Fråga eller inte?

har du någonsin känt den där känslan att vara utanför, inte räknas med.
Nu menar jag oss vuxna, att känna att man ingår men ändå inte. Det är knepigt,  kan bero på min egen bakgrund, utanförskapet som jag kände som barn och tonåring. Jag har ju alltid varit lite för mig själv.
Jag kan ju inte påstå att jag har svårt att för att prata och umgås, men jag har svårt för alltför mycket tomprat eller kallprat.  Då kan jag bli tyst och bara stänga ner.

Ibland så kan jag känna väldigt starkt avstånd till somliga. Men det beror nog mycket på hur jag uppfattar personen mittemot mig. Är de intresserad av mig som person! Eller är  jag bara en person som de vet lyssnar på dem?

Jag har FB, med  knappt mer än 80 kontakter. Dock så dyker det hela tiden upp namn som jag tänker att vi kände varandra eller  så är det bara att vi kände till varandra?Jag minns en hel del personer men minns de mig? Jag har ju ett bra minne bakåt, men har de andra det?

Jag har dock inte något behov att ha så många kontakter på FB. det är mina vänner och släktingar och lite annat folk som jagträffat genom åren. Det räcker bra .
Det som är trevligt nu är att jag hittar släktingar på FB. Efter så lång tid som utflyttad Västerbottning så känns det bra i mina rötter. De blev uppryckta redan vid 16 år, jag var en ung planta som svajade men som sög mig fast i den uppländska jorden, växte och  blev stabil. Så blev jag så småningom en asfaltblomma, nja kanske inte för jag har alltid lyckats hålla mig till grönare områden. Och numera bor jag i en trädgårdsidyll.
I veckan som var fanns en intressant krönika i DN. Åsa Beckman, journalist och kulturchef på DN s anser att det är dags för oss kvinnor att frågestrejka  . En  intressant debatt om att vi som kvinnor ska vägra fråga om den som vi riktar frågorna till inte visar något gensvar.  För om inte den andra personen frågar dig i sin tur,  hur du har det eller något om dig själv så handlar intresset bara om den andre Jag håller med, absolut. Det är lite av det som jag känner, jag frågar och lyssnar men den som sitter intill eller bredvid, lyssnar inte på mig i sin tur eller frågar inte.  Jag är inte intressant. Ja men då får det vara.