Skrolla på bilden

lördag 30 maj 2015

Bonjour tristesse

Det har varit riktigt trist ett tag. På alla fronter. Kallt, bara regn och grått, blåsigt.
Därför var det skönt att koppla av lite på fredagskvällen.  En av våra grannar hade bjudet in till en grannträff, riktigt blev det. Fast jag var trött och skulle bara stanna en stund så blev vi kvar  i fem timmar hos våra trevliga grannar. Fast vi bor på samma gata så vet vi inte så mycket om varandra, men nu har jag i alla fall lärt mig några namn. Vi brukar alltid hälsa på varandra och så men mer har det inte blivit.

Jag försökte vara ute lite idag men regnet var kallt och massivt. Känns rätt så tröstlöst just nu. Ja ungefär så. Men det vänder väl.

Kanske har jag en ålderskris. Ska ju fylla 60 år i år men det känns inte kul. Jag var osäker på om jag skulle ha en fest och till slut , mer eller mindre slumpmässigt så beslöt jag mig för en trädgårdsfest, mest för att ha en fest och att ha trevligt en eftermiddag. Men att jag fyller 60 år det vill jag egentligen inte fira.

Så nu får jag hoppas på bra väder i juni, hur ska det annars gå? Jag vill ju att rosor och pioner ska blomma på min födelsedag, och  just nu står faktiskt mina syrener från hemmavid i Öre, i blom. De är kraftfulla de där norrlandssyrenerna.

För  ett år sedan så var det kaos. Efter operationen i april fick jag en månad senare besked om att det var en malign cancer som spritt sig lymfkörtlarna och jag trodde nästan att, ja att nu var det var klippt. Jag gick på den ena undersökningen efter den andra, det var väldigt tungt och oroligt men fick i alla fall besked om att det inte var någon spridd cancer.  Efter en tuff cellgiftsbehandling och strålning och skallighet m m så är jag nu tillbaka på banan. På måndag trappar jag upp till 75 % arbete över sommaren och hoppas att jag ska orka. Jag är väldigt trött i bland när jag kommer hem och jag har inte orkat komma i gång med träningen fullt ut. Ibland har jag ingen ork. Ibland orkar jag mera än vad jag tror.

Så om jag nu känner mig lite down så är ju det helt normalt. Speciellt som det här vädret är så trist.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Att sörja sin katt

 I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...