Rosa oktober

 

Nu är det den första oktober, Rosa Bandets månad. Överallt ser vi kampanjen för att gå på mammografiscreening, att undersöka sina bröst regelbundet och söka läkarvård. Dock är ju inte mammografi allenagörande för upptäckt av cancer i vävnadstäta bröst. Detta fick jag uppleva. 

Jag har genomgått två fall av bröstcancer, är bilaterat bröstamputerad, först 2007 och sedan 2014. 

 Så länge jag kan minnas, så har jag haft en väldig skräck för att få cancer. När jag växte upp på 60-talet, hette det kräfta. Det var ofta för sent att göra något. Mycket har ju hänt sedan dess, tack och lov. En tidigt upptäckt är a och o.  
  

Med alla cancerfall i min släkt så var inte oron obefogad för att själv drabbas.  Jag var ung när jag insåg vikten att egenundersökningar. Undersökningsmetoden mammografi infördes som allmän screening 1986. För min del gjorde jag nog den allra första undersökningen 1976, på Radiumhemmet, om jag inte minns fel. Jag var ju väldigt ung men hade en relativt svår cancerskräck. Då och då kände jag en knöl eller annat misstänkt, när jag skulle göra dessa månatliga självundersökningar i duschen. Det var dock alltid något ofarligt och jag kunde pusta ut. 

När jag läser om cancerbehandlingarna i andra landsting så inser jag att det är väldigt bra här i Stockholms län. Det fanns redan då på 80-talet ganska många bröstmottagningar, förutom Radiumhemmet och Sophiahemmets mottagningar. Det har alltid varit ganska lätt att få en tid snabbt, även om man fick vänta ett par veckor på besked.

När jag diagnosticerades med en tidig bröstcancer 1997 var jag 52 år. Min mor dog i sjukdomen på 80-talet och en syster likaså på 90-talet. 

Det ironiska är att det inte alls skulle bli mammografi som avslöjade min cancer utan något helt annat, magnetkameratekniken. Hade jag bara gått på vanliga mottagningar och inte fått göra magnetkameraundersökning så hade jag nog inte kunnat skriva detta nu. 

På 2000-talet började jag gå på regelbundna årskontroller på Sophiahemmet som hade en mycket bra bröstdoktor, en kvinnlig onkolog som verkligen tog min oro på allvar. Jag gjorde min självundersökningar regelbundet och kollade efter förändringar, indragningar av hud m m. 

Våren 2007,  vid en månatlig koll tyckte jag mig se något avvikande på höger bröst. Efter en tids oro beställde jag tid på Sophiahemmet. Vid undersökning med mammografi  hittades inte någon cancer i höger bröst men den vaksamma onkologen på Sophiahemmet föreslog även en undersökning med magnetkamera.

Sagt och gjort, jag fick göra denna undersökning med MRT efter någon vecka och dagen därpå ringde de från Sophiahemmets mottagning. MRT friade höger sida men i vänster bröst kunde de se tre små tumörer.  En s k by the way-diagnos eftersom det var höger bröst som var det misstänkta.   I vänster bröst var de tre  små förändringar, ett mycket tidigt stadium, med noll spridning till lymfkörtlar och jag behövde "bara" operation och strålning.  Det var en blandning av tur och skicklighet, tur eftersom att jag ändå gick på mammografin, och skicklighet att onkologen på Christinamottagningen skickade mig på mer avancerade undersökningar, som ultraljud och magnetkamera (MR).  

Efter första cancern fick jag gå på kontroller årsvis, enligt nationella vårdprogrammet. Eftersom tumörerna var svårupptäckta så fick jag också göra fortsätta med MRT förutom mammografi. Åren 2008 - 2010 var allt lugnt. Vid MRT hösten 2011 såg man en mindre avvikelse som man inte ansåg vara oroande, och ultraljudsundersökning gav inte heller någon indikation. Så jag fick komma tillbaka på halvårskontroller ett par gånger under 2012, och blev frikänd. Inga misstänkta förändringar så jag kunde slappna av igen. Livet gick vidare.                                                         
Jag skulle  ha gjort en ny kontroll hösten 2013 men fick aldrig någon kallelse. Jag fick vänta i totalt fyra månader och påminde flera gånger. Så här i efterhand är jag ju glad att jag inte valde att låta tiden gå utan påminde själv. Annars hade det tagit ännu längre tid. Till slut, i januari 2014 fick jag en tid.  

