plus  äppelkaka, äppelkompott, äppelsaft och råsaft.. Av päronen har vi lagt in i sockerlag med ingefära, stjärnanis och vanilj plus ångat saft i saftmaja.

Vi fick även massor med svarta vinbär redan i juli som blev till saft och frystes ner i PET-flaskor. För inte tala om all fläderblomssaft som vi har i frysen!

Nu är det mörka hösten och snart advent, faktiskt är det jul om en och halv månad.. Jag läser böcker, råkade köpa en hel hög senast jag var i bokhandeln.  Nu har jag precis avslutat boken "1793" ,  en riktigt bra bok från 1700-talets Stockholm av Niklas Natt och Dag.

Post val-ium

Jaha, det var det. Valet alltså. För två månader sedan och vi har fortfarande ingen regering. Kanske blir det extraval. Och hur jobbigt är inte det! Men huvudsaken är ju att landet får ett styre. Och inte ett blått eller blågrönt då! Och de bruna stänken av SD vill vi absolut tvätta bort!  I vart fall så vill jag det!
- Dödläget var nog väntat men nog tusan trodde jag att folk skulle fatta bättre. Men om 18 % nu vill ha SD så kommer att dessa väljare att ångra sitt tilltag om SD får möjligheten att att förstöra hundra år av jämställdhet, kvinnors rättigheter och så mycket annat.
Jag blev arg och förbannad på valresultatet och känner en desperation över att svenska folket inte förstår att vår framtid står på spel. Miljöpåverkan som i år gett oss en osannolikt varm sommar och varm höst men slagit mot lantbruket och skogsbruket. Det är ju inget att oroa sig enligt SD som vill att miljöpolitik ska ske utanför vår t land.

Frustrationen före valet fick mig att gå med i det parti som jag tidigare varit engagerad i. Jag har delat ut flygblad, kakor och rosor.  Deltagit i dörrknackning i förorter och pratat med folk. På valdagen stod jag utanför vallokalen och delade ut valsedlar för mitt parti. Det känns i alla fall bra att ha gjort vad jag kunnat.
Tyvärr bor vi ett område med gedigen borgerlig valkår och i år blev SD större än socialdemokraterna i min valkrets. Det är inte klokt.
Nu är jag ju pensionär så jag har tid att engagera mig och har nu börjat ägna mig lite år partiet, speciellt kvinnofrågor som ligger mig varmt om hjärtat.
För ett tag sedan var jag på brunch med denna kvinnoklubb, det var mycket trevligt. Vi lyssnade på ett föredrag om könsstympning som hölls av en barnmorska från SÖS.   Det är fruktansvärt att detta pågår fortfarande. I vissa länder i Afrika är det upp till 90 procent av flickorna som könsstympas. Det är så vidrigt.

Starka kvinnor behövs som förebilder. Många kvinnor har valt bort barn och familj och varit fullt engagerad på andra håll. De kan få ett epitet som kalla och okvinnliga.. bara för att de valt bort barn.
Min syster H är född i slutet av 30-talet. Hon var den äldsta av sex barn i en jordbrukarfamilj, och fick gå sju år i folkskola. Att ta realen som det hette då, var det inte tal. om. Inte för någon av de fyra äldsta syskonen, men deras läshunger  och studievilja medförde att de alla studerade på folkhögskola och sedan högre utbildning. H flyttade till Stockholm efter några år som kontorist,  gick på folkhögskola och sedan socialhögskolan och blev kurator.
H har för mig alltid varit en stark kvinnoförebild. Nu i höst har H fyllt 80 år.

Hon är inte längre helt klar i tid och rum. Jag saknar att kunna prata med henne om vår familj, om våra minnen och vår bakgrund i Västerbotten. har alltid varit min förebild: en fri, jämställd och intellektuell kvinna som aldrig gett upp sin integritet och sitt engagemang och som alltid funnits till för oss.

Detta med folkhemmet och studiebegåvningar, kan vara bra att tänka på. Förr kunde bara de  rikas barn fortsätta till högre studier. Mina syskon, fem stycken var alla studiemotiverade och via folkhögskolor för de fyra äldsta, blev vi alla akademiker. Detta som barn till ett jordbrukarpar som kämpade för att få ihop ekonomin.

Valarbete

Om 11 dagar är det val. Om du inte  tänkt dig att rösta så tänk om. Rösta på ett av de etablerade partierna som S, C, L, M eller V - allt utom småpartier = att slösa bort din röst och SD  = släppa lös fan dvs nazister och andra terrorister i riksdagen.
Att rösta på SD är att gå hundra år bakåt i tiden.  Jimmie Å vill lägga ner publik service och P3. Skitkanal anser han. Jag säger : skit på dig Jimmie Å.

Jag valarbetar - delar ut flygblad, rosor och knackar dörr. Om det blir storslam för SD så har jag i alla fall gjort en insats för att stoppa detta raseri av hat och vidrigheter som SD och nazismen står för. 

