Status post op

Så skönt att vara hemma igen.  Svårt att röra mig, ont och känner mig omskakad men ok ändå.

Opererades i tisdags för bröstcancer, nu på höger sida och har därför  fått ta bort hela bröstvävnaden, mastektomi med bröstrekonstruktion samt randomiserad axillarutrymning,  dvs togs bort en hel lymfkörtlar eftersom man inte hittade någon portvaktskörtel. Sånt händer i 1-2 % av fallen.  Så nu har jag rejält ont men å andra sidan, om det nu inte är något i lymfkörtlarna så är jag förmodligen färdigbehandlad. Det hänger nu på vad PAD visar. Det är bra att ha lite sjukvårdskunskap för jag frågade rätt så ingående och fick väl ändå rätt så bra svar utifrån det som kirurgen nu vet.

Jag opererades vid tolvtiden men blev kvar på uppvaket till sent på kvällen på grund av smärtor och att de ville ha en extra koll på EKG. I dagsläget vet jag inte riktigt vad det var som hände men jag var väldigt smärtpåverkad och var inmobiliserad rätt så länge. Nu får jag blodförtunnande tillhopa med all annan medicinering.

När jag kom upp på salen så fick jag ensam kupé första natten vilket var tur för jag var så drogad att jag snarkade hela tiden. Det var ganska störande att vakna av att jag själv snarkade,  som tur kunde jag somna om och om igen. Till slut kände jag att nu måste jag upp, stapplade till toaletten med personal som stöd.  Det är ju viktigt att komma igång efter operationer så jag har rört mig ganska mycket, hämtat min egen matbricka och suttit i uppe och läst ut två böcker.

 På morgonen i går kom en mycket rar, något äldre dam in på salen, H från Kärrtorp. En väldigt sympatisk kvinna som det var lätt att prata med. Vi hade engagerade diskussioner, hittade samtalsämnen som livet, politik och kvinnokamp, jämställdhet, behovet av en ny regering för landets bästa. Vi var på samma antirasistiska demonstration i december. När hon åkte hem i går så höjde vi våra nävar till upp till kamp men kom fram till att det egentligen borde vara vänstern som höjdes.

SÖS personal ska ha en stor eloge, de är så bra, läkarna ger sig tid att prata med sina opererade patienter och man får svar på de frågor som de kan svara på.   Personalen är empatisk  och omhändertagande och gör sitt bästa för oss patienter. Men maten … idag gick jag till resturangen med dränagepåsen nedstoppad i jeansen . Jag var tvungen att ha riktig mat. Kött som smakar kött eller fisk som smakar fisk, grönsaker som inte är sönderkokta och smaklösa. Om man blir långvarig på sjukhus så bör man ha någon som levererar mat till sig – annars blir man utmärglad. I vart fall har jag svårt för rödbetssoppa eller köttsoppa som ser ut som ljus brunsås.