Till minne av en älskad katt med stora vita tassar
Jag sörjer vår katt Elliot. I går fick han somna in, och jag
saknar honom så det gör ont. I förrgår, 22 februari blev han akut sjuk och inget fanns att göra. Han kräktes och ville varken
dricka eller äta, låg helt stilla och trött. När han inte var bättre i går
morse åkte vi in akut till djursjukhuset. Jag hade inte en tanke på att han
skulle vara död några timmar senare. När vi körde dit med honom på förmiddagen
jamade han i sin korg, uppbringade nog sin sista krafter för att protestera.
Han avskydde att bli instoppad i en kattbur. När han kom ut på
undersökningsbordet kurrade han så högljutt att det var svårt för veterinären
att lyssna på hjärtljudet.
Vi fick lämna honom hos veterinären för provtagning och
ultraljud och efter några timmar ringde kliniken och lämnade det dystra
beskedet att Elliot var döende. Han hade tumörer i bukspottskörteln, metastaser
i levern och vätskefylld buk. Vi blev chockade, hur var det möjligt att han
från en dag till annan var så sjuk. Varför såg vi inte att han var sjuk?
Han kanske var tröttare, åt mindre och betedde sig lite
underligt sista månaden. Lite kontroverser
med vår andra katt, Maja men i övrigt som vanligt: kelsjuk, hungrig, och
lekfull emellanåt. Kurrade så for vi klappade honom. Men han var som vanligt i övrigt. Varje kväll
ville han bli borstad, snurrade runt soffbordet och buffade på oss; borsta mig!
Husse borstade honom minst en stund per dag.
Kvällen innan vi åkte in med honom till Bagarmossen
djursjukhus låg jag på soffan bredvid
honom borstade, borstade och försökte få honom att dricka. Såg på hans förstorade pupiller att något var
väldigt fel. Kanske skulle vi ha åkt in på kvällen men det hade inte hjälpt. Det
fanns ingenting att göra och måste låta honom somna in.
Igår kväll den 23 februari fick han lämna jordelivet Vi
samlade familjen runt honom och tog farväl i ett rum på Bagarmossens
djursjukhus. Personalen ska ha eloge för de hade ordnat ett rum med blomma, tänt
ljud och mjuk filt till Elliot. De kom in med honom i buren och lyfte upp honom
på bordet. Vi formade en ring runtom bordet och klappade och smekte honom över på pälsen och de mjuka lena öronen. Han
kände sig nog trygg med oss. . Pratade med honom. Så kom veterinären in och förklarade förloppet, gav
honom injektionerna och lät oss vara ifred med Elliot som nu gled bort mot evigheten. Det var ett fridfullt och fint avsked. Men så jag
sörjer. Jag grät i går kväll, jag vaknade i natt kl och sorgen lade sig genast över mig. Grät så
att jag skakade.
Nu börjar det lugna sig lite men sorgen har sin plats. Att få sörja sin älskade katt är viktigt.
Tusse 2014-2026
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar