Njalta hemlängtan

Just nu har lite hemlängtan till byn norrut som jag lämnade när jag var sexton.  Men vi är i full färd att glasa in altanen till en veranda och lägga på nytt tak, så vi lär inte hinna i sommar heller. Just nu lockar inga Norrlandsresor heller, det är bara 10-15 C, blåser kallt och regnar. Varierande väder med andra ord. Skulle sitta fint med lite värme. Det ska bli så mysigt med den inglasade verandan. Vi kommer att ha en glasvägg mot trädgården och resten blir inbyggt med fönster.

Så detta byggande medför att hembyn får vara även i år. Min syster som bor i byn , har jag inte någon kontakt med och så lär det även bli framledes. Hon har gjort sitt val och jag mitt, en mångårig tvist om bl a arv av hemmanet ligger bakom allt. Det går inte att överbrygga.

Jag var väldigt ung när jag äntrade långfärdsbussen söderut. Min mamma och min bror,  den senare  hade körkort och bil, en Volvo PV vinkade av mig. Både mor och jag grät, men det var bara att torka tårarna och så klev jag på bussen. Jag minns än idag hur jag var klädd. Det var varmt, juni månad 1971 och jag hade vita korts som mamma sytt till mig och syrénlila åtsittande tröja. En liten resväska. Jag grät en och annan tår till på bussen, slumrade och åt matsäcken som mor skickat med. Så anlände bussen till Uppsala där min syrra Gudrun mötte mig. Så började livet för i hembyn skulle jag ha inte ha utvecklats till den som jag blev. Där var jag bara en förläst jänta med glasögon, som mobbats så hårt i skolan att självförtroendet körts i botten. Där fanns Jantelagen, och den religiösa miljö som var som ett gissel. Det var så mycket som var synd.

Jag flyttade ju inte direkt till syndens näste, å nej. Uppsala var den

stad där jag återställde mitt självförtroende. Jag gick gymnasiet och fick kompisar, engagerade mig politiskt. Grunden till det liv som skulle följa, lades i lärdomsstaden. Jag gillade Uppsala men valde att sedan flytta till huvudstaden,  jobb och sedan högskolestudier och fortsatt politiskt engagemang. Det var tider det, man var medveten och protesterade mot krig och orättvisor.

Vad gör de nutida ungdomarna? Jo de speglar sitt ego genom Insta och FB. Precis som vi äldre förfallit till. Och även medelålders.

Sedan ett år tillbaka är jag avtalspensionär. och råder helt själv över min tid.  Eftersom jag hade ett bra kollektivavtal inom försäkringsbranschen kunde jag egentligen vid 62 år ta ut hel avtalspension, men väntade till 63. Då tyckte jag verkligen att nu fick det räcka, hade jobbat och kände mig inte sedd på arbetsplatsen längre.  Efter mina två sjukperioder p g a cancer hade jag blivit ointressant för arbetsgivaren. Dock nästan ingen sjukfrånvaro i övrigt men jag var äldre och de som haft cancer, tja de är ju osäkra kort. Antagligen tänkte mina chefer så, jag fick i vart fall inga intressanta uppdrag och uppgifter som de övriga i min grupp och jag låg mycket lägre i lönefältet än vad de flesta kollegorna. Så jag bestämde, jag pensionerar mig. Det fanns inte heller någon större social interaktion på jobbet och de som jag haft mest med att göra, hade slutat av ålder eller bytt jobb. När vi därtill skulle flytta till ett kontorslandskap blev det ännu ett skäl att lämna. Jag har aldrig ångrat detta, även om min pension framöver blir lägre. Jag tar vara på dagarna och är aktiv på olika vis.

Från april månad tillbringar jag nästan all tid  i trädgården och nu under sommaren så är det en del renovering att göra. Tiden löper på. Det gäller att ta vara på den tid man har. Så jag njuter av att bara kunna gå ut i trädgården, dra in doften av honungsrosorna och allt annat som doftar och sedan njuta av en bra bok i hörlurarna medan jag arbetar. Jag har börjat att lyssna på böcker i BookBeat och är helt fast!  Sedan i juni har jag lyssnat på 10-12 böcker samtidigt som jag läst några böcker,  helt perfekt när man målar bräder eller gräver i trädgården. Även om jag lyssnat på böcker så har jag försjunkit i bokläsande i min  läsefåtölj om kvällarna. När jag jobbade var jag så trött om kvällarna att jag inte orkade läsa. Just nu läser jag andra delen av Maj-triologin, hemmafrun från Övik. Nästan mina hemtrakter.