Det är den 9 augusti anno 2018, den den hetaste sommaren på 260 år. Så vi som nu har svettats, solat och badat oss igenom sommaren eller jobbat, eller som jag, inlett pensionärstillvaron, lär ju inte uppleva en sådan sommar igen. Det är  miljöförstöringens effekter som vi nu upplever. Hela Europa har haft extremt höga temperaturer i sommar. Och denna "fantastiska" sommarvärme, för det har det varit även om värmen varit extrem, började redan i maj. När vi var New York regnade det och var rätt svalt medan det var stekhett hemma och så fortsatte det när vi kom hem i mitten på maj. All försommarblomning var avverkad i början på maj, syrenerna var överblommade vid skolavslutningen. Vi skördade det mesta som fläderblom, jordgubbar och vinbär flera veckor tidigare än normalt. Men vad är normalt!  Kanske blir det så här varje år framöver. Vi ska installera AC i huset innan nästa sommar, för så här varma nätter går inte ihop med behovet av nattsömn.

Sommarn som inte regnar bort

Sommaren är i sitt esse. Den har hittills varit utan sin like, kanske som sommarn 1994. Försommarvärme, torka, mera sol och värme, 30 grader!  Puh!
Därpå en kall och regnig midsommar, som så ofta. traditionsenligt Vi tillbringade  midsommaren hos våra goda vänner i Roslagen. Det var trevligt som alltid, och vi passade även  på att uppvakta Gunnel som fyllt 60 år! 
När jag gick i pension fick jag bl a totalt fyra champagneflaskor från kollegor och exkollegor så det passade ju bra att dela med sig så efter en regnig och blöt färd ut till Rosslagen så tog vi fram en flaska champagne och snittar som jag gjort i ordning hemma. Trevlig start på midsommaren. På midsommardagen tog vi en tur till Norrtälje innan det var dags att återvända.

Efter lite ostadigt väder kom sommaren tillbaka med full styrka. Nu är det så varmt och torrt att bönderna måste snart nödslakta en del boskap. En ekologisk grisfarmare ger bort 68 grisar, det är ju katastrof för den enskilde lantbrukaren så klart.  Maten blir dyrare i höst  och den här extrema torkan ger onekligen insikt i hur de har det i länder där det inte regnar på ett helt år..
Än så länge har vi bevattningsförbud i vår kommun men dt gäller att vattna med förstånd.

Min tid är nu!

Nu är jag lös och ledig. Den 1 juni gick jag i förtida pension med uttag av tjänstepension enligt FTP 2-planen vilket innebär att jag nu har en hyfsad pension fram till 65 år. Egentligen kunde jag ha gått vid 62 år, jag är 63 om ett par veckor men jag var inte riktigt mogen för pensionering för två år sedan. Man måste som anställd anmäla sin pensionsavgång 12 månader innan och under 2016 var jag inte inne på att helt sluta, eftersom det även fanns en deltidslösning. Den deltiden innebar dock bara att jag kunde gå ner till 80 % och jag fick ingen täckning av inkomstförlusten genom något pensionssystem.Jag kunde dock varva ner vilket behövdes och förra våren, efter dels strul med deltiden och dels ett  dåligt löneavtal igen, så kände jag efter: vill jag fortsätta jobba tills 65 år i ett jobb där jag som äldre arbetskraft inte satsas på, inte ges intressanta uppdrag eller känner mig uppskattad av företaget och där det nu blir stora tekniska förändringar. De flesta av mina kollegor som jag arbetat med under alla år på företaget har dessutom försvunnit en efter en, gått i pension eller till andra jobb. Jag kände inte att jag hade någon större samhörighet med den yngre generationen, så detta bidrog också. Svaret blev att jag lade in om förtida pensionsavgång!
Jag ångrar inte detta ett enda dugg! Jag kan ångra lite att jag inte gick förra året men nu njuter jag mitt otium för fulla muggar.
Innan jag gick i pension tog jag tre veckors semester i maj. Förtst jobbade jag i trädgården och sedan åkte jag till New York i tio dagar med min man. Vi hann med otroligt mycket på dessa dagar. Nästan för mycket, skulle kanske ha haft ett lugnare tempo. Staden är för stor för mig, skulle inte kunna bo där men det är kul att ha varit där. Vi bodde på ett bra hotell på Manhattan och där var det ruschigt värre. Lite lugnare i Brooklyn, Greenwich Village och Chinatown samt Little Italy (stadsdelen som nästan helt upphört att vara en del av Italy och istället en del av Kina). Vi cyklade i Central Park, cyklarna hade inga fotbromsar till min förfäran men det gick bra) Vi var i Botaniska parken i Brooklyn, Metropolitan museum of Art, MMA. Precis då var utställningen Heavenly Bodies - Fashion and Catholic imagination  installerad. Den invigdes helgen därpå men vi kunde se den i sin helhet. Förutom dessa kreationer, så har jag nog inte sett så mycket konst från hela världen!  Vi var på muséet under två dagar. Så nu har jag sett NY, been there - done that!

Central Park var en underbar oas  och huset där John Lennon bodde, hans minnesplats och minneslund som Yoko Ono donerat var fint att se. Skyskraporna är mäktiga men bara hus egentligen.  Vi skippade Empire State Building, istället åkte vi upp till observatoriet på One World Center, 101 våningar högt  - där var vi.

