Skrolla på bilden

tisdag 26 maj 2015

Maj kan man ju kalla kall. Nu är denna vårmånad är snart slut och då är det sommar, svårt att tro. Ack så kallt det varit. Jag har förgäves försökt få tag i heliotrop till altanen där den ska stå och dofta, även så sommarljus att sätta i en kruka men det har varit så kallt att plantskolorna inte kunnat leverera fullt ut, i vart fall enligt  Blomsterlandet och Plantagen. Så jag åkte till Plantagen helt i onödan förra veckan, kom i stället hem med en massa andra blommor. Ja ja, så blir det alltid. I trädgården växer det i alla fall och likaså i växthuset, en del plantor har jag satt ut, även fastän de var små. Men det är som de tar ny fart när de kommer ner i rabatterna.

I helgen blev det städning och inoljande av altanen som i sådana stunder känns väldigt stor. Jag slapp olja in den, det gjorde maken som tur var. Efter högtryckstvätt och oljastrykning
 så infann sig lite sommarkänsla, den där lukten av oljat trä i solsken.

Jag har fått hålla mig undan trädgårdsarbetet en vecka eftersom jag lyckades skada höger handen igen. Det började med att att jag i april,  snavade  till på väg upp i trappan och tog emot mig med handen, ingen stor höjd men tillräckligt för att jag skulle få ont och svullet. Det kan ha blivit en spricka men det läkte i så fall och nu var jag nästan helt bra i handen. Då smäller jag till med handens översida mot ett stag på trädgårdsgungan när jag skulle dra igång gräsklipparen! Jag drog till ordentligt (irriterat)  i snöret då gräsklipparen inte vill starta, och pang! Intill stod vår trädgårdsgunga och det blev som en rekyl, kanten på handflatans nedre del träffade ett järnstag!!  Jag satte mig på närmaste trädgårdsstol och förbannade min dumhet, och min otur, för handen blev svullen igen och jag haded-t ont. Men jag kunde börja alla fingrar, knytdiastasen var det sämre med men nu kan jag knyta ihop handen igen. Så det var ingen fraktur konstaterade min närdoktor, dvs jag själv och jag behövde nog bara se till att den inte blev belastad. Så jag tejpade ihop lillfingret med ringfingret så att fingrarna skulle få röra sig, annars är det risk att de svullnar. Ja,till läkare kan jag ju inte gå jämt och ständigt. Men det gick faktiskt bra. Idag kunde jag träna på Curves igen, där måste man kunna fatta tag i handtagen till maskinerna och det gick ju. Det är fortfarande ömt över bulan som blev men jag har inte någon nedastat

Nu ska jag titta på Trädgårdstisdag och njuta av en kopp te och få lite ny inspiration.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Att sörja sin katt

 I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...