Strålande tider

Så har ännu en vecka av denna mörka novembermånad gått. I onsdags började mina strålbehandlingar och de inleddes med att ens sköterska gick igenom allt mycket noggrant.  Så fick jag lägga mig under en strålkanon igen, dock nya sedan sist, 2007. För ett par veckor sedan fick tatueringar på huden som riktmärken för strålfältet och nu har jag flera ritade streck därtill. När jag ligger på britsen så ser jag in i strålkanonens fönster , ser jur strålfältet ändrat allt eftersom läget på kanonen ändras. Det är enorma apparater med en jättearm som vrids runt mig, i jakt på cancerceller. Det är så jag får se det hela. Ett krig mot cancern. Cytostatikan likaså, allt för att jag ska bli helt fri från cancern. Jag hoppas att allt går bra och tar en dag i taget, tar inget för givet.

Det tar mer tid än jag trodde med strålningen, jag åker buss och pendeltåg och bara restiden kan ta tre timmar totalt av dagen. I bland är det upp till en väntetid på en timme på radioterapienheten och det gäller att fördriva tiden i väntan på sin tid.  Jag betraktar mina medpatienter ibland men inser att det  kan vara deprimerande, en del är väldigt sjuka och andra mindre.

Efter första besöket på SÖS kände jag för en promenad. Det var fortfarande morgon,  molnigt men solen försökte bryta igenom. Jag gick upp i Tantolunden och insåg vad fint det är där uppe. Det var nog på 80-talet som jag var där senast.

Sedan tog jag en riktigt lång promenad längs Ringvägen och Hornsgatan ner till Slussen. Jag hade mina nya kängor på mig och nu hade jag gruvligt ont i fötterna,  orutinerat att ta en långpromenad i nya skor. Jag lyckades med möda ta mig hem med pendel och buss, sedan 15 minuters smärtsam promenad från bussen och hem.  Det var med stor lättnad jag tog av kängorna.

I går var vi till Taxinge på julmarknad. Det var riktigt juligt fastän gröna gräsmattor. Gjorde en del småinköp, god ost och gott bröd, en tomte till vår tomtesamling. Plus en värmeljushållare i form av en häst, en kuse till pepparkakshuset. Det blir ett sådant i år också även om barnen för länge sedan är vuxna.