 Först magnetkameraundersökning som vanligt. Det faktum att jag hade fått vänta på en tid i fyra månader pga remisstrulet gjorde mig lite orolig. Nu såg man en avvikelse jämfört med förra undersökningen 2012. Oron föll tung som sten över mig igen. Jag pratade med läkaren om att det var lika bra att ta bort allt på gång, nu genast. Jag fick verkligen panik.

Undersökning på undersökning tog vid. I februari gjordes en biopsi med ledning av MR-undersökning.  Det var nog den mest smärtsamma undersökning jag gjort, man rotade runt i bröstet med en nål under ledning av MR-kameran som jag åkte in och ut ur under totalt fyra gånger och man märkte ut med ett metallclip var förändringen var. Provet analyserades och resultatet fick jag efter två och halv vecka, en sköterska från bröstmottagningen ringde till mig och jag skulle träffa läkaren samma dag. Jag förstod direkt. 

Det var cancer igen. Jag träffade den läkare  som jag haft ett par år nu, och vi gick igenom allt. Vi trodde båda att det var en tidig form även denna gång, och jag kände mig trots allt ganska lugn.                                                                 

Behandling
Jag opererades som planerat i början av april. Dessförinnan hade jag poängterat för läkarna om att jag ville att de skulle ta hela bröstet, allt för att slippa en ytterligare operation som förra gången då det inte räckte med en tårtbitsoperation. Det blev alltså mastektomi (totalt borttagande av bröstet) direkt och utrymning av en bunt lymfkörtlar men man inte hittade portvaktskörteln.  Denna teknik, sentinel node,  innebär att man gör en biopsi av den lymfkörtel som först av alla tar emot lymfvätska från bröstet och tumören, den s k portvakten. Den tas bort och analyseras direkt på plats, under operation och utifrån den så vet kirurgerna vad som ska tas bort.. Men den här gången hittades man inte denna men man tog bort bröstet och en bunt lymfkörtlar.
Detta var ett orosmoment  och jag blev mer och mer betänksam. Efter operationen var jag sjukskriven en månad och började sedan jobba deltid, orken fanns inte riktigt där för att jobba heltid. Det var som jag kände på mig att något var fel, var orolig och kunde inte släppa tanken att det var något. Samtidigt var det en fantastisk vår med tidig grönska och trädgården blomstrade. Trädgårdsarbetet var återigen min räddning och min terapi.
I början på maj, fyra månader efter den första undersökningen och postoperativt en månad, var det dags för återbesöket på kirurgen och detta blev en enorm chock. 

Allt var som ett töcken. Det var verkligen en tung tid. Själva cancerbehandlingen kom dock inte i gång förrän i juni eftersom en hjärtutredning behövdes innan behandlingstart. Dessutom gjordes datortomografier och scint av skelett och buk, de senare krävde jag själv då jag var utom mig av oro för spridning, och fick igenom detta utan diskussion. Dessa undersökningar frikände från spridning till skelett och organ så jag blev ju väldigt lättad över detta i vart fall.

Eftersom det var spridning till lymfkörtlar fick jag genomgå sex stycken TAC-behandlingar (bestående av tre olika cellgifter: Taxotere, Adriamycin och Cyclofosfamin) var tredje vecka.  Efter halva behandlingen med cytostatika,  hade jag dock så stora biverkningar att de ändrade doseringen och läkaren undrade om jag ville göra ett uppehåll, men nej, jag ville köra på..

Behandlingen pågick under tre månader och sedan fick jag vila ett par veckor innan strålningen. Jag var klar med strålningen strax före jul 2014. 

Under senaste tio åren har forskningsrön visat att mammografin inte avslöjar tumörer i bröst med tät vävnad. Där krävs fler undersökningar som ultraljud, MRT och kanske har det tillkommit nya metoder. Jag hoppas att kvinnorna inte nöjer sig med mammografi, utan kräver besked om de har tät bröstvävnad och i så fall kompletterande undersökningar. Jag hade tur som haft mycket bra onkologer både på Södersjukhuset och på Sophiahemmet. Det är inte att överdriva att läkaren på Sophiahemmet räddade mitt liv med MRT. Fråga din läkare om du bedöms ha en tät bröstvävnad - kräv då ytterligare undersökning som MRT.