Var på onkologen idag för kontroll, fick träffa en ny läkare igen. Hon verkar dock bra och tog sig även tid att förklara varför det blir olika läkare under behandlingstiden. Som förväntat blev även hon oroad av neuropatin i fötterna, de kan nämligen inte utlova att detta går tillbaka helt. Den del av TAC-kuren som jag får och som påverkar neuropatin, är idegransextraktet. Nu ska jag slippa preparatet ifråga ör att kroppen ska få en chans att läka neuropatin. Sannolikt har jag fått en för stark dos utifrån min ämnesomsättning, trots att jag fick en lägre dos redan förra gången. Den kur som jag nu ska få gör mig dock mer illamående så jag ska dubblera kortisondosen, Betapred 32 st , och Odensatron mot illamående. Känns gruvsamt.
Det är lite av en rävsax. Kan jag vara säker på att jag får tillräcklig dos? Jo, men det måste jag utgå från. Jag får helt enkelt förlita mig på onkologens bedömning. Om fötterna nu gör så ont att jag inte kan gå, hur blir det då om inte besvären går över. Redan nu har jag fått mycket sämre muskler i benen eftersom jag inte kunnat röra mig så mycket som jag brukar. Svår mjölksyra i minsta uppförsbacke med cykeln, har ingen ork. Behöver definitivt röra mig mer.
Sagt och gjort, efter läkarbesöket gick jag från SÖS till Medis, i snabb takt dessutom. Sedan åt jag lunch med några kollegor och åkte därefter hem. Rejält trött och fötterna värkte. Efter en kopp kaffe och snack per telefon med en av mina f d kollegor, så somnade jag i soffan. Sedan blev jag sittande på altanen en stund, plockade ihop en härlig bukett från trädgården. Luktade på blommorna medan löven föll. Lite vemodigt. Men nya tag nu, inte deppa ihop. Jag fixar det här.
Skrolla på bilden
tisdag 16 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att sörja sin katt
I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...
-
Fastän bara november så är det vinter. Härligt men kallt. Jag kom i alla fall ut en sväng och tog på broddskorna men det var så kallt att d...
-
Denna sång av Elton John är en av favoritlåtarna fortfarande och lär så vara. 1975 fick jag min första lya i Stockholm, en etta vid Medis. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar