Det hänger inte på håret

Det är en vecka sedan jag skrev i bloggen. Tiden går så fort nu när det blev ett fantastiskt sommarväder så jag har inte suttit vid datorn så mycket. Även om jag inte kan sola och bada på stranden så har jag min trädgård att pyssla i efter ork, kan läsa i min hängfåtölj i skuggan eller vila bland doftande liljor och pioner.  Jag har även gjort en trädgårdsdusch ifall det blir för varmt och så har vi flera trädgårdsgrupper så jag kan vandra runt i trädgården och vara ute hela dagarna.

Först kom illamåendet men jag tog alla mediciner som skrivits ut mot än det ena och än det andra så det fungerade.  Så kom nervsmärtorna och då var jag tvungen att ta Alvedon förstäkt med en extra värktablett, därefter  avlöstes värken i benen med neurologiska besvär, kuddkänsla i fötterna och domningar samt sedan en skitjobbig svampinfektion i mun- och svalg. Det var enormt jobbigt att borsta tänderna, ¨tungan var alldeles vit och tandköttet så ömt att det gick knappt att äta. Men det fanns läkemedel för detta också och besvären gav med sig. 

Förra veckan kände jag att hårrötterna gett upp, hårbottnen var så öm och det stack och kliade. I går började håret lossna på allvar och idag orkade jag inte längre med det livlösa håret utan min man fick ta trimmern och klippa håret superkort. Det blev bra och kändes helt ok. Det här korta håret kommer dock att falla av men jag slipper obehaget av ett livlöst hår. 

Sammanfattningsvis har det gått rätt så bra med första kuren. Dock vet jag att det blir jobbigare och jobbigare för varje kur. Tröttheten blir  större. Men jag tar det som det kommer, just nu mår jag bra och njuter av sommarvärmen. Jag har det bra med min familj och ett bra boende. Läser böcker och när det blir för varmt, vilar i skuggan.  Jag tänker inte hela tiden på att jag genomgår en cancerbehandling längre utan kan koppla bort det ibland. Det kommer att gå bra och när jag är igenom så kommer jag att se den här tiden som en del av livet, om än jobbig. Men livet är inte alltid lätt, det vet vi alla. Inte minst ekonomiskt är det kännbart att vara sjuk så länge som cancerbehandlingar medför. Vi har en ordnad ekonomi, bra försäkringar via kollektivavtal och gör nog inte så stor förlust i och med detta. Men om jag inte var ansluten via arbetsgivarens kollektivavtal så skulle jag förlora nästan en tredjedel av min nettoinkomst per månad och det skulle bli tufft.