Knytblusens återkomst

Oj oj vilken respons som upproret mot Akademien,  #knytblusmanifest fick. Idag demonstrerade över 1 000 personer utanför Börshuset. Inte bara kvinnor utan även många män fanns med på Stortorget.
Det kändes rätt och riktigt!

 Tiden går så fort, våren är äntligen här och alla fåglar kommit re´n.
Jag har varit i trädgården några timmar efter jobbet och nu har frösådden satt fart. En del frön har redan slagit till och rotats sig så jag måste plantera om i större krukor. Sedan räfsade jag löv, det finns hur mycket som helt liksom av mossa.
Nu när jag snart går i pension på heltid så har  jag ju tid att strosa och att bara göra ingenting.  Jag stannar upp då och då och drar djupa andetag, njuter av vårsolen och av den första humlan på krokusen.
Eftersom jag jobbar deltid så har jag ju mina lediga fredagar som varit räddningen under detta sista år av mitt arbetsliv. Att trappa ner inför pensioneringen har varit bra för mig. Jag har haft bättre ork och kunnat vila på kvällarna. Fredagarna har i och för sig gått åt till att städa, inhandla nödvändigheter, pyssla och dona och allt det där, som jag tycker är viktigt. Göra det trivsamt hemma till exempel.
Jag har nog checkat ut ganska mycket redan, har haft lite väl lite att göra det här sista halvåret så det har varit lite småtråkigt. Nu har jag lite med så dagarna går fort, jobbar bara totalt 14 arbetsdagar till. I maj åker vi till New York och sedan två veckors jobb innan min pensionsavgång.
Om bara hälsan står mig bi så ska jag bli en aktiv pensionär och göra allt det där som jag alltid velat göra, men inte kunnat för jobb och alla förpliktelser.

Far och flyg!

Så fort tiden går, snart är ju även påsken över. Jag tog  så klart en tur till Blåkulla med katterna i torsdags.
Vi hade bullat upp med påskgodis till alla små häxor som brukar komma förbi, men i år blev det inte så många. Så då måste vi ju äta godiset själv.. Plus att jag hade köpt en del till oss också.  På långfredagen åt vi oss igenom dagen. Middag blev en fantastisk lammstek späckad med vitlök och rosmarin, som förrätt en supergod receptlaxmousse.    Påsktårta var det ju kul att göra så även en sådan producerades till familjemiddagen på långfredagen. Igår blev en det god sillunch med husets inlagda sill plus ABBAs goda sillar med ingefära  och granskott m m smaktillsatser.
Nu går tiden väldigt fort, har bara fyra veckor kvar att jobba. Sedan ledig tre veckor, varav tio dagar i New York, och sedan blir det två veckors arbete innan jag checkar ut från jobbet för sista gången. Känns både skönt och lite, fast bara lite, vemodigt. Jag vet att jag gör ett bra val, att sluta jobba nu nä jag fortfarande har ork och hälsa att göra något vettigt med fritiden. Jag får en bra avtalspension och kommer att klara mig bra ekonomiskt. Nu behöver jag ju inte så mycket av nya kläder längre, har inget behov av att följa modet längre och så blir det absolut billigare luncher. Inte heller har jag behov av ett SL-kort varje månad, även fast jag nu använder pensionärsrabatten så räcker det ju att ha en reskassa inställd på pensionärsresor!  Jag har min elcykel att susa omkring med här i omgivningarna, eller bilen eller så tar jag buss/tåg. Nästa år kommer pendelstågsstationen att öppnas så då blir det 20 minuters resväg till City, för museibesök och pensionärsträffar, släktforskning och allt vad jag ska pyssla med.

 I media har debatten böljat om hetsen mot Stadsteaterns förre chef, som valde att avsluta sitt liv vid 58 års ålder, enligt bulletinen från Stadsteatern. Det är ett mildare uttryck än att ta sitt eget liv, begå suicid eller ta självmord.
Han må ha varit en hård chef men de där media-dreven är helt sjuka. Det är fullständigt vidrigt att man hänger ut personer oavsett om de är kända eller ej. Vi behöver inte veta allt om alla. Nu skrevs det mycket i media om hans död, spekulerande hit och dit och det måste kännas för d-t för hans familj. Varför kan de inte få ha sin sorg i fred? Han valde att lämna, både sin tjänst och sitt liv, och därmed sin familj! Att inte orka leva, så outsägligt tungt för de som blir kvar.
Jag vet, för en av mina systrar tog sitt liv, strax innan hon skulle fylla 40 år. Det är nu nästan 40 år sedan men jag kommer aldrig att glömma hur det var som anhörig.
Jag tror på godhet och att göra  gott, att göra bra saker och glädja andra. Det man vill att andra ska göra mot en själv, ska man göra mot dem. Behandla någon väl - så behandlas du väl. Tyvärr stämmer ju inte alltid detta, otack är världens lön, det vet vi. Men godheten måste segra, och ondskan hållas tillbaka, vändas till något konstruktivt.