Ovisshet

Nu börjar våndan inför svaret av analysen efter operationen.  Ju närmare dagen kommer ju mer oroligt och ångestfyllt blir det. Gäller att distrahera sig. Nu hinner jag börja jobba några dagar innan dess så då måste jag ju koncentrera mig och dagarna går fort när jag arbetar. Men ändå,    det blir jobbigt att gå dit och ta emot beskedet. Om det är ett bra besked så kan jag andas ut men om inte. Ja då vet jag inte hur jag reagerar..

Jag försöker tänka bort det men det går inget  vidare. Som vanligt så är det jobbigt att inte veta.

Idag har jag börjat med sjukgymnastikövningarna och de gjorde ont.. Det går inte att höja armen över axeln ännu men jag får töja försiktigt. Jag kan inte lyfta stekpannan av gjutjärn med höger hand - då känns det i operationsområdet. Hela utsidan av armen är superkänslig,  en brännande känsla. Men det blir väl bättre och bättre, Rom byggdes inte på en dag.

Jag är nu inne på bok nummer åtta, en av Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti.  Dessutom lyssnar jag på en ljudbok när jag är ute i trädgården, "Jag heter inte Mirjam", en viktig bok nu i dessa tidevarv med rasism.

Jag vilar rätt mycket men börjar bli rastlös nu. Ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet.